© Torrdockan

Jag läser Jane Fondas memoarer med den titeln. Det är en tegelsten på ca 600 sidor, rikt illustrerad med svartvita privata foton plus officiella stjärnporträtt. Jag läser den främst för jag är intresserad av den far-och-dotter-relation som fanns i familjen Fonda. Det skrivs mycket om mor-och-dotter-relationer, mer sällan om förhållandet mellan pappa och pappas flicka.

Henry Fonda gjorde några oförglömliga filmroller, bl a Sista sommaren med Katherine Hepburn och där hans riktiga dotter Jane spelar dotter i filmen. Deras relation verkar ha haft samma problematik som den som skissas i filmen. Jag såg filmen nyligen på dvd och slogs av hur mycket vemod och återhållen förtvivlan som finns i huvudrollernas gestalter. De åldrande föräldrarnas hjälplöshet, dotterns upproriskhet som inte ens lagt sig när hon blivit vuxen, friden i en omgivande lantlig idyll. Det är en bra film väl värd att räddas ur glömskan.

Boken intresserar mig mer än personen Jane Fonda, som jag inte har någon uppfattning om egentligen. Boken får ge mig material så att jag kanske förstår hollywoodstjärnan eller åtminstone får hennes bild tecknad med detaljer. Det tar sin tid att plöja denna tjockis - läsningen av de första 100 sidorna ger mersmak.

Det sägs om memoarer att de aldrig berättar hela sanningen. Det gör säkert inte Fondas heller, men hittills är jag imponerad över hur ärligt hon skriver även om de mest ömtåliga ting. Hon skriver rakt och river ner glamourens glittrande kulisser.