© Torrdockan

De är eftertraktade nu, Lisa Larsons ABC-flickor. De heter så för de är döpta till Amalia, Beata, Charlotta, Dora - kanske fler jag vet inte. De läser böcker, de är frodiga och runda och mysiga. Jag fick en för längesen och har haft henne som bokstöd i bokhyllan. Hon var kanske dyr redan när hon var ny, pengarnas värde förändras så smått, men nu är hon väldigt värdefull och eftertraktad liksom alla sina systrar. Nu vill jag ha en till eller alla, men det svider i plånboken. Vi är många som vill göra kap. En del flickor har originella klänningar, det finns en blommig som kostar hur mycket som helst och det är svårt att få tag i en. Jag har just missat några flickor på auktion - jag stannar vid ett som jag tycker vettigt pris, sen får det vara. Så har du en ABC-flicka i hyllan, var rädd om den! Hon blir bara mer och mer värdefull med åren!

Så här års mår jag ganska dåligt. Det är längesen jag gladde mig åt snö. Åtminstone att pulsa i och halka fram på. Så jag längtar så smått till varmare land där solen skiner och det är skönt att vinden fläktar svalt från havet. En sån där underbar julidag mitt i vintern! Som så många andra bläddrar jag och letar efter sista-minuten, drömmer och längtar bort. Desto mer förvånad blir jag när jag märker att folk som kommer från varma länder har valt att vistas här. De trotsar klimatet, köper vintermössa, halkar omkring i snön och huttrar. Samtidigt blir jag lite stolt. Vad det än är så kan det inte vara vintervädret som lockar! Det måste finnas andra kvaliteter som överväger. Jag håller med! Vore det för vädret om vintern, mörkret och kylan skulle jag sitta på en sten i havet och vifta med tårna i varmt vatten från november till april! Det är andra kvaliteter som håller mig kvar. Och snart är det advent och alla våra fönster börjar lysa och glimma, träden glittra och det luktar glögg och pepparkaka över hela nejden. OK då, lite snö får man väl tåla! Fast inte innanför kragen!

Om man ska bli överraskad och förvånad över ett kraftigt snöfall bör man bo på Hawaii, men inte här. Men det är samma sak varje år. När snöfallet var som tätast stod rader av bilister och bytte till vinterdäck. Häpna. Jag brukar tycka att det är konstigt. I år slog det mig att jag blir lika överraskad. Jag byter inte däck för jag har ingen bil, men jag har aldrig vinterstövlarna framme och mössan vet jag inte var den är. Jag har varit och tittat på ny vintermössa flera gånger, men skjutit upp beslutet. I dag behövs den. Så jag blir tydligen lika överrumplad som alla andra fast i en annan dimension. Nu ska jag ut och pulsa och på hemvägen skaffa en varm vintermössa - om det finns några snygga kvar sen alla kloka, förutseende, planerande människor köpt sina!

De med gott minne kommer kanske ihåg hur jag reagerade på konstnärens Vilks tecknade rondellhund. Han åkte snålskjuts på en grej för att få uppmärksamhet och kapa åt sig en bit utrymme i medierna. Någon aktion för yttrandefrihet var det inte tal om, bara personlig reklam. Nu har han gjort en musikal och försöker få lite uppmärksamhet igen. Jag hoppas han inte får det.

Vilks är en medioker konstnär som byggt upp några rishögar av vrakgods nere vid Skånekusten. Olagligt och skräpigt och utan innebörd. Sen ritade han profeten som rondellhund och blev uppmärksammad, fick något mordhot och beskyddades av livvakt med mera. Kostnader som vi skattebetalare stod för. Hans insats för yttrandefriheten var skuggboxning - det var hans metod att få litet kändisskap och han lyckades med det. (Teckningarna var dessutom riktigt dåliga, såg ut att vara gjorda av en barnunge som hade tråkigt.) Kalmar konsthall har nobbat hans utställning, klokt av dem. De anser inte att hans konst har tillräcklig kvalitet. Det är inget trevligt tilltag att smäda andras tro och religion och det är vad Vilks gör. Hans arbeten kan orsaka andra svenskars olycka eftersom turister och arbetande i muslimska länder kan utsättas för hämdeaktioner. Han kunde ha tagit varning av vad som hände danskar. Hoppas karln slutar med sina demonstrationer. Musikalen ska visst spelas på ABF. Hoppas ingen går och ser den.

