© Torrdockan

Det tog tid innan jag vågade resa med flyg. Jag hade dåliga minnen av en del resor då jag kunde ta återfall efter att ha suttit och hycklat nykter i tre veckor vid poolkanten. På hemresan fick jag panik. Det var sista chansen att dricka, att köpa hem. Jag behövde bara höra drickavagnen klirra i gången så blev jag törstig. Jag beställde alltid, vilken tid på dygnet det än var. Att det var sanslöst idiotiskt att dricka klockan sju på morgonen fattade jag inte. Jag trodde alla drack på flyget, jag såg inte ens att det var många som inte beställde annat än juice och vatten.

Nu vågar jag resa. Jag känner inget tvång att dricka, jag har inte sug på samma sätt som förr. Det är en befrielse att ha kommit bort från det ständiga planerandet, det ständiga suget, brådskan att få i sig en skvätt alkohol för att sluta lida. Utlandsresor var ett extra tillfälle att dricka alla sorter, dyr sprit var inte så dyr i Spanien eller Grekland, vinet flödade, det gick att ta avec till kaffet, kaffet var ibland dyrare än likören. När jag sist reste ensam sa jag till rumsbetjäningen direkt att tömma minibaren på allt utom vatten. Det väckte inget uppseende, jag var på rehab, det syntes på boyen att han förstod det. Jag tar inga risker. Jag tänker inte utsätta mig för frestelser bara för att kunna skryta efteråt. Det finns ingen ära i sånt.

En arbetskamrat åkte till en mässa i Tyskland. Att han var alkoholist visste ingen på det nya jobbet. Han hade bara jobbat några veckor hos oss och höll på att organisera en ny avdelning. Han uteblev från alla möten, dök inte upp i företagsmontern, han låg medvetslös på hotellrummet i ett katastrofalt återfall. Prsonalchefen fick åka ner och reda upp skandalen och ta hem honom. Enda förklaringen: Det fanns en minibar på hotellrummet. Det blev en för stark frestelse. Han började med en miniflaska, sen fanns hela stadens spritbutiker att tillgå och roomservice serverade dygnet runt. Varför får man inte beställa alkoholfritt kylskåp på hotellen?

I morgon reser jag till en varm, solig plats med en underbar pool, 400 kvadratmeter! Röda havet på promenadavstånd. Jag har ingen ångest som jag måste dämpa (eller förvärra) med alkohol, jag är inte intresserad av barer och nattklubbar, jag vill ha en svalkande färskpressad juice vid poolkanten och till middagen dricker jag genomgående bubbelvatten. Det faller sig numera helt naturligt och ingen höjer på ögonbrynen och trugar mig.