© Torrdockan

Egentligen hade jag tänkt att inte kommentera handslaget, men kan ändå inte låta bli. Det är en minidebatt, en potemkinkuliss, en skitsak - vad man vill och det visar hur explosivt vårt debattklimat har blivit. Det är helt enkelt en skendebatt som döljer något mycket större. Varje gång jag läser en av våra löpsedlar som handlar om kändisaras silikonbröst eller betyg på lådvin tänker jag att det är skönt att bo i ett land som har tid och ork att ha så fåniga ämnen att skrika ut med jättebokstäver. Skönt att bo i en ankdamm, kvack kvack, där den fria pressen inte har större respekt för folket än att skrika ut om en idols skönhetsoperationer. Eller är det inte det?

Vilka signaler ger en debatt på kvällstid om ett uteblivet handslag och en kulturpersonlighet som blivit inspelad under ett häpet gräl med en programledare? Det hela blev komiskt avslöjande (oj då, avslöjad är kanske ett ord som är farligt att använda. Det var inte meningen, jag ber om ursäkt. Tur att inte vara kändis för då hade jag snart suttit under Josefsson skottsalvor och fått ett helt folk att dela upp sig i två läger!)

Jag tycker vi blivit B-skådisar hela bunten med journalister som regissörer. Ingen borde ta ett sådant här ärende på allvar utan tiga ihjäl skammen. Handslaget är en urgammal sedvänja i vårt land och har inte förrän på senare tid blivit kompletterad med kram och omfamning. Handslaget har och har haft en djup symbolisk betydelse, man bekräftar en affär, ett löfte, en vänskap med ett handslag och att bli nekad att bli  tagen i hand är en allvarlig skymf i vårt land. Det uppfattas som ett sätt att visa förakt att avvisa ett handslag och så skulle massor av svenskar reagera. Den öppna vapenlösa handen räcks fram i vänskap och fred och visar ärliga avsikter. Konstigare än så är det inte.

Vill man inte ta någon i hand måste man vara beredd på att få sårade och upprörda reaktioner. Att avslå någons handslag är en skymf, så ser vi det här i detta konstiga land. Det går inte obemärkt förbi, och nu har vi skapat en osynlig mur i vårt samhälle. Vi byggde den tillsammans.