Rondellhundarna var roliga och kära. De har visst inte säsong längre. Kanske kommer något annat i stället. Hoppas det. Det var folkets lilla gimmick - mycket påpassligt och fantasifullt. Alla rondellhundar hade yttrandefrihet: Vov vov! Yttrandefriheten ska vi värna om - den är oskattbar. Men att fika efter personlig fördel, ge sken av att ta ställning i en viktig fråga och provocera för att få uppmärksamhet - det är förkastligt. Så tycker jag.

Jag minns mina svarta nätter, de bottenlöst förtvivlade, de omtöcknade, de desperata. Då hade jag behövt hjälp, men jag visste inte var jag kunde få den. Om du har alkoholproblem och behöver hjälp finns den ett telefonsamtal bort. Nattetid är inte växeln bemannad men du kan meddela ditt telefonnummer så blir du uppringd. Du kan ringa var du än bor. Är du anhörig är du också välkommen att ringa.

Av en slump vaknade jag efter flera timmars sömn. Jag brukar somna om ganska raskt, men nu kände jag mig klarvaken och skrotade runt ett tag, hamnade framför datorn och kollade litet. Datorn, vår nya leksak, det är märkligt hur den har tagit sig in i livet på ett självklart sätt. Den är generationsskiljande också.Yrkesgrupper klyvs itu i före och efter datorn eller rättare sagt med eller utan dator. Jag var hos min tandläkare som kör enligt gamla mönster och använder kulspetspenna för att skriva ut inbetalningskortet. Han tyckte allt var bra, duktig flicka, inga hål! Sen efter att han hade petat fick jag en infektion och gick tillbaka. Oj, där var inte så bra! Den drar vi ut, sa Doktorn.

Jag vägrade och sökte en annan tandläkare för säkerhets skull. Det var mycket klokt av mig för jag hamnade hos en som följt med sin tid och använder all senaste teknik. Jag kunde själv se min tandstatus på skärmen som fanns i ögonhöjd. Man ser sitt eget kranium och det kanske inte är så upplyftande men det är onekligen intressant. Han kom till en helt annan slutsats vad gällde behandlingen - det var inte så enkelt som att bara dra ut! Jag fick en tankeställare och försöker numera se saker ur datoranvändandets synvinkel. Det finns ett helt gäng akterseglade yrkesmänniskor i verksamhet därute, och det gäller att akta sig för många av dem. Gå en kurs, snälla ni! Borsta av dammet och putsa glasögonen, det har hänt så mycket som ni inte greppat än!

Foto: Torrdockan 2008

Egentligen hade jag tänkt att inte kommentera handslaget, men kan ändå inte låta bli. Det är en minidebatt, en potemkinkuliss, en skitsak - vad man vill och det visar hur explosivt vårt debattklimat har blivit. Det är helt enkelt en skendebatt som döljer något mycket större. Varje gång jag läser en av våra löpsedlar som handlar om kändisaras silikonbröst eller betyg på lådvin tänker jag att det är skönt att bo i ett land som har tid och ork att ha så fåniga ämnen att skrika ut med jättebokstäver. Skönt att bo i en ankdamm, kvack kvack, där den fria pressen inte har större respekt för folket än att skrika ut om en idols skönhetsoperationer. Eller är det inte det?

Vilka signaler ger en debatt på kvällstid om ett uteblivet handslag och en kulturpersonlighet som blivit inspelad under ett häpet gräl med en programledare? Det hela blev komiskt avslöjande (oj då, avslöjad är kanske ett ord som är farligt att använda. Det var inte meningen, jag ber om ursäkt. Tur att inte vara kändis för då hade jag snart suttit under Josefsson skottsalvor och fått ett helt folk att dela upp sig i två läger!)

Jag tycker vi blivit B-skådisar hela bunten med journalister som regissörer. Ingen borde ta ett sådant här ärende på allvar utan tiga ihjäl skammen. Handslaget är en urgammal sedvänja i vårt land och har inte förrän på senare tid blivit kompletterad med kram och omfamning. Handslaget har och har haft en djup symbolisk betydelse, man bekräftar en affär, ett löfte, en vänskap med ett handslag och att bli nekad att bli  tagen i hand är en allvarlig skymf i vårt land. Det uppfattas som ett sätt att visa förakt att avvisa ett handslag och så skulle massor av svenskar reagera. Den öppna vapenlösa handen räcks fram i vänskap och fred och visar ärliga avsikter. Konstigare än så är det inte.

