Var och en sin egen lilla tjuv!
Det kändes så konstigt när jag läste sista numret av Bulletinen. Jag kände igen varje ord i en text. Inte inledningen, men resten. Var hade jag läst det förut? Undertecknat med Nisse. Konstigt. Texten var så välbekant. Självklart: Jag hade skrivit den själv! Den var helt enkelt knyckt ur min blogg här på sidan! Jaha, det är väl ingenting att bråka om, folk gör ju inget annat än stjäl på webben, de knycker musik och filmer och låtsas ha skrivit hela uppsatser och avhandlingar. Det verkar vara fullt tillåtet och ingen reagerar. Ingen annan, vill säga. De som har den bortviftade upphovsrätten brukar inte gilla det, särskilt om det är knyckt och försett med annan etikett. Om Nisse hade varit en hederlig tjuv hade han skrivit Rakel under sin text. Men det gjorde han inte! Han skrev Nisse och trodde att han därigenom hade fått upphovsrätten. Och då gör det väl ingenting.
Nej, det gör ingenting. Jag lider inte någon skada, jag blir bara förbannad. Jag har aldrig gillat gratisåkare, aldrig tyckt att andras egendom lika gärna kan vara min.Någon kanske tror att jag är missunnsam. Men det handlar inte om det. Jag tyckte plötsligt att tidningen Bulletinen var ohederlig. Varför ska man tro det som står i den om inte ens en Nisse kan skriva själv utan knycka en text och skriva sitt namn under. Anmonymitet, visst är det härligt. Tänk att få dra på sig en burka och viska att man heter Nisse, när man i själva verket är en tjej.
En annan lirare i Bulletinen som också knyckt min text kallar sig Jens. Hej, Jens! Kul att se att du läser min blogg. Det där med asplöven var väl fyndigt! Kallar du det här samarbete, eller vad kallar du det? Jag skriver, du knycker. Det är väl ett slags samarbete, eller hur?
Kanske allting är knyckt i Bulletinen. Varför skulle det andra inte också vara knyckt, hopklippt och samlat från bloggar, tidningsartiklar, dagböcker, insändare med mera. Pressetik gäller kanske inte alkoholisternas egen tidning. Där får man vara så anonym att man inte behöver skriva själv ens, bara knycka andras texter. Det hade varit hederligt att fråga "Rakel" om lov. Hon hade säkert gett sitt tillstånd.
Här är den stulna texten och den som har Bulletinen kan läsa sidan 22, rubtik Firade nyktert femårsjubileum första januari. Efter inledningen är varje ord från min text återgiven, ibland exakt, ibland aningen omstuvad för att passa Nisse bättre än Rakel! Anonym och nykter, men hederlig behöver man inte vara!
Nej, det gör ingenting. Jag lider inte någon skada, jag blir bara förbannad. Jag har aldrig gillat gratisåkare, aldrig tyckt att andras egendom lika gärna kan vara min.Någon kanske tror att jag är missunnsam. Men det handlar inte om det. Jag tyckte plötsligt att tidningen Bulletinen var ohederlig. Varför ska man tro det som står i den om inte ens en Nisse kan skriva själv utan knycka en text och skriva sitt namn under. Anmonymitet, visst är det härligt. Tänk att få dra på sig en burka och viska att man heter Nisse, när man i själva verket är en tjej.
En annan lirare i Bulletinen som också knyckt min text kallar sig Jens. Hej, Jens! Kul att se att du läser min blogg. Det där med asplöven var väl fyndigt! Kallar du det här samarbete, eller vad kallar du det? Jag skriver, du knycker. Det är väl ett slags samarbete, eller hur?
Kanske allting är knyckt i Bulletinen. Varför skulle det andra inte också vara knyckt, hopklippt och samlat från bloggar, tidningsartiklar, dagböcker, insändare med mera. Pressetik gäller kanske inte alkoholisternas egen tidning. Där får man vara så anonym att man inte behöver skriva själv ens, bara knycka andras texter. Det hade varit hederligt att fråga "Rakel" om lov. Hon hade säkert gett sitt tillstånd.
Här är den stulna texten och den som har Bulletinen kan läsa sidan 22, rubtik Firade nyktert femårsjubileum första januari. Efter inledningen är varje ord från min text återgiven, ibland exakt, ibland aningen omstuvad för att passa Nisse bättre än Rakel! Anonym och nykter, men hederlig behöver man inte vara!
5 år utan en droppe!
Jag firar nyktert femårsjubileum den 6 november. Likt svenska hären kom jag ut ur dimman då, just detta datum. Det har varit fem befriade år. Dag för dag gick alkoholen ur kroppen, i början hade jag inte en dag utan att jag tänkte på alkohol, kände suget, det var en timme i taget. Nu är perspektivet annorlunda. Jag tänker ganska sällan på alkohol, det som uppfyllde hela min hjärna förut. Jag planerade fyllor, inköp, räknade ut hur jag skulle få i mig alkohol snabbt nog. Jag var en slav, en viljelös slav. Under många år var jag aldrig helt promillefri. De sista åren var mardröm, jag visste inte hur jag skulle komma ut ur eländet. Jag ville inte leva. Jag ville dö.
