Paniken inför en helg
Jag vet inte om någon annan känner igen sig, men jag fick panik inför storhelger. Det gällde att planera och att också försöka undvika fällor. Det var innan buren stängts bakom ryggen på mig, då jag kanske fortfarande kunde hejda mitt drickande. Jag minns att jag försökte slippa en del fester, undvika en del platser, välja sällskap som inte festade så våldsamt för jag var rädd att dras med i något obehagligt. Det var ett lotteri - jag kunde dra en nitlott och bli störtfull på ett par drinkar och sen var det kört, eller kunde jag dricka normalt och hålla färgen. Jag visste aldrig hur en fest skulle sluta.
De obligatoriska nationalfyllorna ställde till problem. Jag var rädd inför Valborg och midsommar. Även nyår kunde få mig att skaka av oro. Någonting var fel med mig, jag kunde inte uppföra mig normalt på fester. Antingen satt jag tyst som en mussla eller levde jag rullan och dansade på bordet. Det var aldrig lagom. Jag fick en ilning av skräck nyss när jag tittade i almanackan och insåg att valborg närmar sig. Det hördes ett gammalt eko från unga dar då Valborg betydde så mycket. Den första våren, sång, eldarna, känslan av Sverige, Sverige Fosterland och blågult slog hjärtat med friska slag. I buskarna låg några och spydde och skratten ekade över berg och dalar. Den svala april gick över i blommande sköna maj och bakfyllan la sig som en strypsnara över landet.
Just nu behöver jag inte vara rädd. Just nu är det inte min tur. Kanske finns det andra därute som ser fram mot Valborg med samma skräck som jag kände. Om det är en nyhet att alkoholister känner rädsla för att dricka, för vad alkoholen kan ställa till med, vilka konsekvenser som kan följa - så röjer jag den nu. Tro inte att vi är lika modiga när vi är nyktra som när vi är berusade. Alkoholen är en farlig fiende, visst måste vi känna rädsla och ångest inför den kraften som besegrar oss så ömkligt och förnedrande.
De obligatoriska nationalfyllorna ställde till problem. Jag var rädd inför Valborg och midsommar. Även nyår kunde få mig att skaka av oro. Någonting var fel med mig, jag kunde inte uppföra mig normalt på fester. Antingen satt jag tyst som en mussla eller levde jag rullan och dansade på bordet. Det var aldrig lagom. Jag fick en ilning av skräck nyss när jag tittade i almanackan och insåg att valborg närmar sig. Det hördes ett gammalt eko från unga dar då Valborg betydde så mycket. Den första våren, sång, eldarna, känslan av Sverige, Sverige Fosterland och blågult slog hjärtat med friska slag. I buskarna låg några och spydde och skratten ekade över berg och dalar. Den svala april gick över i blommande sköna maj och bakfyllan la sig som en strypsnara över landet.
Just nu behöver jag inte vara rädd. Just nu är det inte min tur. Kanske finns det andra därute som ser fram mot Valborg med samma skräck som jag kände. Om det är en nyhet att alkoholister känner rädsla för att dricka, för vad alkoholen kan ställa till med, vilka konsekvenser som kan följa - så röjer jag den nu. Tro inte att vi är lika modiga när vi är nyktra som när vi är berusade. Alkoholen är en farlig fiende, visst måste vi känna rädsla och ångest inför den kraften som besegrar oss så ömkligt och förnedrande.
Kommentarer
Postat av: Aprilbarnet
på tal om valborg ja.
Jag vill bli nykter och är inne lite av början av vägen att gå.
Jag har det ju så att jag råkar t om fylla år just den dagen, vilken inte känns så värst lätt just i år ...nu när ja vill bli nykter, men jag ska överleva den dagen har jag bestämt mig för, tack för en bra blogg
Trackback