Vill man inte ta någon i hand måste man vara beredd på att få sårade och upprörda reaktioner. Att avslå någons handslag är en skymf, så ser vi det här i detta konstiga land. Det går inte obemärkt förbi, och nu har vi skapat en osynlig mur i vårt samhälle. Vi byggde den tillsammans.

Likt en mycket berömd svensk kom jag ut ur dimman just detta datum. Till skillnad mot Gustaf II Adolf dock med livet i behåll, men det hängde på en skör tråd. Jag var fruktansvärt sjuk till kropp och själ. Kroppen läkte fortare än själen och det gick inte på några veckor eller månader. Jag tycker fortfarande att jag blir friskare för varje månad som går. Hela det första året hade jag kvar en del av mitt alkoholistiska beteende. Det har jag fått hjälp att befria mig ifrån med hjälp av självhjälpgruppens stegprogram. Det räckte inte för mig att ställa ifrån mig glaset, jag var i behov av att ändra hela min attityd och livsstil, annars kunde jag inte bli frisk. Samma gamla svaga besatta människa skulle snart vara tillbaka i sitt missbruk igen, en enkel men farlig väg som endast leder ill sjukdom, ensamhet och död.

Det är fyra år sedan jag slutade dricka. Jag har inte druckit eller ätit någonting som innehåller alkohol, inte ens körsbär i likör i chokladasken har jag mumsat på! Kanske är varje cell i min kropp utbytt nu eller också dröjer det något år till. Vart sjunde år har människan ersatt samtliga sina celler i kroppen med nya och då först borde det inte finnas något spår av alkoholens påverkan kvar.

Det är en mycket nyttig lärdom jag fått, detta att det inte är när man ställer ifrån sig flaskan som man blir varaktigt nykter. Det är när den egna mentala besattheten besegrats och det sker inte på någon dag eller ens på några veckor. Ingen kan banta och gå ner alla sina kilon på en gång. Man minskar så sakteliga och når sin idealvikt ett hekto i taget. Visst är tålamodet på bristningsgränsen men det går inte att skynda på varken bantning eller tillnyktrande. Ett långt liv med flitigt drickande i accellererande takt lämnar spår, både synliga och dolda. Till skillnad från bantning är det 100 % avhållsamhet som gäller från dag ett, inget tröstdrickande! Det skulle vara att kalla på själva döden.

Tid är ingen merit i sig själv. Det är varje dags nykterhet som räknas. Var nykter morgon är första dagen på resten av det nyktra livet. Vi börjar alla om på dag ett och nollställer räkneverket. Helt nyligen kom en kvinna till gruppen och berättade att hon varit obrutet nykter i tio år. Tills förra veckan. Då hade hon gått in på Systemet och köpt vin och tagit ett fyra dagars återfall. Hon kunde inte förklara det, hon förstod knappt vad som hänt. Tio år! Som tur var hade hon ork att avbryta sitt drickande och ta sig till ett möte för att skaffa styrka igen. Hur ska vi alkoholister kunna få omgivningen att förstå den underliga sjukdomen som vi lider av och som vi själva knappt kan förstå och erkänna.

...eller Hur man styr världen och tjänar pengar (av Bill Gates). Jag hänner mig diskriminerad! Jag ska öppna ett bankkonto och vill skaffa e-legitimation. Det ställe där jag ska göra det kan inte betjäna folk som inte har Windows. Där utgår man från att alla har skräddarsytt sitt liv efter Bill Gates modell.  Det är alltså en programmerare som går magnatens ärenden och självsvåldigt styr världen i riktning Windows. Visst, det är väl utmärkt att alla har exakt samma datorprogram - om man inte var för fri konkurrens - och det är jag. Jag har aldrig några problem med min dator, jag har inget trubbel alls och vet vad virus är eller har behövt lämna in min dator för service. Den är som en gammaldags maskin - går och går och kommer aldrig till vägs ände. Ändå har jag bytt upp mig under årens lopp och har en topputrustning med fräsch programvara. Företag som använder macar behöver inte en avdelning för dataservice. De får en rundsmörjning en gång om året ungefär och det bara för att fräscha upp programvaran.

Varje gång någon skyller på datorn eller "datan" som en del envisas med att säga (säger de motan om motorn också?) är det puckot till programmerare som inte följt med sin tid eller halkat i programmeringen. Eller också är det själva datorn som är felet! Och det är mycket sällan en mac. Det är Bill Gates apparat som han listigt nog har gjort till herre på täppan genom listiga metoder och puckade tekniker som inte fattar att det finns andra och till och med bättre alternativ.