Att twittra
Även om en massa människor tycker det är roligt att berätta en massa strunt, så är det få som orkar läsa. För dem som måste hålla sig i rampljuset är förstås twittrande en bra sak. Det tar inte lång tid, det är ett ständigt rop på uppmärksamhet och bekräftelse, det är ett sätt att få ut sitt namn på dagliga nyhetssidor, för till dem kan man räkna Twitter. Hur länge orkar publiken? För det är alltid den som bestämmer. Och vad ska komma härnäst? Man kan alltid spekulera. Kanske en evigt lysande skylt skylt med Jag finns inte på webben. Det är originellt tillräckligt.
Självklart är det ett behov av exponering och självbekräftelse som ligger bakom allt bloggande och twittrande och facebookande. Allt skrivande och skapande för övrigt. Webben är hittills det oöverträffade mediet i den vägen. Allt annat skrivande och plåtande har fastnat i förlagens, tidningarnas, enskilda redaktörers finmaskiga nät. Nu kan alla skriva utan att en smakdomare står med pekpinnen. Det är fantastiskt, det kan alla som fått refusbrev hålla med om. Sen att det skrivs en massa goja får man ta. Det är läsaren som sållar, så är det med tidningsartiklar och böcker också. Få se hur det går med twittrandet. Det kan dö ut fortare än någon anar. Nutidsmänniskan är en otålig skapelse.
Jovisst har det ändrat sig så att "vem som helst" kan "publicera" sin egen bok. Men hur många köper eller läser dessa alster? Jag tror inte precis på att det går något vidare för okände/a "vem som helst" med det, byrålådan är nog cirka lika bra. Men så snart den självpublicerade boken har någon anknytning till t ex en aktiv blogg, då börjar jag tro på det (som din bok). Det behövs inget vanligt kändisskap, det räcker med en aktiv plats på nätet för att det skall komma i helt annat läge. Så något mer än att bara skriva boken tror jag fordras - om inte byrålådan skulle vara lika bra.
Om Tvittrandets vara eller inte vara, aktar jag mig för att sia om, för inte trodde jag på bloggandet heller, men det finns fortfarande. Jag läser endast några väl utvalda bloggar och de jag gillar mest är de som har ett budskap - som din t ex. Den slags bloggar är intressanta även om jag kanske inte direkt hör till "målgruppen". Bara "exponering och självbekräftelse" utan något direkt budskap är för mig oftast helt ointressant.
Kanske kommer divershandlarna (dvs de före detta bokhandlarna) i framtiden även att ha böcker - kanske i en avdelning för sig - som är självpublicerade. Hmmmmm .... en himla bra idé om jag får säga det själv, egentligen skulle jag ta betalt för den ..... hur det nu skulle gå till. Nej, nu skall jag inte ta mer plats.
