© Torrdockan

I Bulletinen, Bullen kallad, AA:s tidning, har inte bara två utan tre signaturer stulit texter från mig och publicerat dem i nummer 1, 2010. Är det inte konstigt? Peter K, Jens och Nisse har alla tre varit och rafsat här i bloggen eller i min bok Alkisar och snott till sig texter som de vill stoltsera med. Att de tre oberoende av varandra har fått infallet att samtidigt utföra samma lagstridiga åtgärd mot samma källa, nämligen mig Rakel Torrdocka, är väl en underlig slump, eller hur? Går ni på den?

Jag är inte smickrad, jag är förbannad för en tidningsredaktion måste veta var gränserna går och vad lagen säger. En sak som jag funderar över: Varför är det tre karlar som skrivit det jag skrivit, inte en enda tjej? Nu måste jag försöka vända det här från mig, just den här typen av orättvis behandling och översitteri som jag varit utsatt för, är farligt destruktiva. Enda sättet att överleva ilskan, frustrationen och besvikelsen är att ta det lugnt, be om sinnesro, förstånd och mod.

Oj, vilka lustiga kombinationer av bokstäver det blir när man svenskar till orden! Det är kanske då det behövs bindestreck. Jag har fått totalt nog av Twitter, det känns nu bara som en fånig idé för mig. Jag blev översköljd av meddelanden från några som twittrade var tredje minut ungefär och det kändes bara pinsamt. Sååå intresserad av andra är väl ingen - kanske om man är störtförälskad men annars är det väl ganska ointressant att få veta vad någon gör sekund för sekund. Twitter är över för mig. Det var längesen jag skrev själv och nu när jag var inne för att städa där upptäckte jag sida upp och sida ner med meddelanden utan intresse och utan värde.

Det verkar närmast hysteriskt just nu med allt twittrande, fotograferande, facebookande och allt annat för att visa att man finns, att man andas, att man inte har upphört. Vad är det som sker? Alla småflickor som shoppar och foitograferar sig i sin nya outfit - vad är det med dem? Har unga flickor inget annat i skallen än mode? Deras problem är köpa eller inte köpa ungefär och det tyder tyvärr på andefattig misär. Hur bra vi än har i detta land där man daltar med medborgarna in absurdum, är det ändå synd om människorna, de olyckliga tonårsflickorna som shoppar sig till lugn och ro är ett sjukligt tecken.

Att vistas i bloggosfären ger mig andnöd just nu.

Hur än sommaren blir så är den ändå en underbar samlingstid för vänner, kompisar, släktingar och bekantskaper. Vi är alla en smula förälskade i själva sommaren, den är en drömprins som ska uppfylla alla våra önskningar och solen ska stråla och allt ska dofta och vara perfekt. Sviker sommaren och regnar bort blir vi personligt upprörda: har inte vi svenskar ett specialavtal med vädrets makter att sommaren ska vara varm och ljuvlig! Hela huttrande vintern går vi och planerar och så kanske sommaren sviker oss! Detta får inte ske! Då sticker vi desperat iväg till så kallade varmare länder för att trösta oss. Sen TV började visa vädret i hela Europa och inte bara i det urklipp som visar Sverige som en fristående pusselbit, har jag fått en hel annan uppfattning om "varmare" länder. Ibland är det +4 i Madrid, +8 i Athen och 0 grader nånstans i Mellanöstern. Hur varmt är det?

Jodå, jag har samma flyktbehov när sommaren inte blir så varm och solig som jag bestämt.Då ska jag minsann hämnas på Sverige och resa iväg till något varmare land. Varmare än det här förbaskade landet som sviker mig och pissregnar hela sommaren och blåser iskall vind när jag ska ha garden party! Hämndgirigt bläddrar jag efter sista-minuten-resor och ser på bilder från folktomma sandstränder. Var finns dom sen när jag är på plats? Jag har aldrig hittat en folktom strand på en semesterort. Folktomma stränder hittar jag bara i Sverige! Mitt i sommaren kan jag hitta en folktom strand både på öar och fastland. Men det är inte palmer som lutar sig över vattnet, det är alsnår och vassruggar. Eller också är folktomheten inramad av kala klippor där inte ett enda strå växer! Sådana blankpolerade granithällar som värmer fotsulorna så gott är det ont om, globalt sett. Vi kan tacka inlandsisen för våra! De är unika.

