Everybody Comes to Rick´s
Jag undrar om filmen Casablanca hade blivit samma succé med den titeln som den hade från början. Den spelades in 1942 och gick i kväll på TCM. Jag vet inte hur många gånger jag sett den, jag kan egentligen långa partier utantill, ändå kan jag se den om igen. Alltid dyker det upp något som jag inte lagt märke till tidigare. Nu, när jag hittade den här texten på IMDb slog jag äntligen upp sångens ord woo och det betyder förstås fria till, uppvakta. Så nu vet jag det.
Ilsa: Play it once, Sam. For old times' sake.
Sam: [lying] I don't know what you mean, Miss Ilsa.
Ilsa: Play it, Sam. Play "As Time Goes By."
Sam: [lying] Oh, I can't remember it, Miss Ilsa. I'm a little rusty on it.
Ilsa: I'll hum it for you. Da-dy-da-dy-da-dum, da-dy-da-dee-da-dum...
[Sam begins playing]
Ilsa: Sing it, Sam.
Sam: [singing] You must remember this / A kiss is still a kiss / A sigh is just a sigh / The fundamental things apply / As time goes by. / And when two lovers woo, / They still say, "I love you" / On that you can rely / No matter what the future brings-...
Rick: [rushing up] Sam, I thought I told you never to play-...
[Sees Ilsa. Sam closes the piano and rolls it away]
Rick spelas av Humphrey Bogart, Ilsa av Ingrid Bergman och Dooley Wilson spelar pianisten Sam. Paul Henried, Peter Lorre och Claude Rains medverkar också. Och filmen är en svartvit hjärtknipare med aldrig tröttande tema.
Ilsa: Play it once, Sam. For old times' sake.
Sam: [lying] I don't know what you mean, Miss Ilsa.
Ilsa: Play it, Sam. Play "As Time Goes By."
Sam: [lying] Oh, I can't remember it, Miss Ilsa. I'm a little rusty on it.
Ilsa: I'll hum it for you. Da-dy-da-dy-da-dum, da-dy-da-dee-da-dum...
[Sam begins playing]
Ilsa: Sing it, Sam.
Sam: [singing] You must remember this / A kiss is still a kiss / A sigh is just a sigh / The fundamental things apply / As time goes by. / And when two lovers woo, / They still say, "I love you" / On that you can rely / No matter what the future brings-...
Rick: [rushing up] Sam, I thought I told you never to play-...
[Sees Ilsa. Sam closes the piano and rolls it away]
Rick spelas av Humphrey Bogart, Ilsa av Ingrid Bergman och Dooley Wilson spelar pianisten Sam. Paul Henried, Peter Lorre och Claude Rains medverkar också. Och filmen är en svartvit hjärtknipare med aldrig tröttande tema.
Farväl Las Vegas
I kväll, lördag, ger SVT 2 filmen Farväl Las Vegas från 1995 med Nicolas Cage och Elisabeth Shue i huvudrollerna. En alkoholiserad manusförfattare lämnar Hollywood och åker till Las Vegas, där barerna är öppna dygnet runt, med avsikten att supa ihjäl sig. Han träffar en prostituerad och de förälskar sig i varandra. Filmen skildrar två utsatta människors helveten och mitt i den kalla realistiska skildringen finns plats för ömhet, värme, acceptans. De förstår och förlåter varandras villkor utan några som helst krav på förändring. Ironiskt nog är det näst intill den idealiska kärleken. Trots att en av dom redan bestämt sig för att släppa taget...
Filmen ger en ohygglig bild av alkoholism, här läggs inga dimridåer och det finns inget lyckligt slut. För den gravt alkoholiserade Ben finns bara en lösning och det är döden. Han kan inte sluta dricka, han kan inte leva - han väljer medvetet att dö.
Jag vet inte att jag sett en så kompromisslös film om alkoholism som den här. Den handlar inte om alkoholproblem utan om alkoholkatastrof. Se den i kväll, den är trots tragedin en varm och känslosam film med två helt suveräna skådespelare. Filmen finns på att köpa på DVD och är billigast på CDON.COM.
