Hycklarnas afton
Alla dessa aftnar! Nyårsafton, påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och alla fredagsaftnar och lördagsaftnar! De är som skapade för vodkabältet. Där bor vi, vars förfäder säkert fördrevs från de varma länderna för att de var för tystlåtna, obekväma, dystra och annorlunda och inte fick stanna i druvornas land utan drog upp i karga barrskogen och fick koka brygder på flugsvamp, lavar, mossor och träflis. Vi har våra aftnar då vi kan fortsätta i fädernas spår och supa skallen av oss på grövsta sätt. Föreställningen att det bara är alkoholister som dricker mycket är närmast löjeväckande. Vi alkoholister döljer det allmänna missbruket av alkohol. Lyssna bara till pratet bland "vanligt" folk. Nubbens glorifiering, brännvinets lov, vinets hyllning och whiskyns förträffligheter, systemköernas experter, kafferastens alkoholprat, planeringen inför varje helg och varje afton. Alkohol är ett kärt och omhuldat ämne och alla aftnar innebär att svensken tankar hem. Alkoholisterna dricker av tvång och besatthet, men varför dricker den vanliga människan så mycket och så gärna?
Och hur har man tänkt här? Denna ljuvliga försommardag med lunch ute i det gröna, sill på bordet och alla tillbehör, det viktigaste i blickfånget, tre flaskor sprit. Fint dukat, allt är perfekt. Ska det sitta barn med vid bordet? Ska de lära sig hur man gör? Sjunga och nubba och skåla och uppfatta att man inte ens den vackraste sommardag kan vara utan alkohol. Trots att man inte är alkoholist. Finns det en sådan med eller en person som är i farozonen, så lär det inte bli mycket kvar i någon av flaskorna. Hur slutade festen? Det får vi bara gissa oss till. Kanske så här.
En fest som också började festligt
En fest som också började festligt
Kommentarer
Trackback