Sommar, sommar, sommar, svik mig inte! Värm mig, sola mig, dalta med mig så att jag uthärdar den långa vintern!

Jamen titta till höger under Twitter-rutan! Där har jag satt in en ruta så att man kan få texten översatt till en massa språk. Det blir förstås lite fel och konstigheter, men man kanske kan förstå mycket av det internationellt obegripliga språk som vi kallar "ärans och hjältarnas". Jättespännande att se sig översatt - riktigt kul. Särskilt kinesiska. Fråga mig inte hur det här går till, jag begriper inte!

Och tro inte jag är så duktig att jag kan fixa sådana här saker själv - jag kopierar och min insats är att putta in html-koden på rätt plats. Bara det är en bragd tycker jag.

Just nu studsar jag inför varje nytt matargument - obs inte motargument. Nej, det är mat det handlar om. I morse skulle man låta teet svalna för alltför hett te kan orsaka strupcancer. Jag är storkonsument av te, dricker även det kallnade morgonteet som läsk under dagen. Jag kan inte dricka alltför heta drycker, inte alltför kalla heller. Det rör mig inte om forskningen kommit på samband mellan hett te och cancer. Man kan visst hitta samband mellan allting och någon sjukdom. Dessutom har något snille kommit på att medicinering har att göra med utbildning, dvs högutbildade svenskar får bättre och modernare, även dyrare förmodar jag, mediciner. Fan tro´t, sa Rällingen. Som den stora egofixerade hypokondriker jag är så undersökte jag genast mina mediciner och fann att åtminstone min läkare betraktade mig som värdig att knapra i mig dyr och "fin" medicin.

Märit Paulsson menar att vi inte alls ska äta ekologisk mat. Den tar dubbelt så stor yta som växter odlade på vanligt sätt med bekämpningsmedel. Bra, jag har aldrig fallit för ekologiska maten för jag tycker den är för dyr i jämförelse. Nu fick jag en smula bättre samvete.

Finanskrisen drabbar nu rosenodlare i Tanzania för Europa och USA drar ned på rosenuppvaktningen. Inte ens sossarnas ivriga rosendyrkan tycks ha hjälpt. Kanske det är lika onödigt att odla rosor som att odla ekologiskt. Den bördiga jorden borde kunna användas till något bättre, kanske säd. Först nu slog det mig att de vackra raka rosorna flygs hit från Afrika. Det kanske inte är miljövänligt med alla dessa rosor fraktandes hit och dit över klotet för att inte tala om kiwi och meloner som kommer från andra världsdelar. Flygbränsle är inte mer miljövänligt än annat bränsle.

Och vad har jämlikhet att göra med bolagsstyrelser? Ny kampanj för att få fler kvinnor i bolagsstyrelser är på g. Vad är det för lyxproblem? Så länge inte kvinnor har lika lön för samma arbete och fungerar som städerskor hemma och kaffekokerskor på jobbet, är snacket om bolagsstyrelser som en utopi. Vi har importerat hedersvåld till denna frihetens stamort på jorden, så länge det betraktas med överseende är all påklistrad jämlikhetssträvan som julgransglitter. Förresten, Wanja sitter ju i 22 styrelser, hon kan väl ta några till så blir det bättre balans. Just när hon har dabbat sig så monstruöst så känns det en smula löjligt att kräva fler kvinnor till bolagsstyrelser. Fler kapabla hederliga människor med sunt förnuft och ansvar borde vara kravet.

Vad kommer härnäst? Synd att jag inte har min mailväxling med F kvar från 90-talet, då vi diskuterade vad som skulle komma härnäst i bloggosfären. Det var just när bloggen hade tagit fart, det hette blygsamt dagbok först och min startade för evigheter sen, men lades ner för vem orkar skriva varje dag? Eller ens varannan. Det hände inte så mycket heller så det blev knepigt. Nu detta twittrande. 140 tecken har man till förfogande med mellanslag inräknade och det är en utmaning i sig att få till det man vill säga utan att överskrida det antalet. Min erfarenhet av nymodigheter är att de har sin begränsade tid. Mycket få överlever en längre tid. Eller är det någon som såg en massa inliners när det var barmark sist? Eller vindsurfare i somras? Jag tror att bloggen höll på att dö eller tyna bort. Det gällde att hitta på något nytt.

