Total förvirring
Bärbara telefoner är ett elände! Jag förlägger min med jämna mellanrum och den är aldrig där jag är. Mobilen försvinner också nästan dagligen - jag måste ringa till den för att upptäcka var den håller sig gömd! Den är lika viktig att ha med som nycklar, ändå glömmer jag den då och då. Kommer jag ihåg den försvinner den i väskan så jag inte hittar den förrän signalerna slutat. Jag har "gammaldags telefon" och ibland när jag hör ringandet blir jag irriterad och tänker: "Kan ingen svara i den där telefonen!". För sent inser jag att det är min som ringt. Jag är inte ensam om den signalen, så då och då rotar jag förtvivlat i handväskan och när jag hittar mobilen inser jag att det var inte min som ringde! Det är tröttsamt.
Jag minns inte hur vi klarade oss för bara några år sedan, då ingen hade luren mot örat hela tiden ute på stan. Det ser faktiskt komiskt ut att alla håller för örat med ena handen. Ringde vi till varandra så här mycket före mobilen? Jag minns inte det. Det är dags att säga adjö till en del ord i språket. Vem talar någonsin mer om telefonkiosk? Finns det några kvar?
Jag minns inte hur vi klarade oss för bara några år sedan, då ingen hade luren mot örat hela tiden ute på stan. Det ser faktiskt komiskt ut att alla håller för örat med ena handen. Ringde vi till varandra så här mycket före mobilen? Jag minns inte det. Det är dags att säga adjö till en del ord i språket. Vem talar någonsin mer om telefonkiosk? Finns det några kvar?
Visst var telefonkioskerna pampiga en gång i tiden! Bilden är från 1906 och telefonin var i sin början. Det var då stockholmarna kunde ha tvåsiffriga telefonnummer!
Bara vatten, vanligt vatten
Frihet
Jag har frigjort mig från TV. Det är längesen jag valde bort den eftersom jag tröttnade på att min tid skulle bestämmas av de olika kanalernas program. Mellan några tidpunkter skulle jag hinna stryka en blus, betala en räkning eller koka en kopp te, i reklampauserna skulle jag kissa, när det ringde skulle jag bli störd och försöka få slut på samtalet så fort som möjligt, jag skulle missa en del av en serie och jag skulle reta mig på att en ishockeymatch rubbade hela programmet. Dessutom skulle jag gräma mig över att ha missat något och min kväll skulle bli som en programtablå.
Det är obeskrivligt skönt att ha stängt av den där tvångsknappen. Ibland sätter jag på teven på måfå, bläddrar lite och hittar kanske något. Jag har slutat bry mig om vem som är mördaren och i Midsomer har jag aldrig trivts. När jag bläddrar så där på måfå lägger jag märke till att det är alldeles väldigt många privatdeckare och spanare och poliser och åklagare som rör sig i rutan. Det är också ganska många platta program som ska roa mig, men de saknar helt effekt på mig. De som är i rutan trivs så ini bomben, de skrattar och nojsar och ordnar middagar och berättar för varandra hur trevligt de har och jag känner mig bara utanför. Parlamentet är det enda som duger åt mig, för då får jag skratta åt alla slagfärdiga skämt. Tävlingar känns trista och alltför hurtiga, frågorna är idiotlätta och jag saknar Magnus Härenstam i Jeopardy.
Jag brukar kolla om det är någon bra långfilm som jag vill se, annars ser jag en DVD eller en video om jag är på det humöret. På TCM tycker jag det är ett tiotal filmer som återkommer i ett, Myteriet på Caine, gamla Hepburnfilmer, Riddarfalken från Malta och Stormvarning utfärdad. Jag gäspar och bläddrar vidare. Men Aktuellt och Rapport då, frågar sig de samhällsmedvetna. Ibland. Jag lyssnar på nyheterna på radio, då kan jag använda händerna till något vettigt och samtidigt lyssna. Jag läser två dagstidningar, nyheter på webben och är inte intresserad av alla väderrapporter. Vill jag veta vilket väder det är ser jag ut genom rutan och kollar utetermometern. Jag ska varken ut på sjön eller sköta odlingar.
