Torn mot Stockholms himmel

Ett runt tornrum kanske inte skulle vara så illa...
Foto: Torrdockan 2008
Vovvar som väntar?

De väntar på Odengatan...

Jag har uppdaterat mitt iPhoto och måste prova allting, trycka på varje knapp! På svart bakgrund skulle de här vovvarna verkligen vara effektfulla. Måste prova...
Paniken inför en helg
Jag vet inte om någon annan känner igen sig, men jag fick panik inför storhelger. Det gällde att planera och att också försöka undvika fällor. Det var innan buren stängts bakom ryggen på mig, då jag kanske fortfarande kunde hejda mitt drickande. Jag minns att jag försökte slippa en del fester, undvika en del platser, välja sällskap som inte festade så våldsamt för jag var rädd att dras med i något obehagligt. Det var ett lotteri - jag kunde dra en nitlott och bli störtfull på ett par drinkar och sen var det kört, eller kunde jag dricka normalt och hålla färgen. Jag visste aldrig hur en fest skulle sluta.
De obligatoriska nationalfyllorna ställde till problem. Jag var rädd inför Valborg och midsommar. Även nyår kunde få mig att skaka av oro. Någonting var fel med mig, jag kunde inte uppföra mig normalt på fester. Antingen satt jag tyst som en mussla eller levde jag rullan och dansade på bordet. Det var aldrig lagom. Jag fick en ilning av skräck nyss när jag tittade i almanackan och insåg att valborg närmar sig. Det hördes ett gammalt eko från unga dar då Valborg betydde så mycket. Den första våren, sång, eldarna, känslan av Sverige, Sverige Fosterland och blågult slog hjärtat med friska slag. I buskarna låg några och spydde och skratten ekade över berg och dalar. Den svala april gick över i blommande sköna maj och bakfyllan la sig som en strypsnara över landet.
Just nu behöver jag inte vara rädd. Just nu är det inte min tur. Kanske finns det andra därute som ser fram mot Valborg med samma skräck som jag kände. Om det är en nyhet att alkoholister känner rädsla för att dricka, för vad alkoholen kan ställa till med, vilka konsekvenser som kan följa - så röjer jag den nu. Tro inte att vi är lika modiga när vi är nyktra som när vi är berusade. Alkoholen är en farlig fiende, visst måste vi känna rädsla och ångest inför den kraften som besegrar oss så ömkligt och förnedrande.
De obligatoriska nationalfyllorna ställde till problem. Jag var rädd inför Valborg och midsommar. Även nyår kunde få mig att skaka av oro. Någonting var fel med mig, jag kunde inte uppföra mig normalt på fester. Antingen satt jag tyst som en mussla eller levde jag rullan och dansade på bordet. Det var aldrig lagom. Jag fick en ilning av skräck nyss när jag tittade i almanackan och insåg att valborg närmar sig. Det hördes ett gammalt eko från unga dar då Valborg betydde så mycket. Den första våren, sång, eldarna, känslan av Sverige, Sverige Fosterland och blågult slog hjärtat med friska slag. I buskarna låg några och spydde och skratten ekade över berg och dalar. Den svala april gick över i blommande sköna maj och bakfyllan la sig som en strypsnara över landet.
Just nu behöver jag inte vara rädd. Just nu är det inte min tur. Kanske finns det andra därute som ser fram mot Valborg med samma skräck som jag kände. Om det är en nyhet att alkoholister känner rädsla för att dricka, för vad alkoholen kan ställa till med, vilka konsekvenser som kan följa - så röjer jag den nu. Tro inte att vi är lika modiga när vi är nyktra som när vi är berusade. Alkoholen är en farlig fiende, visst måste vi känna rädsla och ångest inför den kraften som besegrar oss så ömkligt och förnedrande.
Vart tog skammen vägen?
För inte så längesen var det skam att dricka sig full och "bära sig åt". Andra rynkade på näsan och undvek alltför berusade personer. De överförfriskade är inget trevligt sällskap, rent av ett riskabelt och genant. Skrik, skrän och slagsmål. Fulla tjejer var illa sedda. De var fritt byte och inte värda varken respekt eller hänsyn. Skammen var visst den första som dog i det fria ungdomssupandet. Skammen rodnade av skam och dog. Fyllebilderna och fyllesnacket i blogosfären vittnar om det. Det är ingen idé att vuxenvärlden uttalar sig och fördömer, viftar med pekpinnar och gör sig bred. Det är bland ungdomarna själva som förändringen måste starta. Någon med vettet fortfarande i behåll måste sätta ner spritflaskorna och fråga sig och andra om det hejdlösa supandet är värt all bakfylla, alla minnesluckor, besinningslösa beteenden, riskfyllda sexkontakter, allt pinkande och alla slagsmål. Finns ett uns av vett kvar, borde svaret bli: Nej!
Till dess kan vuxenvärlden titta på sina egna alkoholvanor och dra några slutsatser av dem. Att tjata på sina tonåringar är meningslöst särskilt om man har vin och sprit i ett rikligt flöde i hemmet. Barn gör inte som man säger till dem, de följer vuxnas vanor och överdriver gärna litet i sitt oförstånd. Deras drickande går ofta ut på att få en snabb fylla och vilka konsekvenser det kan få, kan föräldragenerationen fundera över när den står i systemkön för egen eller sina barns räkning.
Till dess kan vuxenvärlden titta på sina egna alkoholvanor och dra några slutsatser av dem. Att tjata på sina tonåringar är meningslöst särskilt om man har vin och sprit i ett rikligt flöde i hemmet. Barn gör inte som man säger till dem, de följer vuxnas vanor och överdriver gärna litet i sitt oförstånd. Deras drickande går ofta ut på att få en snabb fylla och vilka konsekvenser det kan få, kan föräldragenerationen fundera över när den står i systemkön för egen eller sina barns räkning.