Även om en massa människor tycker det är roligt att berätta en massa strunt, så är det få som orkar läsa. För dem som måste hålla sig i rampljuset är förstås twittrande en bra sak. Det tar inte lång tid, det är ett ständigt rop på uppmärksamhet och bekräftelse, det är ett sätt att få ut sitt namn på dagliga nyhetssidor, för till dem kan man räkna Twitter. Hur länge orkar publiken? För det är alltid den som bestämmer. Och vad ska komma härnäst? Man kan alltid spekulera. Kanske en evigt lysande skylt skylt med Jag finns inte på webben. Det är originellt tillräckligt.

Vasaloppet dånade i mitt barndomshem. Pappa satt som klistrad första söndagen i mars och jag hörde på avstånd hur de slet i spåret. Den söndagen kunde det börja droppa från istapparna längs taket. Det var dagsmeja. Det första tecknet på att vintern var på tillbakamarsch och jag såg bilden av Elsa Beskows Gumman Tö framför mig. Det skulle bli vår, vintern var bruten, nu var det redan ljusare och isarna skulle gå upp, drivorna krympa och rinna bort. Jag var i dag på AA-möte och firade ett femtonårsjubileum och två ettårsjubileer! Vasaloppet kom i skymundan men när jag blev påmind om det, mindes jag pappa. Han kunde alla segrare från första loppet och framåt, han kunde tider och målgång och näranog kranskullans namn. Själv var han en ivrig längdåkare, säkert snabb i unga dagar, och han åkte skidor långt upp i åren.

Ja, nu är det vår, åtminstone är den i faggorna. Skönt, jag har saknat ljuset.

Det kändes verkligen! Att leva mitt i historien. Jag blev rörd när morgontidningarna kom med helsidesbild av USA:s nye president. Jag såg och gladdes åt paraden och det kändes som om något stort skedde framför mina ögon. Så direkt allt blir med TV, det går inte att jämföra med förr. Allt som händer sker live, når alla samtidigt. Alla bär med en kamera med sin mobil, vem som helst kan ta en film närhelst något händer. Innan CNN är på plats kan alla amatörfotografer ta bilder och bli förmögna på sina bilder även om de är usla. Kanske en del händelser inte ens skulle kunna äga rum nu, när allt kan dokumenteras i samma ögonblick det sker.  Det är inte lätt att företa sig något som inte kan bevakas. Läste just att man ska förse gamlingar med gps och kunna hålla koll på dem om de virrar bort sig på stan. Riktigt så önskar jag inte ha det, det känns redan som om övervakningen är total ute på stan. Men att kunna leva mitt i historien, att vara med överallt, bli bjuden på presidentparad, Oscarsgala, nobelmiddag, riksdagsdebatt, skönhetstävling, prinsessbröllop och statsbegravning - det är ett liv mitt i händelsernas centrum som ingen kunde drömma om bara för några decennier sedan. Undrar hur det påverkar oss i längden? Jag trivs, jag njuter av att vara mitt i. Men jag mår dåligt när bilderna från olyckor och krig, bombattentat och terrordåd når mig. Där vill jag inte vara med.

När World Trade Center attackerades satt jag och chattade med Duffy som hade CNN på. "Slå på CNN", stod det plötsligt på skärmen. När jag kom in i programmet hade ännu inte det andra tornet träffats. Det första var träffat och det såg illa ut. Jag såg bilderna live av planet som kom svängande runt torn nummer två och flög rakt in i det. Det var ohyggligt att befinna sig mitt i historien den gången.

PS Jag känner det krångligt att börja skriva på någon annan plats. Jag fortsätter nog som Torrdocka och skriver om allt möjligt på den här platsen. Jag trivs här, men ni får räkna med att jag inte kommer att väja för kontroversiella ämnen. Men snart ska jag åka till Gran Canaria och sola och bada litet. Vintern är svår för mig, jag mår dåligt av fuktig kyla och kan inte andas så bra.