Å, det är frihet att slippa se på teve!
Det är obeskrivligt skönt att ha stängt av den där tvångsknappen. Ibland sätter jag på teven på måfå, bläddrar lite och hittar kanske något. Jag har slutat bry mig om vem som är mördaren och i Midsomer har jag aldrig trivts. När jag bläddrar så där på måfå lägger jag märke till att det är alldeles väldigt många privatdeckare och spanare och poliser och åklagare som rör sig i rutan. Det är också ganska många platta program som ska roa mig, men de saknar helt effekt på mig. De som är i rutan trivs så ini bomben, de skrattar och nojsar och ordnar middagar och berättar för varandra hur trevligt de har och jag känner mig bara utanför. Parlamentet är det enda som duger åt mig, för då får jag skratta åt alla slagfärdiga skämt. Tävlingar känns trista och alltför hurtiga, frågorna är idiotlätta och jag saknar Magnus Härenstam i Jeopardy.
Jag brukar kolla om det är någon bra långfilm som jag vill se, annars ser jag en DVD eller en video om jag är på det humöret. På TCM tycker jag det är ett tiotal filmer som återkommer i ett, Myteriet på Caine, gamla Hepburnfilmer, Riddarfalken från Malta och Stormvarning utfärdad. Jag gäspar och bläddrar vidare. Men Aktuellt och Rapport då, frågar sig de samhällsmedvetna. Ibland. Jag lyssnar på nyheterna på radio, då kan jag använda händerna till något vettigt och samtidigt lyssna. Jag läser två dagstidningar, nyheter på webben och är inte intresserad av alla väderrapporter. Vill jag veta vilket väder det är ser jag ut genom rutan och kollar utetermometern. Jag ska varken ut på sjön eller sköta odlingar.
Å, det är frihet att slippa se på teve!
Ensam? Nej jag har mobilen!
Nyligen läste jag ett så smart inlägg i en blogg. Vilken smart idé att använda mobilen som vakt. Det hade jag inte kommit på, men nu tänker jag använda det om det behövs. Det borde alla kvinnor göra som sneddar över parken eller finner sig nästan ensamma på hemväg med någon mystisk följeslagare.... Varför finns det förresten inte någon knapp på mobilen som utlöser larm liknande det som finns på bilar om en kvinna känner sig hotad eller råkar ut för något obehagligt? Vi behöver väl lika mycket skydd som bilar åtminstone!
Jägare eller samlare?
I tidernas begynnelse innan ens någon hade ett yrke fanns det jägare och samlare. Antingen eller. Jag tänker ibland att det fortfarande finns de båda sorterna. Jag är inte jägare, jag har aldrig varit för att tävla och jaga. Jag är den typiska samlaren. Just nu finns en utställning på Nordiska museet av samlingar som privatpersoner lagt upp. Man kan samla på allt! Jag har inte sett utställningen än, men jag ska ta mig dit en dag utan snöblåst och iskall halka.
Jag har samlat på massor av saker. En gång för längesen var det filmisar, tändsticksetiketter, kulspetspennor, ölunderlägg eller vad det kunde vara. Ingen samling finns kvar och inget intresse finns heller kvar av någon av de sakerna. Däremot har jag en passion: modellbilar! Jag har en riktigt bra samling, men svårt att förvara den. Jag vill ju ha alla prydligt uppställda och synliga, inte ha dem i kartonger och gömmor.
Mina senaste fynd till samlingen.
Jag har samlat på massor av saker. En gång för längesen var det filmisar, tändsticksetiketter, kulspetspennor, ölunderlägg eller vad det kunde vara. Ingen samling finns kvar och inget intresse finns heller kvar av någon av de sakerna. Däremot har jag en passion: modellbilar! Jag har en riktigt bra samling, men svårt att förvara den. Jag vill ju ha alla prydligt uppställda och synliga, inte ha dem i kartonger och gömmor.
