Skrattande flaskan
Artikelserie om alkohol i SvD
Häromdagen startade SvD en artikelserie om alkohol på sin Idagsida På webben finns materialet samlat. Läs, begrunda och diskutera! I dag skriver psykiatern och medicinhistorikern Lars Sjöstrand, i går var det en artikel om Sarah, en ung alkoholist som är nykter sedan tre år. Serien fortsätter.
Man har så roligt som man gör sig...
...eller hur?
Men det är väl också själva faan!
Kan vi inte få stopp på det här eländet! Finns det inget botemedel? Alla andra sjukdomar bemästras, men alkoholism är obotlig. Den kan bara stoppas med nykterhet och det hjälper inte stort att gå till doktorn. På hemväg från doktorn kan alkoholisten få för sig att slinka in på puben för en öl. Tio öl efteråt och pank, lullar han hemåt. Tjugo öl efteråt blir han utslängd på gatan, somnar i ett buskage och vaknar i fyllecellen. Detta händer varje dag, året om, på de flesta platser där det finns en alkis och en pub. Och det finns det ju överallt nuförtiden.
Den enkla medicinen mot alkoholism kan varje alkis greja själv: aldrig mer dricka alkohol. Enkelt, va? Just det. Enkelt recept för alla som inte är alkoholister. De som inte har suget, nedbrytandet av den egna kraften och viljan, trycket infrån, påverkan utifrån och sin egen besatthet som stora kolosser till hinder. Men det är enkelt! Det försöker vi som lycktas nyktra till att förmedla till de darrande stackare som fortsätter med supandet. Efteråt är allt enkelt. Mitt i kampen är det ohyggligt. Det är nyttigt att bli påmind som man blir på ett möte med andra alkoholister. Där sitter den uppskakade med två veckors nykterhet, där sitter den med tjugo år utan alkohol, där kommer någon för första gången till ett möte, fortfarande inte helt övertygad att det egna våldsamma drickandet beror på alkoholism.
Dit kommer den upprörda som misslyckats och tagit ett återfall, dit kommer den som aldrig skulle bli som farsan, men nu varit länge som farsan - dvs full och galen. Dit kommer den välbärgade gentlemannen som varit allt annat än gentleman när den sista fyllan rullade in på sitt femte dygn. Där kommer den som för ett par dagar sen darrande skrevs ut från sjukhuset efter tillnyktring, dit kommer hon som satt i ensamheten och drack den ena boxen efter den andra tills det blev stopp. Där sitter vi runt bordet och delar våra erfarenheter. Den ensammasre av alla ensamma som druckit i köket nätterna igenom, upptäcker att det finns fler som gjort likadant. Ingen är ensam om sitt drickande. Om man kunde riva bort alla ytterväggar en sen kväll skulle vi se en enorm samling människor som dricker och dricker. Utan sällskap, utan att ha roligt.
Gör du det? Super i ensamheten? Sök upp andra alkoholister och lyssna på hur de gjort för att befria sig från sitt tvång. De finns på AA. Det finns möten i minsta håla jorden runt. Gå dit och lyssna. Det kostar ingenting. Det bjuds till och med på kaffe. Du behöver inte lova någonting. Ge det en chans. Ge dig själv en chans.
Den enkla medicinen mot alkoholism kan varje alkis greja själv: aldrig mer dricka alkohol. Enkelt, va? Just det. Enkelt recept för alla som inte är alkoholister. De som inte har suget, nedbrytandet av den egna kraften och viljan, trycket infrån, påverkan utifrån och sin egen besatthet som stora kolosser till hinder. Men det är enkelt! Det försöker vi som lycktas nyktra till att förmedla till de darrande stackare som fortsätter med supandet. Efteråt är allt enkelt. Mitt i kampen är det ohyggligt. Det är nyttigt att bli påmind som man blir på ett möte med andra alkoholister. Där sitter den uppskakade med två veckors nykterhet, där sitter den med tjugo år utan alkohol, där kommer någon för första gången till ett möte, fortfarande inte helt övertygad att det egna våldsamma drickandet beror på alkoholism.
Dit kommer den upprörda som misslyckats och tagit ett återfall, dit kommer den som aldrig skulle bli som farsan, men nu varit länge som farsan - dvs full och galen. Dit kommer den välbärgade gentlemannen som varit allt annat än gentleman när den sista fyllan rullade in på sitt femte dygn. Där kommer den som för ett par dagar sen darrande skrevs ut från sjukhuset efter tillnyktring, dit kommer hon som satt i ensamheten och drack den ena boxen efter den andra tills det blev stopp. Där sitter vi runt bordet och delar våra erfarenheter. Den ensammasre av alla ensamma som druckit i köket nätterna igenom, upptäcker att det finns fler som gjort likadant. Ingen är ensam om sitt drickande. Om man kunde riva bort alla ytterväggar en sen kväll skulle vi se en enorm samling människor som dricker och dricker. Utan sällskap, utan att ha roligt.
Gör du det? Super i ensamheten? Sök upp andra alkoholister och lyssna på hur de gjort för att befria sig från sitt tvång. De finns på AA. Det finns möten i minsta håla jorden runt. Gå dit och lyssna. Det kostar ingenting. Det bjuds till och med på kaffe. Du behöver inte lova någonting. Ge det en chans. Ge dig själv en chans.
På tröskeln till intigheten