Så här års mår jag ganska dåligt. Det är längesen jag gladde mig åt snö. Åtminstone att pulsa i och halka fram på. Så jag längtar så smått till varmare land där solen skiner och det är skönt att vinden fläktar svalt från havet. En sån där underbar julidag mitt i vintern! Som så många andra bläddrar jag och letar efter sista-minuten, drömmer och längtar bort. Desto mer förvånad blir jag när jag märker att folk som kommer från varma länder har valt att vistas här. De trotsar klimatet, köper vintermössa, halkar omkring i snön och huttrar. Samtidigt blir jag lite stolt. Vad det än är så kan det inte vara vintervädret som lockar! Det måste finnas andra kvaliteter som överväger. Jag håller med! Vore det för vädret om vintern, mörkret och kylan skulle jag sitta på en sten i havet och vifta med tårna i varmt vatten från november till april! Det är andra kvaliteter som håller mig kvar. Och snart är det advent och alla våra fönster börjar lysa och glimma, träden glittra och det luktar glögg och pepparkaka över hela nejden. OK då, lite snö får man väl tåla! Fast inte innanför kragen!

Om man ska bli överraskad och förvånad över ett kraftigt snöfall bör man bo på Hawaii, men inte här. Men det är samma sak varje år. När snöfallet var som tätast stod rader av bilister och bytte till vinterdäck. Häpna. Jag brukar tycka att det är konstigt. I år slog det mig att jag blir lika överraskad. Jag byter inte däck för jag har ingen bil, men jag har aldrig vinterstövlarna framme och mössan vet jag inte var den är. Jag har varit och tittat på ny vintermössa flera gånger, men skjutit upp beslutet. I dag behövs den. Så jag blir tydligen lika överrumplad som alla andra fast i en annan dimension. Nu ska jag ut och pulsa och på hemvägen skaffa en varm vintermössa - om det finns några snygga kvar sen alla kloka, förutseende, planerande människor köpt sina!

De med gott minne kommer kanske ihåg hur jag reagerade på konstnärens Vilks tecknade rondellhund. Han åkte snålskjuts på en grej för att få uppmärksamhet och kapa åt sig en bit utrymme i medierna. Någon aktion för yttrandefrihet var det inte tal om, bara personlig reklam. Nu har han gjort en musikal och försöker få lite uppmärksamhet igen. Jag hoppas han inte får det.

Vilks är en medioker konstnär som byggt upp några rishögar av vrakgods nere vid Skånekusten. Olagligt och skräpigt och utan innebörd. Sen ritade han profeten som rondellhund och blev uppmärksammad, fick något mordhot och beskyddades av livvakt med mera. Kostnader som vi skattebetalare stod för. Hans insats för yttrandefriheten var skuggboxning - det var hans metod att få litet kändisskap och han lyckades med det. (Teckningarna var dessutom riktigt dåliga, såg ut att vara gjorda av en barnunge som hade tråkigt.) Kalmar konsthall har nobbat hans utställning, klokt av dem. De anser inte att hans konst har tillräcklig kvalitet. Det är inget trevligt tilltag att smäda andras tro och religion och det är vad Vilks gör. Hans arbeten kan orsaka andra svenskars olycka eftersom turister och arbetande i muslimska länder kan utsättas för hämdeaktioner. Han kunde ha tagit varning av vad som hände danskar. Hoppas karln slutar med sina demonstrationer. Musikalen ska visst spelas på ABF. Hoppas ingen går och ser den.

Rondellhundarna var roliga och kära. De har visst inte säsong längre. Kanske kommer något annat i stället. Hoppas det. Det var folkets lilla gimmick - mycket påpassligt och fantasifullt. Alla rondellhundar hade yttrandefrihet: Vov vov! Yttrandefriheten ska vi värna om - den är oskattbar. Men att fika efter personlig fördel, ge sken av att ta ställning i en viktig fråga och provocera för att få uppmärksamhet - det är förkastligt. Så tycker jag.

Egentligen hade jag tänkt att inte kommentera handslaget, men kan ändå inte låta bli. Det är en minidebatt, en potemkinkuliss, en skitsak - vad man vill och det visar hur explosivt vårt debattklimat har blivit. Det är helt enkelt en skendebatt som döljer något mycket större. Varje gång jag läser en av våra löpsedlar som handlar om kändisaras silikonbröst eller betyg på lådvin tänker jag att det är skönt att bo i ett land som har tid och ork att ha så fåniga ämnen att skrika ut med jättebokstäver. Skönt att bo i en ankdamm, kvack kvack, där den fria pressen inte har större respekt för folket än att skrika ut om en idols skönhetsoperationer. Eller är det inte det?