Mina senaste fynd till samlingen.
Varför jag börjat samla modellbilar är en smula gåtfullt. Jag är förtjust i alla miniatyrer och fängslas av välgjorda dockmöbler och fina arbeten, men det var nog en rosa cadillac som det hela började med. Om man inte ens vågar drömma om en riktig rosa cadillac, kan man skaffa en miniatyr. Den uppfyller också en slags dröm. Nu har den sällskap av de mest fantastiska miniatyrer av bilar från bilismens barndom som är favoriterna och jag drömmer om att en gång få åka en tur i en sådan bil. Bilarna får jag tag i på Tradera och auktioner. Det är ganska kul att vara samlare! Vad är du? Samlare eller jägare?
Nostalgitripp till 1975 på webben
Ibland läser jag något som riktigt tar grepp om mig. Här en text från Kickis blogg som fick mig att förflyttas långt tillbaka trots att jag inte bodde i det Östersund som omtalas.
• År 1975 gick det verkligen inte att hyra filmer för hemmabruk i Östersund. I stället gick vi på biograferna Röda Kvarn, Metropol, Svea, Royal och Saga.
• Eftersom det inte fanns reklam på tv tyckte alla att det var jätteroligt att se reklamfilmerna på bio. Ingen ville riskera att komma några minuter för sent till sin plats, för ”då missar vi ju reklamen!”
• På tv fanns det bara två kanaler att välja bland – TV 1 och TV 2. Ytterst få program (förutom skol-tv) sändes på dagtid.
• Det fanns bara tre radiokanaler: P 1, P 2 och P 3. Om man tyckte att utbudet av pop och rock var för litet kunde man sent på kvällen leta upp Radio Luxemburg på mellanvågsbandet.
• Bra låtar kunde man spela in på kassettband. I affärerna fanns det inte cd utan LP-skivor och singlar. Teckenkombinationen mp3 stod inte för någonting.
• Lokalradion var ett 15-minuter långt program som hette XYZ-kvarten. Närradio fanns inte alls.
• Mobiltelefoner var inte uppfunna ännu. Men det fanns gott om telefonkiosker i stället. På till exempel Stortorget fanns det telefoner både i övre och nedre delen. Samtalen betalades med mynt.
• Mynten, ja. Förutom 50-öringar, 1-kronor och 5-kronor fanns det även 5-öringar, 10-öringar och 25-öringar (fyra år tidigare försvann 1- och 2-öringarna).
• Körfältet var Östersunds nyaste bostadsområde. Torvalla bestod av skogs- och myrmark.
• McDonalds fanns inte, men i Östersund kunde man äta på Ringbaren.
• Vallsundsbron var en våt dröm.
• Regementena A 4, I 5 och F 4 levde i högönsklig välmåga och ingen skulle drömma om att lägga ned dem – det kalla kriget mellan supermakterna USA och Sovjet pågick som bäst.
• Genom Berlin löpte en hög mur.
• Internet fanns inte.
• E-post fanns inte.
• Ingen hade en dator hemma för eget bruk.
• Alla stillbildskameror innehöll filmrullar som framkallades på ett laboratorium.
• Telefonerna hade nummerskiva, inte knappar.
• EU hette EG och Sverige var verkligen inte med.
• Kungen och Silvia hade ännu inte gift sig.
• Paris Hilton var bara beteckningen på den berömda hotellkedjans hotell i Paris.
• År 1975 gick det verkligen inte att hyra filmer för hemmabruk i Östersund. I stället gick vi på biograferna Röda Kvarn, Metropol, Svea, Royal och Saga.
• Eftersom det inte fanns reklam på tv tyckte alla att det var jätteroligt att se reklamfilmerna på bio. Ingen ville riskera att komma några minuter för sent till sin plats, för ”då missar vi ju reklamen!”
