© Torrdockan

För inte så längesen var det skam att dricka sig full och "bära sig åt". Andra rynkade på näsan och undvek alltför berusade personer. De överförfriskade är inget trevligt sällskap, rent av ett riskabelt och genant. Skrik, skrän och slagsmål. Fulla tjejer var illa sedda. De var fritt byte och inte värda varken respekt eller hänsyn. Skammen var visst den första som dog i det fria ungdomssupandet. Skammen rodnade av skam och dog. Fyllebilderna och fyllesnacket i blogosfären vittnar om det. Det är ingen idé att vuxenvärlden uttalar sig och fördömer, viftar med pekpinnar och gör sig bred. Det är bland ungdomarna själva som förändringen måste starta. Någon med vettet fortfarande i behåll måste sätta ner spritflaskorna och fråga sig och andra om det hejdlösa supandet är värt all bakfylla, alla minnesluckor, besinningslösa beteenden, riskfyllda sexkontakter, allt pinkande och alla slagsmål. Finns ett uns av vett kvar, borde svaret bli: Nej!

Till dess kan vuxenvärlden titta på sina egna alkoholvanor och dra några slutsatser av dem. Att tjata på sina tonåringar är meningslöst särskilt om man har vin och sprit i ett rikligt flöde i hemmet. Barn gör inte som man säger till dem, de följer vuxnas vanor och överdriver gärna litet i sitt oförstånd. Deras drickande går ofta ut på att få en snabb fylla och vilka konsekvenser det kan få, kan föräldragenerationen fundera över när den står i systemkön för egen eller sina barns räkning.

Det börjar så trevligt och kul.