Lev medan du lever!
Du skriver så bra, detär varm humor blandat med blodigt allvar, och jag älskar det.
Jag hittade den här bloggen någon gång 2008 måste det ha varit, och det var något inlägg som verkligen gav mig en käftsmäll. Jag satt och grinade i en timme och tänke att jag är faktiskt en sån som inte borde dricka. Alls, Och det har jag inte gjort heller sedan juldagen 2008 när jag ännu en gång hamnade i en snödriva fastän jag lovat mig själv att inte dricka för mycket.
Så, varmt tack för inspirationen du ger!
Parallella liv ur alkoholens perspektiv?
Jag har alltid känt igen mig så i dina texter Rakel. DU ligger "före" mig i din nykterhet och dina texter var därför ett stort och avgörande stöd för mig då efter midsommar år 2006 när jag inledde min nyktra vandring. Jag har genom åren, fast nu är det ett par år sedan sist, ganska flitigt skrivit kommentarer här på din blogg. Det har givit mig möjlighet att själv uttrycka mig och därmed sakta läka.
Jag är dig så tacksam för allt du skrivit. Samtidigt känner jag verkligen igen mig i det du skriver. Efter en tid (i mitt fall snart 4 år) av nykterhet försvinner tankarna, behoven, fixeringen vid alkohol och livets alla andra aspekter blir viktigare. Det är så det ska vara. Det är ett sundhetstecken. Jag förstår dina tankar kring ditt skrivande om alkohol här. Men jag är samtidigt ALLTID så glad och lycklig över att finna att bloggen lever och du faktiskt fortsätter att skriva. Den här bloggen är en viktig blogg och jag tror den har hjälpt många av dina olycksbröder och systrar i alkoholeländet. Helt säkert är att den har hjälpt mig.
Allt gott till dig och alla läsare i vårens tid.
/Micke