• På tv fanns det bara två kanaler att välja bland – TV 1 och TV 2. Ytterst få program (förutom skol-tv) sändes på dagtid.
• Det fanns bara tre radiokanaler: P 1, P 2 och P 3. Om man tyckte att utbudet av pop och rock var för litet kunde man sent på kvällen leta upp Radio Luxemburg på mellanvågsbandet.
• Bra låtar kunde man spela in på kassettband. I affärerna fanns det inte cd utan LP-skivor och singlar. Teckenkombinationen mp3 stod inte för någonting.
• Lokalradion var ett 15-minuter långt program som hette XYZ-kvarten. Närradio fanns inte alls.
• Mobiltelefoner var inte uppfunna ännu. Men det fanns gott om telefonkiosker i stället. På till exempel Stortorget fanns det telefoner både i övre och nedre delen. Samtalen betalades med mynt.
• Mynten, ja. Förutom 50-öringar, 1-kronor och 5-kronor fanns det även 5-öringar, 10-öringar och 25-öringar (fyra år tidigare försvann 1- och 2-öringarna).
• Körfältet var Östersunds nyaste bostadsområde. Torvalla bestod av skogs- och myrmark.
• McDonalds fanns inte, men i Östersund kunde man äta på Ringbaren.
• Vallsundsbron var en våt dröm.
• Regementena A 4, I 5 och F 4 levde i högönsklig välmåga och ingen skulle drömma om att lägga ned dem – det kalla kriget mellan supermakterna USA och Sovjet pågick som bäst.
• Genom Berlin löpte en hög mur.
• Internet fanns inte.
• E-post fanns inte.
• Ingen hade en dator hemma för eget bruk.
• Alla stillbildskameror innehöll filmrullar som framkallades på ett laboratorium.
• Telefonerna hade nummerskiva, inte knappar.
• EU hette EG och Sverige var verkligen inte med.
• Kungen och Silvia hade ännu inte gift sig.
• Paris Hilton var bara beteckningen på den berömda hotellkedjans hotell i Paris.
Frågor utan svar
Under mina dagliga stunder av eftertänksamhet dyker det upp en del frågor som hittills saknar svar. Här är några.
Varför har OCR-nummer så många siffror, 21 siffror eller mer kan det bli? (Fakturanumret man ska skriva när räkningar betalas vis internet. Det måste finnas ett smartare sätt att numrera.)
Varför säger folk ”data” om maskinen som heter dator? Det kan väl inte vara svårare att lära sig än motor - ingen säger ju mota i stället!
Varför kan inte alla skilja på orden var och vart?
Varför glömmer jag bort vad de jättebra filmerna från förra året som jag inte hann se på bio heter när jag letar efter dem i DVD-butiken? Och varför känns de inte lika angelägna som förut när jag väl hittar dem?
Varför flyttar vännerna just när jag skrivit in deras adress i den nya fina adressboken?
Varför finns det en osynlig magnet längst ner i min väska som drar till sig allt det jag letar efter: nycklar, mobil, kvitton, biljetter?
Varför blir jag så vansinnigt lycklig när jag lyckas peta in ett semikolon i en text? Det känns som att vinna på Triss!
Vad är det för nöje med att äga en ful hund eller en som biter småbarn?
Ska den fasta telefonen avskaffas? Den känns helt onödig ibland.
Varför går det inte att baka ihop datorn med teven? Jag vill inte flytta på mig! Radion och datorn är ju förenliga.
Kanske någon har svar på dessa frågor. I så fall mottages de tacksamt.
Varför har OCR-nummer så många siffror, 21 siffror eller mer kan det bli? (Fakturanumret man ska skriva när räkningar betalas vis internet. Det måste finnas ett smartare sätt att numrera.)
Varför säger folk ”data” om maskinen som heter dator? Det kan väl inte vara svårare att lära sig än motor - ingen säger ju mota i stället!
Varför kan inte alla skilja på orden var och vart?