Vilka signaler ger en debatt på kvällstid om ett uteblivet handslag och en kulturpersonlighet som blivit inspelad under ett häpet gräl med en programledare? Det hela blev komiskt avslöjande (oj då, avslöjad är kanske ett ord som är farligt att använda. Det var inte meningen, jag ber om ursäkt. Tur att inte vara kändis för då hade jag snart suttit under Josefsson skottsalvor och fått ett helt folk att dela upp sig i två läger!)

Jag tycker vi blivit B-skådisar hela bunten med journalister som regissörer. Ingen borde ta ett sådant här ärende på allvar utan tiga ihjäl skammen. Handslaget är en urgammal sedvänja i vårt land och har inte förrän på senare tid blivit kompletterad med kram och omfamning. Handslaget har och har haft en djup symbolisk betydelse, man bekräftar en affär, ett löfte, en vänskap med ett handslag och att bli nekad att bli  tagen i hand är en allvarlig skymf i vårt land. Det uppfattas som ett sätt att visa förakt att avvisa ett handslag och så skulle massor av svenskar reagera. Den öppna vapenlösa handen räcks fram i vänskap och fred och visar ärliga avsikter. Konstigare än så är det inte.

Vill man inte ta någon i hand måste man vara beredd på att få sårade och upprörda reaktioner. Att avslå någons handslag är en skymf, så ser vi det här i detta konstiga land. Det går inte obemärkt förbi, och nu har vi skapat en osynlig mur i vårt samhälle. Vi byggde den tillsammans.

...eller Hur man styr världen och tjänar pengar (av Bill Gates). Jag hänner mig diskriminerad! Jag ska öppna ett bankkonto och vill skaffa e-legitimation. Det ställe där jag ska göra det kan inte betjäna folk som inte har Windows. Där utgår man från att alla har skräddarsytt sitt liv efter Bill Gates modell.  Det är alltså en programmerare som går magnatens ärenden och självsvåldigt styr världen i riktning Windows. Visst, det är väl utmärkt att alla har exakt samma datorprogram - om man inte var för fri konkurrens - och det är jag. Jag har aldrig några problem med min dator, jag har inget trubbel alls och vet vad virus är eller har behövt lämna in min dator för service. Den är som en gammaldags maskin - går och går och kommer aldrig till vägs ände. Ändå har jag bytt upp mig under årens lopp och har en topputrustning med fräsch programvara. Företag som använder macar behöver inte en avdelning för dataservice. De får en rundsmörjning en gång om året ungefär och det bara för att fräscha upp programvaran.

Varje gång någon skyller på datorn eller "datan" som en del envisas med att säga (säger de motan om motorn också?) är det puckot till programmerare som inte följt med sin tid eller halkat i programmeringen. Eller också är det själva datorn som är felet! Och det är mycket sällan en mac. Det är Bill Gates apparat som han listigt nog har gjort till herre på täppan genom listiga metoder och puckade tekniker som inte fattar att det finns andra och till och med bättre alternativ.

Om man inte förstår vad det uttrycket betyder får det i dagarna sin förklaring på ett helt övertygande sätt. Fru Ulvskogs helomvändning vad gäller EU, är ett strålande exempel. Miljöpartiets helomvändning är likaså ett lysande exempel på vad det betyder att vända kappan efter vinden. Jag väntar mig att det kommer en helomvändning till inom kort när en av oppositionens partiledare börjar känna sig sugen på att komma in i regeringen. Då är det bara att vända helt om och tycka tvärtom mot förut! Gamle Fälldin var en i raden av kappvändare. Han var verkligen magnifik i sin långrock! För politiker tycks allt vara tillåtet. Fast hur svänger vi inte alla som flöjlar i vinden när vi inte riktigt vet varifrån vinden blåser. Måtte medvinden snart börja blåsa, en mild monsunvind så att alla blir glada och lyckliga. Och framför allt klara av att börja vända inte bara på kapporna utan också på slantarna. Snålvinden blåser, det är vad den gör. Bäst att rensa bland onödiga utgifter och min gamla vinterkappa får duga en säsong till. I värsta fall går den att vända...

Läste i går en ettrig utgjutelse om det förfärliga bubbelvattnet som klimathotar alldeles vådligt. Stackars vatten, det friska alternativet till vinet från Australien, Nya Zeeland, Sydafrika och Kalifornien. Underligt nog har ingen börjat angripa Systemet som importerar flaskor från världens alla hörn. Tänker de inte på klimathotet? Flaskorna kommer väl inte hit med havsvågorna?