Åren går - en dag i taget
Med nykterheten har det gått bra. Jag lydde regeln Noll tolerans och har inte fått i mig någon alkohol. Det har gått över sju år och vad jag hört är människans samtliga celler utbytta vart sjunde år. Alltså bör jag bara ha nyktra celler i min kropp. Fysiskt mår jag bra trots krämpor som kommer med åren och inte har med alkohol att göra. Den stora fölrändringen är i mitt psyke. Jag är en helt annan personlighet nu än när jag drack. Alla mina igelkottetaggar är bortplockade och jag känner mig lugn, glad och tacksam. Jag är inte bitter och sitter aldrig och ältar gamla tristheter. Jag har gått vidare i livet och känner glädje och livskraft. Mina relationer med familj och vänner är lugna och trygga och jag har egentligen inga bekymmer. Dyker det upp problem löser jag dem lugnt och klättrar inte på väggarna vad som än händer. framför allt letar jag inte upp systembolaget för att finna den falska trösten som finns i deras flaskor och boxar. Jag ser inte ens skyltningen i deras butiker, jag slinker förbi utan pockande behov och fåniga tankar om att det skulle vara trevligt med ett glas vin. Jag har inte glömt att det aldrig räckte med ett glas, det räöckte knappt med en dunk och problemen växte av vinet. Att vakna nykter är en god start på dagen och jag startar dagarna så.
Jag går på möten varje vecka minst en gång. Det vore riskabelt och dumt att sluta gå på AA och det är en nyttig påminnelse att möta nykomlingar och en bekräftelse på att jag valde rätt när jag träffar veteraner. Men jag har förlorat vänner under resans gång. En kär vän orkade inte längre, hon tog sitt liv i fylla och förtvivlan. andra har försvunnit av andra skäl och det mest tragiska försvinnandet är när någon tar återfall och kanske aldrig återkommer. Det finns inget annat lyckligt slut på ett alkoholistliv än nykterhet. Allt annat är tragiskt, nedbrytande och meningslöst.
Många sorters människor delar den här sjukdomen. Det finns en kategori pladdermakare som hulkar på möten och sen går till kvarterskrogen för nästa fylla. Om och om igen. Det där är fullkomligt meningslöst. Den lurar ingen mer än sig själv. Regeln är så enkel att minsta barn skulle fatta: Ingen aölkohol, noll promille! Varje dag. Alkohol löser inga problem, skapar bara fler.
Det är svårt att starta en ny livsstil, ingen ska tro att det är en enkel match. Men det går. Alla kan. Bara viljan kan väckas till liv därinne i fyllans becksvarta mörker. Helst innan du supit skallen av dig och sitter ensam i en sophög och letar skvättar i tomglasen. Helst innan värdigheten runnit bort i ölfloden och ditt omdöme drunknat i vinboxen. Livets högvinst för alkoholister finns i nykterhet. Hitta den!
Kära torrdockan
Jag följde din blogg under lång tid. Jag är glad att läsa att du mår bra och att det går att bli en fri och nöjd människa utan alkohol. Den dagen detta inlägg skrevs fyllde jag år. I söndags fyllde min relation 15 år. Jag är rädd men ganska säker på att det inte blir mer än så. Min man har valt alkoholen före familjen. Jag vet inte hur jag ska kunna göra något åt den saken.
Min man omkom i en våldsam trafikolycka den 5/4. Eller hur det nu var, vi lär aldrig få veta. En sak som jag nu vet är att han för två år sedan hade lovat en kontakt från Alfa-gruppen att börja gå på AA-möten men att han aldrig gjorde det. Jag har mist min man och våra barn sin far. Alkoholen vann hur man än ser på det och vi förlorade.
GRATTIS till dina nyktra år! Själv är jag tillfrisknande i mitt medberoende.