Varför glömmer jag bort vad de jättebra filmerna från förra året som jag inte hann se på bio heter när jag letar efter dem i DVD-butiken? Och varför känns de inte lika angelägna som förut när jag väl hittar dem?
Varför flyttar vännerna just när jag skrivit in deras adress i den nya fina adressboken?
Varför finns det en osynlig magnet längst ner i min väska som drar till sig allt det jag letar efter: nycklar, mobil, kvitton, biljetter?
Varför blir jag så vansinnigt lycklig när jag lyckas peta in ett semikolon i en text? Det känns som att vinna på Triss!
Vad är det för nöje med att äga en ful hund eller en som biter småbarn?
Ska den fasta telefonen avskaffas? Den känns helt onödig ibland.
Varför går det inte att baka ihop datorn med teven? Jag vill inte flytta på mig! Radion och datorn är ju förenliga.
Kanske någon har svar på dessa frågor. I så fall mottages de tacksamt.
Den underbara uppslagsboken
Jag älskar webben! De sekundsnabba svaren, bredden, omfattningen, det världomspännande! Jag förirrar mig i de mest otroliga sammanhang, jag hittar de mest märkliga saker, jag lägger bokmärken för att hitta tillbaka men jag går aldrig tillbaka, jag bara fortsätter in i vindlingarna och snåren och jag fastnar så lätt. Efter ett par timmar dyker jag upp i verkligheten igen.
Ibland blir jag sittande och riktigt pluggar som jag gjorde i skolan, ibland fladdrar jag omkring och nosar lite, ibland vänder jag direkt. Det finns en massa helt ointressanta saker och stötande innehåll, fula elaka bilder och helt enkelt en massa skit. Det produceras dagligen så mycket strunt att det inte går att fatta. Men guldkornen är så många att de faktiskt döljer skräpet för mig. Jo, jag älskar webben.
Hur färden genom webben utvecklar sig beror på vilket uppslagsord jag väljer. Efter några minuter har jag avlägsnat mig långt från det första ordet och snubblar omkring i ett virrvarr av länkar, hittar något mer intressant, följer ett sidospår och hamnar på någon 404!
Häromdagen snubblade jag över den här, var vet jag inte, men den har ett nytt grepp om problemet och är ganska kul.
Ibland blir jag sittande och riktigt pluggar som jag gjorde i skolan, ibland fladdrar jag omkring och nosar lite, ibland vänder jag direkt. Det finns en massa helt ointressanta saker och stötande innehåll, fula elaka bilder och helt enkelt en massa skit. Det produceras dagligen så mycket strunt att det inte går att fatta. Men guldkornen är så många att de faktiskt döljer skräpet för mig. Jo, jag älskar webben.
Hur färden genom webben utvecklar sig beror på vilket uppslagsord jag väljer. Efter några minuter har jag avlägsnat mig långt från det första ordet och snubblar omkring i ett virrvarr av länkar, hittar något mer intressant, följer ett sidospår och hamnar på någon 404!
Häromdagen snubblade jag över den här, var vet jag inte, men den har ett nytt grepp om problemet och är ganska kul.
Ska den låta så här?
Datorn? Den brummar och låter som en hackig gammal bil. Eller som en tandläkarborr. Det kan inte vara så nyttigt att fortsätta utan åtgärd. Min mardröm är att krascha hårddisken. En bekant råkade ut för det och hela hans bildarkiv försvann. Jag har visserligen säkerhetskopior men jag tror ändå det försvinner en massa som aldrig går att återfå. Jag pausar och väntar på hjälp. Vi ses snart hoppas jag.
Spel och dobbel
I en gammal lag för skolan stod det att spel och dobbel var strängeligen förbjudet. Hur den lagen sen har ändrats vet jag inte, men för mig är kortspel något som inte känns bekvämt i skolans lokaler. Som vanligt kan en gammal mänscha ha fel! Nu läser jag att m föreslår att pokerspel ska stoppas i skolan. Va? Har det alls varit tillåtet? Gamla mänschan höjer ögonbrynen och suckar.
