© Torrdockan

Det var under semestern som jag tillfälligt hamnade i det tillstånd som så småningom skulle bli det vardagliga. Jag drack varje dag. Eller rättare sagt kväll. Det blev naturligt att avsluta en varm dag vid stranden med att grilla, dricka vin och sen fortsätta med glasen. Jag skyllde på att det var semester och på semestern kunde man unna sig lite extra dricka. Det gick bra att vara bakis för ingen väckarklocka skulle väcka mig i ottan. Det var semester! Alltså var det fritt fram för både drickande och nattsudd. Semestern gick fort. Sen öppnade jag vardagens trista facit: Jag hade druckit varje dag, varje kväll i fyra, fem veckors tid!

En sådan vana är inte lätt att bryta. Självklart ökade mitt alkoholintag efter varje semester då jag druckit dagligen i flera veckor. Kroppen tålde mer och mer alkohol och krävde mer alkohol för att uppnå samma effekt. Det var åren som skruvade till kapsylen på flaskan där jag var fånge. Slutet var att jag drack dagligen året runt, men det tog sin tid att nå dit. Semestern som skulle vara rekreation och kraftsamling inför arbetsåret blev en förödande dryckestid och jag skyllde såväl solsken som regn som anledning till att det var läge att ta ett glas. Som om ett enda glas skulle räcka!

Semestersupandet är inte ett öde som jag drabbats ensam av, tvärtom. Många vidgar sina dryckesvanor under sommaren, tränar upp sin toleransnivå till absoluta kulmen, så att säga, och så småningom kan semestersuparen dricka dagligen året runt som om hela livet vore en enda "semester" från plikter och ansvar och måttlighet.

Jag minns efter en sommar för ett par år sedan då jag träffade Kristina som svor på att aldrig mer dricka sig genom en semester, Hon skakade. Semestern var för henne lika med startpunkten för ett våldsamt drickande på campingplatserna och hon mådde fruktansvärt dåligt efter fem veckors vinpimplande. Det var så mysigt med grillning varje kväll och vinglas i hand till solnedgången. Inte så mysigt efter semestern att tänka tillbaka på alla bakismornar då hon fått vika sig dubbel i husvagnens lilla toa för att spy, alla missade utflykter med ungarna för hon och sambon var för bakfulla för att köra bil och det enda som kunde pigga upp var en återställare! Alla dagar då hon legat utslagen på en gräsmatta för att sola, fast det egentligen handlade mer om att försöka hålla sig fast i grässtråna för att stanna vara kvar på klotet och inte virvla ut i rymden.

Just i dessa juliveckor pågår ett "oskyldigt" drickande som för en del människor kan resultera i verkliga problem. Sorgligt men sant. Jag tillhörde den skaran som inte kunde sätta undan flaskan efter semestern. Det var som om semestern öppnade en dammsluss och det blev svårare för varje år att återgå till måttlighet. Till slut gick det inte alls. Friheten att dricka blev till slut ett tvång. Semestern bäddade för ett slaveri, jag var slaven och alkoholen var härskaren. Det tog mig tid och envis uthållighet att bli nykter. Det är nu min tredje nyktra sommar på raken och jag känner mig lycklig, befriad och lugn. Sommaren är ljuvligare nu när jag njuter med alla sinnen varje sekund!

Foto: Torrdockan 2007

Ibland överraskar himlamålaren mig med ett fantastiskt konstverk. Det finns hur många färger som helst på hans palett och hans pensel kan göra underbara färgspel. En vanlig kväll i juli slog han till med den här himlen. Fantastiskt.

Usch, jag sitter inregnad i en stuga! Ingenting känns roligt just nu. Jag vandrar omkring och tittar ut genom fönstren var femte minut. som om vädret skulle ändra sig. Jag skulle ha varit i Skåne, men där var det ännu värre fick jag höra av vänner. De kunde inte lämna sitt hus. Någon dag fick jag idén att i stället åka till Värmland, men regnprognosen var lika tvärsäker där jag hade tänkt vistas. Jaha, så jag kunde inte fly. Jag tar regnet så behärskat jag kan och känner alla solstunder och grillningar och deckarläsande i bästa vilstolen som bortblåsta - eller bortspolade. Dripp, dripp. Dropp.

Bärbara telefoner är ett elände! Jag förlägger min med jämna mellanrum och den är aldrig där jag är. Mobilen försvinner också nästan dagligen - jag måste ringa till den för att upptäcka var den håller sig gömd! Den är lika viktig att ha med som nycklar, ändå glömmer jag den då och då. Kommer jag ihåg den försvinner den i väskan så jag inte hittar den förrän signalerna slutat. Jag har "gammaldags telefon" och ibland när jag hör ringandet blir jag irriterad och tänker: "Kan ingen svara i den där telefonen!". För sent inser jag att det är min som ringt. Jag är inte ensam om den signalen, så då och då rotar jag förtvivlat i handväskan och när jag hittar mobilen inser jag att det var inte min som ringde! Det är tröttsamt.

Jag minns inte hur vi klarade oss för bara några år sedan, då ingen hade luren mot örat hela tiden ute på stan. Det ser faktiskt komiskt ut att alla håller för örat med ena handen. Ringde vi till varandra så här mycket före mobilen? Jag minns inte det. Det är dags att säga adjö till en del ord i språket. Vem talar någonsin mer om telefonkiosk? Finns det några kvar?

Du som är nykter, ta hand om bilnycklarna.
Hindra den som är onykter att sätta sig bakom ratten