Dag har lagts till dag, månad till månad och år till år. Det jag trodde var omöjligt gick att genomföra. Utan AA hade jag inte klarat det, utan att mobilisera min egen vilja hade jag inte klarat det. Jag fick hjälp av AA:s program, av mina kamrater i AA, av att börja rannsaka mig själv och söka efter orsaker till mitt drickande som jag inte hade förstått tidigare.
Jag fick några rejäla snytingar under de här fem åren, personliga svåra sorger har drabbat mig, min egen hälsa har vållat bekymmer — men jag har inte druckit. Inte en droppe, inte en punschpralin, inte en efterrätt med alkohol, ingenting. Jag slutade med att tycka synd om mig själv, jag försonades med människor, jag förlät och blev förlåten. (Men änglavingarna har inte växt ut och glorian har inte tänts :-) Jag försökte bli en bättre människa, en annorlunda människa och jag rensade ut gammal bitter bråte!
Visst har jag känt sug ibland, i början mycket ofta, sedan allt mer sällan. Jag måste vara vaksam och inte tro att jag är "botad", för det blir jag aldrig. När jag känner dragningen till alkohol och den kan vara stark, så tänker jag på ett visdomsord som en lärare gav oss i klassen:
Man kan inte hindra tankarna från att flyga,
men man kan hindra dem från att bygga bo.
Så är det. Min egen vilja måste vakna, mitt drickande börjar i hjärnan och det är mitt jobb att hindra det. Är jag för svag måste jag be om hjälp. Den finns runt omkring bland människor och högre makter. Be om styrka, be om befrielse, be om stöd. Det finns ingen curlingpappa eller curlingmamma - jag måste väcka min egen vilja, ge den en snyting om så behövs och få den att kvickna till. Sluta tycka synd om mig själv, flytta fokus från mig själv och se mina medmänniskor.
Varje nykter dag är en bra dag.
Dag har lagts till dag, månad till månad och år till år. Det jag trodde var omöjligt gick att genomföra. Utan AA hade jag inte klarat det, utan att mobilisera min egen vilja hade jag inte klarat det. Jag fick hjälp av AA:s program, av mina kamrater i AA, av att börja rannsaka mig själv och söka efter orsaker till mitt drickande som jag inte hade förstått tidigare.
Jag fick några rejäla snytingar under de här fem åren, personliga svåra sorger har drabbat mig, min egen hälsa har vållat bekymmer — men jag har inte druckit. Inte en droppe, inte en punschpralin, inte en efterrätt med alkohol, ingenting. Jag slutade med att tycka synd om mig själv, jag försonades med människor, jag förlät och blev förlåten. (Men änglavingarna har inte växt ut och glorian har inte tänts :-) Jag försökte bli en bättre människa, en annorlunda människa och jag rensade ut gammal bitter bråte!
Visst har jag känt sug ibland, i början mycket ofta, sedan allt mer sällan. Jag måste vara vaksam och inte tro att jag är "botad", för det blir jag aldrig. När jag känner dragningen till alkohol och den kan vara stark, så tänker jag på ett visdomsord som en lärare gav oss i klassen:
Man kan inte hindra tankarna från att flyga,
men man kan hindra dem från att bygga bo.
Så är det. Min egen vilja måste vakna, mitt drickande börjar i hjärnan och det är mitt jobb att hindra det. Är jag för svag måste jag be om hjälp. Den finns runt omkring bland människor och högre makter. Be om styrka, be om befrielse, be om stöd. Det finns ingen curlingpappa eller curlingmamma - jag måste väcka min egen vilja, ge den en snyting om så behövs och få den att kvickna till. Sluta tycka synd om mig själv, flytta fokus från mig själv och se mina medmänniskor.
Varje nykter dag är en bra dag.
Kommentarer
Postat av: Carol
Oj vad jag har saknat dina texter!
Postat av: Anonym
Jag tycker det är för djävligt att sno dina texter och kalla dem sina igen. Inspiration är en sak... Kram Ninni
Postat av: hatcho
Ha,ha, hur fick Nisse ihop den 5 januari med dimman i Lützen den 6 november, som är din "födelsedag"? (Sökte efter Bulletinen på webben, men hittade inte någon webbtidning.) Kanske lever redaktionen på ovannämnda skrift i den tron, att deras läsare inte läser något på internet? Och då är det ju fritt fram ...? Men en hänvisning till din suveräna blogg skulle verkligen varit på sin plats! Tack än en gång för din bok Alkisar, som jag läste andlöst från pärm till pärm (lösbladsystem, eftersom jag skrev ut den elektroniskt från Vulcan).
Postat av: Tf Alkis
Go get 'em, Torrdockan!
Postat av: Ina
Bärbar helt tårögd av din text! Önskar att min pappa fortfarande kunde vara nykter alkoholist.. Det höll i några år iallafall, de lyckligaste åren i mitt liv med honom. Och nu är han igång, sedan några år tillbaka, med sitt drickande igen.
All cred till dig! Du är en stor inspiration!
Trackback