Om kortspel alls ska vara tillåtet i skolan tycker jag att det ska vara obligatorisk bridgeundervisning. Det är ett underbart civiliserat spel och kan man det är man välkommen överallt i jordens alla hörn. Man behöver aldrig mer sitta fyra stycken och kallprata om man kan spela bridge. Ett underbart sätt att slippa snacka med folk man känt i evigheter och egentligen inte har så mycket nytt att förtälja. Medan man spelar håller man tankarna samlade och skärper sig. Man kan spela bridge hela sitt liv och man blir aldrig för gammal för att spela. Det är bara att ställa kryckorna ifrån sig och slå sig ner vid spelbordet.
Schack är ett annat spel som borde vara obligatoriskt i skolan, stå inskrivet på schemat. Kan man spela schack kan man sysselsätta sig överallt. Ur ryggsäcken tar man upp sitt hopfällbara schackbräde och de små nätta pjäserna och spelar med kirgisen, somaliern, yankeen, norrmannen eller vietnamesen som man råkar ha som sällskap på resan. Schack trimmar hjärnan och har internationella regler. Det går inte att bluffa i schack. Allt ligger öppet på ett bräde. Ställningen på brädet har en spegelbild i motspelarens hjärna, det är den som måste tolkas.
Bridge och schack på skolschemat - då blir det någon mening med spel och dobbel. Tycker en gammal mänscha.
Om kortspel alls ska vara tillåtet i skolan tycker jag att det ska vara obligatorisk bridgeundervisning. Det är ett underbart civiliserat spel och kan man det är man välkommen överallt i jordens alla hörn. Man behöver aldrig mer sitta fyra stycken och kallprata om man kan spela bridge. Ett underbart sätt att slippa snacka med folk man känt i evigheter och egentligen inte har så mycket nytt att förtälja. Medan man spelar håller man tankarna samlade och skärper sig. Man kan spela bridge hela sitt liv och man blir aldrig för gammal för att spela. Det är bara att ställa kryckorna ifrån sig och slå sig ner vid spelbordet.
Schack är ett annat spel som borde vara obligatoriskt i skolan, stå inskrivet på schemat. Kan man spela schack kan man sysselsätta sig överallt. Ur ryggsäcken tar man upp sitt hopfällbara schackbräde och de små nätta pjäserna och spelar med kirgisen, somaliern, yankeen, norrmannen eller vietnamesen som man råkar ha som sällskap på resan. Schack trimmar hjärnan och har internationella regler. Det går inte att bluffa i schack. Allt ligger öppet på ett bräde. Ställningen på brädet har en spegelbild i motspelarens hjärna, det är den som måste tolkas.
Bridge och schack på skolschemat - då blir det någon mening med spel och dobbel. Tycker en gammal mänscha.
Något helt annat
Valrörelsen står mig upp i halsen! Den handlar bara om pengar! Som om hela tillvaron kretsar runt hur mycket pengar man har i plånboken. Partierna tjafsar om sänkta skatter och höjda bidrag och jag kan inte hålla reda på vem som vill ha sänkt fastighetsskatt och höjt bostadsbidrag och det är ingen fråga jag ens berörs av. Trots att min tillgång till pengar halverades i ett slag över en natt när RB dog! Det gjorde inte hyran och inga andra utgifter halverades heller. Räkningarna kommer på samma belopp fortfarande.
Var det inte samma parti som lovade samma saker? Eller har dom bytt? Det enda synliga beviset på att ingenting händer med löften är att det fortfarande finns hemlösa människor i Sverige. Hemlösa! De har ingentsans att bo, de har ingen adress, de har sina tillhörigheter i en plastpåse och resten är utspridda över hela stan. Resten av befolkningen sitter och gnäller i sina lyor över att de inte har tillräckligt stort bostadsbidrag eller att fastighetsskatten är för hög. Ingenting är någonsin för högt när det gäller ersättning.
