Damernas detektivbyrå och rött te

Nyligen läste jag boken Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith och på nattduksbordet ligger uppföljaren Giraffens Tårar. Handlingen utspelar sig i Botswana och huvudpersonen Mma Ramotswe med förnamnet Precious spenderar sitt fadersarv på att starta en detektivbyrå. Till sin hjälp har hon sekreteraren Makutsi och mästermekanikern J.L.B. Matekoni. Hon tar sig an klienter med skiftande problem. Mänsklig svaghet och dumhet utgör huvudingredienserna i fallen och att sanningen är svårhanterlig får hon erfara. Hennes uppdrag är invecklade, mystiska vardagshändelser och hennes finurliga lösningar är baserade på kunskap om mänsklighetens svaga sidor. Och Mma Ramotswe brygger rooibos-te. Redan på första sidan i boken gör hon det och sen kommer det många testunder i nästan alla kapitel.

Som entusiastisk tedrickare blev jag nyfiken. Rött te! Hm. Rooibos kallas för rött te men är egentligen ett örtte. Rooibosbusken är en baljväxt och växer i Sydafrika. Den är känd för sina medicinska egenskaper. Nutida forskning visar att Rooibos innehåller flavonoider, som är verksamma mot cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Rooibos är koffeinfritt och innehåller inga tillsatser, däremot en mängd viktiga mineraler och antioxidanter, som har betydelse för kroppens åldrande.
Läs mer om den hälsosamma drycken som kan användas som sportdryck, drickas varm eller kall och serveras som en sval sommardryck med citron. En kopp Rooibos på kvällen stör inte nattsömnen. Drycken har en alldeles speciell kryddig smak som jag blev mycket förtjust i. Som Mma Ramotswe i Botswana brygger jag mig nu ofta en kopp Rooibos...

image187

Fel, fel, fel! Det ska vara Liptons! Det där smakar bara gräs!


Socialstyrelsen: Nya riktlinjer...


ska göra missbruks- och beroendevården bättre. Läs mer
här. Den nyligen utgivna skriften går att beställa från Socialstyrelsens webbutik.

socialstyrelsen




En bok om alkoholism

flyktsoda

Flyktsoda av Marcus Birro är en riktigt bra bok om alkoholism. Ärlig, omutlig och äkta ur en verklighet som varje alkoholist känner igen och minst av allt upplever som fejkad. Rekommenderas som läsning för anhöriga som har svårt att förstå en alkoholist i sin närhet och naturligtvis till alkoholisten själv som känner igen sig i boken och kanske upptäcker några nya perspektiv på sin situation.

Baksidestexten:
Flyktsoda

Tystnaden över Sverige är tystnaden av miljoner sammanbitna käkar.
Människor tiger hellre än att bli avslöjade som svaga.
Det kan vara svårt att erkänna sitt behov av tröst, att sträcka sig efter en hjälpande hand, att urskilja ett leende i vimlet.
Människor är som du.
Visst är det läskigt?

Lukas Destino är en tämligen misslyckad skådespelare som får chansen
att resa ut på en större turné med teatersällskapet Seger.
Han har staplat nederlag på hög rätt länge.
Han är alkoholiserad men det verkar inte vara något som förstör särskilt mycket.
Ett fyllo är också som du.
De utslagna lever tätt inpå, i lägenheten intill.
Enda skillnaden är att dom lever utan skal, utan skydd.
De är inga ömkliga stackare…men inte heller endast nerpissade vrak på parkbänken.
Det som förenar oss alla är oändligt mycket mer än det som skiljer.

Turnén blir för Lukas Destino en resa och en tid när möjligheten att välja ställer sig på glänt.
Men går det att välja, och hur förlikar man sig med att vara en medelmåtta?
I en tid som föraktar svaghet och rädslor måste en sådan som Lukas Destino göra vad han kan
för att kunna stå emot och hålla sig vid liv.

Romanen FLYKTSODA är Marcus Birros version av vad som finns på botten av var och en av oss och är både svart och fylld av tröst.

-------------

En fyllig recension och fler lästips finns
här.


En bok om bajs och spyor

skugge
Linda Skugge: Ett tal till min systers bröllop

Jag gillar Linda Skugge, kvinnan som man antingen är för eller emot. Hon lämnar ingen oberörd med sina krönikor i Expressen och ingen har väl lyckats röra upp känslor som hon. Jag läser hennes texter gärna, men jag håller förstås inte alltid med.

