© Torrdockan

Bärbara telefoner är ett elände! Jag förlägger min med jämna mellanrum och den är aldrig där jag är. Mobilen försvinner också nästan dagligen - jag måste ringa till den för att upptäcka var den håller sig gömd! Den är lika viktig att ha med som nycklar, ändå glömmer jag den då och då. Kommer jag ihåg den försvinner den i väskan så jag inte hittar den förrän signalerna slutat. Jag har "gammaldags telefon" och ibland när jag hör ringandet blir jag irriterad och tänker: "Kan ingen svara i den där telefonen!". För sent inser jag att det är min som ringt. Jag är inte ensam om den signalen, så då och då rotar jag förtvivlat i handväskan och när jag hittar mobilen inser jag att det var inte min som ringde! Det är tröttsamt.

Jag minns inte hur vi klarade oss för bara några år sedan, då ingen hade luren mot örat hela tiden ute på stan. Det ser faktiskt komiskt ut att alla håller för örat med ena handen. Ringde vi till varandra så här mycket före mobilen? Jag minns inte det. Det är dags att säga adjö till en del ord i språket. Vem talar någonsin mer om telefonkiosk? Finns det några kvar?