Ordet livskvalitet som dök upp för några decennier sedan och användes flitigt hörs alltmer sällan. Vad är det för livskvalitet vi vill ha? Är den helt beroende av hur mycket det kostar på dagis eller hur mycket skatt man betalar? Sen förra valet har jag inte berörts av ett enda av de få löften som infriades. Jag har lyckligtvis kunnat betala mina tandläkarräkningar själv - jag vet inte om mitt liv kommer att bli bättre efter det här valet heller.
Var det inte samma parti som lovade samma saker? Eller har dom bytt? Det enda synliga beviset på att ingenting händer med löften är att det fortfarande finns hemlösa människor i Sverige. Hemlösa! De har ingentsans att bo, de har ingen adress, de har sina tillhörigheter i en plastpåse och resten är utspridda över hela stan. Resten av befolkningen sitter och gnäller i sina lyor över att de inte har tillräckligt stort bostadsbidrag eller att fastighetsskatten är för hög. Ingenting är någonsin för högt när det gäller ersättning.
Ordet livskvalitet som dök upp för några decennier sedan och användes flitigt hörs alltmer sällan. Vad är det för livskvalitet vi vill ha? Är den helt beroende av hur mycket det kostar på dagis eller hur mycket skatt man betalar? Sen förra valet har jag inte berörts av ett enda av de få löften som infriades. Jag har lyckligtvis kunnat betala mina tandläkarräkningar själv - jag vet inte om mitt liv kommer att bli bättre efter det här valet heller.
Grattis, grattis!
Så praktiskt att få en påminnelse om sina bästa vänners födelsedagar! Och det fast man inte är VD och har en privatsekreterare som ska hålla ordning på allt och helst också köpa ens presenter! Här går det bra att snoka lite kring ålder och födelsedagar! Diskretion är en hederssak, glöm inte det!
Lite småsnack bara - jag tycker det är trögt att komma in och skriva i bloggen. Allt tar en väldig tid och det känns irriterande. Ibland får jag faktiskt ge upp!
Lite småsnack bara - jag tycker det är trögt att komma in och skriva i bloggen. Allt tar en väldig tid och det känns irriterande. Ibland får jag faktiskt ge upp!
Nu smäller det!
Körsbärsblom
I går slog körsbärsträden på gården ut.
Solgata
Solnedgång i går kväll, en väg över vattnet rakt mot mig.
Småplock
Det är så mycket småplock som ska göras. Jag letar papper, fotografier, sorterar brev och läser i adressböcker. Kollar kvitton, betalar räkningar, bokar in tider. Jag är fullt upptagen. Telefonen ringer ofta. Jag är allt annat än bortglömd.
I dag fick jag mig ett gott skratt. Jag gick igenom en av smålådorna i sekretären och vad fann jag där! Jo, en miniflaska Unterberg, snapsen mot bakfylla! Jag skrattade högt. Nej du, min gubbe, den gubben gick inte! Flaskan gick raka vägen till soppåsen.
Fotografier får mig att stanna upp. RB gjorde aldrig en ansats att sätta in sina bilder i album. Alla bilder ligger lite huller om buller och det dyker upp roliga minnen när jag bläddrar.
Jag har teven på utan att sitta framför den. Det är skönt med röster. Då och då tittar jag, sen fortsätter jag med annat. Jag har egentligen slutat att vara tv-slav. Det var jag förr när jag drack. Det var så skönt att sitta i soffan och så lämpligt att ha med sig ett glas vin och sen om det blev paus gå till köket och krana upp ett glas till. Tv-tittandet på något sätt motiverade drickandet. När jag blev nykter upphörde mitt intresse för att sitta naglad hela kvällen för att glo på rutan. Det finns så mycket annat att göra!
I dag fick jag mig ett gott skratt. Jag gick igenom en av smålådorna i sekretären och vad fann jag där! Jo, en miniflaska Unterberg, snapsen mot bakfylla! Jag skrattade högt. Nej du, min gubbe, den gubben gick inte! Flaskan gick raka vägen till soppåsen.