Ett tal till min systers bröllop heter hennes senaste drapa och baksidestexten är en tillägnan och hyllning till alla småbarnsföräldrar som  kämpar dygnet runt med sina små älsklingar. "Jag hoppas ni gråter av skratt medan ni läser," skriver författaren som avslutning.

Det var kanske den meningen jag föll för. Att ha ett par småttingar är en utmaning och ingen mamma eller pappa glömmer de första åren då livet förändrades från en bekväm egoistisk tillvaro till nattvak, oro, glädjefnatt och stolthet och framför allt inte en lugn sekund. Det kändes kul att välja en sådan bok för att jämföra om småbarnslivet är sig likt från den tiden då jag hade småttingar.

Jag lovar, jag drog inte på munnen en enda gång. Boken är för tjatig helt enkelt. Det handlar mest om stress, bajs och spyor och rosa kläder.  Ambitionen är glasklar, men den här gången höll inte den tunna tråden.  Det är ett inferno med tre huvudroller, mor och två döttrar och ingenting leder framåt till några roliga höjdpunkter. Humorn tycks ha försvunnit eller också fattar inte jag det roliga i alla fan, fan, fan, fuck, fuck, fuck. Det oerhört pompösa i att jämföra sitt dilemma med Sylvia Plaths och Märta Tikkanens är förstås originellt, men känns aningen påklistrat.

Inga poäng alls från mig, men (brasklapp) man kanske måste ha "färska" småbarn hemma för att fatta boken och uppskatta den.


Mitt liv så här långt


Jane Fonda

Jag läser Jane Fondas memoarer med den titeln. Det är en tegelsten på ca 600 sidor, rikt illustrerad med svartvita privata foton plus officiella stjärnporträtt. Jag läser den främst för jag är intresserad av den far-och-dotter-relation som fanns i familjen Fonda. Det skrivs mycket om mor-och-dotter-relationer, mer sällan om förhållandet mellan pappa och pappas flicka.

Henry Fonda gjorde några oförglömliga filmroller, bl a Sista sommaren med Katherine Hepburn och där hans riktiga dotter Jane spelar dotter i filmen. Deras relation verkar ha haft samma problematik som den som skissas i filmen. Jag såg filmen nyligen på dvd och slogs av hur mycket vemod och återhållen förtvivlan som finns i huvudrollernas gestalter. De åldrande föräldrarnas hjälplöshet, dotterns upproriskhet som inte ens lagt sig när hon blivit vuxen, friden i en omgivande lantlig idyll. Det är en bra film väl värd att räddas ur glömskan.

Boken intresserar mig mer än personen Jane Fonda, som jag inte har någon uppfattning om egentligen. Boken får ge mig material så att jag kanske förstår hollywoodstjärnan eller åtminstone får hennes bild tecknad med detaljer. Det tar sin tid att plöja denna tjockis - läsningen av de första 100 sidorna ger mersmak.

Det sägs om memoarer att de aldrig berättar hela sanningen. Det gör säkert inte Fondas heller, men hittills är jag imponerad över hur ärligt hon skriver även om de mest ömtåliga ting. Hon skriver rakt och river ner glamourens glittrande kulisser.





Rensa i själen

Rensa i själen


En storstädning i själen - vad passar bättre nu till våren då alla vintersaker ska ställas och hängas undan? Värt ett försök kanske.

Må bra efter en vecka och bättre än någonsin tidigare på en månad! Skulle du glatt och positivt vilja se fram emot den nya dagen när du vaknar? Vill du sluta upp med att oroa dig för allt möjligt? Skulle du vilja tänka klart och effektivt? Har du funderat på att ändra på din egen tillvaro? Rensa i själen hjälper dig att bli klartänkt, positiv, kreativ och full av entusiasm. Jane Scrivner har satt ihop ett 30-dagarsprogram som aktiverar hjärnan och inspirerar dig till att upptäcka nya och spännande sidor hos dig själv. Jane Scrivner är en av grundarna av en brittisk skola för alternativmedicinsk behandling och författare till flera böcker om hur man kan må bättre till kropp och själ.

Boken såldes på bokrean och kan fortfarande finnas kvar i handeln. En kort redogörelse för metoden steg för steg finns
att läsa här. Annars finns boken förstås att låna på bibliotek.