Och kan sluta så förnedrande och tragiskt.

Kul att alla har kamera med sig!
Det är trevligt att dokumentera alla fester! Om man inte skulle minnas något från festen finns det bildbevis. Först super vi, sen ramlar vi omkull, sen lägger vi ut bilderna på Facebook så att alla som inte var med ska bli avundsjuka! Det är väl festerna som man kommer att minnas sen, allt kul som hände och hur glada alla var! Eller?












Staten som drogtillverkare
Staten som drogtillverkare! En absolut absurd tanke. Vad ska medborgarna lita till om deras egen stat stjälper dem ner i missbruk och misär? Narkotika bekämpas mig veterligt av de allra flesta stater och fördöms, det väntar höga straff för människor som ägnar sig åt knarkhantering, försäljning, ja allt som har med droger att göra. Stora larmklockan ljuder när någon ny drog börjar spridas bland unga människor. Allt intresse och all uppmärksamhet fokuseras på det vi kallar droger. Allt utom på den vanligaste drogen av alla, den i särklass mest omhuldade och godkända: alkohol. Den drogen har en undantagsställning och säljs öppet utan alltför krångliga restriktioner.
Staten säljer nu vinstmaskinen Vin & Sprit till Frankrike. Det känns bra för en gammal alkis. Det är åtminstone inte min egen stat som tjänar pengar på alkoholen, min egen dubbelmoraliska självgoda stat som gärna lyssnat till klirret i kassan när nationalfyllorna avlöst varandra. Kan detta höja nykterheten? Naturligtvis inte. Det har ingenting att göra med nykterhet vem som tillverkar alkohol, det är mer en fråga om moral och etik. Samma stat som fördömer droger, ska inte syssla med att framställa droger. Låt oss sluta säga: Alkohol och droger. Låt oss säga som det är: Alkohol och andra droger.
Staten kommer att fortsätta sälja drogen alkohol oavsett vem ägarna till fabrikerna är. Så är det och kommer det att förbli. Nykterhet är resandes ensak. Alkohol är den enda drog som staten tillhandahåller över disk - all annan droghantering är och förblir olaglig.
Semester
Jag befinner mig pa semester, ser att manga kommer hit och laser. Jag kommer hem snart och ska fortsatta skriva. Jag har varit ensam med en minibar en vecka / det har gatt bra, jag har ingen lust att dricka. Allt kanns battre utan alkohol! Lovar! Halsningar fran Torrdockan