Fotografier får mig att stanna upp. RB gjorde aldrig en ansats att sätta in sina bilder i album. Alla bilder ligger lite huller om buller och det dyker upp roliga minnen när jag bläddrar.
Jag har teven på utan att sitta framför den. Det är skönt med röster. Då och då tittar jag, sen fortsätter jag med annat. Jag har egentligen slutat att vara tv-slav. Det var jag förr när jag drack. Det var så skönt att sitta i soffan och så lämpligt att ha med sig ett glas vin och sen om det blev paus gå till köket och krana upp ett glas till. Tv-tittandet på något sätt motiverade drickandet. När jag blev nykter upphörde mitt intresse för att sitta naglad hela kvällen för att glo på rutan. Det finns så mycket annat att göra!
Från tango till Taube
En oförglömlig afton! Jag var på Berwaldhallen i går kväll och hörde Sven-Bertil Taube och Håkan Hellström. Fantastisk föreställning med underbara artister. Publiken kunde inte höra nog, vi stod upp i bänkarna och applåderade händerna varma och ömma. De sjunger endast några kvällar, hoppas att de ger fler föreställningar så att många fler kan få höra sångarnas lysande föreställning.
Läs mer här
Fel låt vann!
Melodifestivalen brukade vara en kväll då vi samlades med godispåsar, vinflaskor, ostbågar och öl. Ingen var nykter under melodifestivalen, tvärtom. Fel låt vann alltid! En härlig uppesittarkväll med sovmorgon därefter.
Måste erkännas att för mig har melodifestivalen förlorat något av sin tjusning. Antagligen har jag hört alla melodier förut och imponeras inte längre av alla eldsflammor som sprutar upp ur scenen eller också är det att vi inte dukar upp till fest. Så som det kändes när Carola dök upp kommer det aldrig mer att kännas, tror jag. Det var då rätt låt vann!
Enda skillnaden som är märkbar nu är att jag kan fortsätta kvällen med ett jobb jag har som kräver en extrainsats och som framför allt kräver nykterhet. Ingen klarar att skriva protokoll och vara på lyran!
Måste erkännas att för mig har melodifestivalen förlorat något av sin tjusning. Antagligen har jag hört alla melodier förut och imponeras inte längre av alla eldsflammor som sprutar upp ur scenen eller också är det att vi inte dukar upp till fest. Så som det kändes när Carola dök upp kommer det aldrig mer att kännas, tror jag. Det var då rätt låt vann!
Enda skillnaden som är märkbar nu är att jag kan fortsätta kvällen med ett jobb jag har som kräver en extrainsats och som framför allt kräver nykterhet. Ingen klarar att skriva protokoll och vara på lyran!
Ingen fest i går kväll!
Skönt att vakna utan några obehagliga minnen, illamående, behov av vatten och Treo och med den allmänna känslan av håglöshet. Jag sover bra. Det händer nästan aldrig att jag ligger vaken och vrider mig eller vakna klarvaken mitt i natten. Jag sover lugnt och skönt, drömmer drömmar som jag minns när jag vaknar och sitter en stund och funderar över hur dagen ska bli.
Det är en mulen grå dag. Nu känner jag mig trött på den eviga vintern. Dagsmejan ska väl knäcka vintern snart så att det börjar droppa från taken.
Det är en mulen grå dag. Nu känner jag mig trött på den eviga vintern. Dagsmejan ska väl knäcka vintern snart så att det börjar droppa från taken.
Katerina Janouch: Anhörig, bok på rean
Anhörig är en djupt personlig berättelse om vanmakten i att leva sida vid sida med en älskad människa på väg att gå under i missbruk. Här får vi möta den nya generationens missbrukare för vilka droger och alkohol är ett självklart inslag i ett liv fyllt av framgång och karriär. Det är en starkt drabbande skildring av en helvetesresa kantad av djupaste förtvivlan men trots det aldrig av uppgivenhet.
