Jägare eller samlare?
Jag har samlat på massor av saker. En gång för längesen var det filmisar, tändsticksetiketter, kulspetspennor, ölunderlägg eller vad det kunde vara. Ingen samling finns kvar och inget intresse finns heller kvar av någon av de sakerna. Däremot har jag en passion: modellbilar! Jag har en riktigt bra samling, men svårt att förvara den. Jag vill ju ha alla prydligt uppställda och synliga, inte ha dem i kartonger och gömmor.

Mina senaste fynd till samlingen.
Samlare! Helt klart, fast inte enbart i den uppenbara bemärkelsen. Jag tycker mig se klara samband till samlarpersonligheten hos mig på många sätt, precis som du plockade fram i meningen om vad till viss del kan innebära att vara jägare.
Kanske är det en sned syn på saken, men jag inbillar mig att jägare har det lättare många gånger, för mina "samlingar" sträcker sig vida utöver frimärken, porslinsfigurer eller grytvantar. Jag samlar allt! Jag är hopplös! Får alltid problem då något måste flyttas och i värsta fall måste, (läs:borde), slängas.
Som tur är bor jag i hyreslägenhet just nu så mitt samlande blir automatiskt begränsat, och det är nog en farlig tur det!
P.S. Vetenskapsmän/kvinnor talar ofta om oss människor som samlare eller jägare så jag ser det mer som ett faktum. D.S.
Hej,
det är ganska underligt att den grova uppdelningen jägare/samlare stämmer så bra på människor. Kanske är någon bådadera, men jag har aldrig träffat någon sådan dubbelnatur. Vem som är vanligast vet jag inte, jag lutar lite åt att det är samlaren eftersom vi är så bofasta och rotade i våra hus. Men nog finns det jägare som lurar på byten också :-) Jag tror som du att jägaren har det lättare. De reser med lätt kappsäck, vi samlare kan aldrig slita oss loss på samma sätt. Kanske kan man ändra sig, vad vet jag...