Hitta på något!
Jag måste göra något roligt så jag har något att berätta om! Så känns det med webbskrivandet ibland. För längesen hade jag en dagbok på nätet. Det var långt före det kallades blogg, ordet fanns inte ens. Jag skrev i flera år och jag minns att jag faktiskt gjorde en del saker bara för att ha något att berätta, jag kunde göra en extra sväng på stan, gå på en utställning, åka till ett köpcentrum, gå på bio - för att ha något mer än vardagslunk att berätta om. OK, det fick lite fart på mig, men det kändes tvunget. Det blev som att leva ett scenliv eller skenliv, vilket man väljer.
Just nu skulle jag inte kunna åstadkomma någon intressant dagbok - jag är passiv, lite oföretagsam, avvaktande. Jag gör egentligen ingenting, tiden rinner iväg ändå. Förstås har jag dåligt samvete för mitt dagdrivarliv, men jag kanske behöver en period av stillhet, rent av tristess för att komma i form. Iverns låga som varit min drivkraft har liksom slocknat. Been there, done that - är det inte så vi alla kan känna ibland. Jag slötittar på TV, där finns ett smörgåsbord där jag hoppar över det mesta som har höga tittarsiffror för jag är så uttråkad av att "roas".
Sveriges television har en idé om att klockan åtta måste svenska folket roas, de måste titta på lekprogram och stå som flickan med svavelstickorna utanför allt det mysiga och bara se genom rutan. Där kan de sitta med sina drinkar, ensamma eller i grupper och glo på hur roligt andra har det! Cyniskt. Och jag känner mig inte inbjuden. Som tur är har jag hittat några kanaler som ger mig något, bl a History channel, alltid intressanta saker och jag får veta en del som jag inte haft en aaaaning om. På TCM ger de för det mesta Myteriet på Bounty (vilken gång i ordningen?) så vilken lycka att jag har filmkanalen Silver. Där hittar jag guldkornen som jag väljer med omsorg.
Just nu har mitt läsintresse en högsäsong och jag har en packe härliga böcker att plöja. Men jag gör ingenting! Jag dagdriver och rör mig i slow motion, jag änner inte igen mig själv. Jag tillhör DI, De Ivriga, det är en klubb man antingen tillhör för evigt eller aldrig. Är det här ett farligt tillstånd?
Just nu skulle jag inte kunna åstadkomma någon intressant dagbok - jag är passiv, lite oföretagsam, avvaktande. Jag gör egentligen ingenting, tiden rinner iväg ändå. Förstås har jag dåligt samvete för mitt dagdrivarliv, men jag kanske behöver en period av stillhet, rent av tristess för att komma i form. Iverns låga som varit min drivkraft har liksom slocknat. Been there, done that - är det inte så vi alla kan känna ibland. Jag slötittar på TV, där finns ett smörgåsbord där jag hoppar över det mesta som har höga tittarsiffror för jag är så uttråkad av att "roas".
Sveriges television har en idé om att klockan åtta måste svenska folket roas, de måste titta på lekprogram och stå som flickan med svavelstickorna utanför allt det mysiga och bara se genom rutan. Där kan de sitta med sina drinkar, ensamma eller i grupper och glo på hur roligt andra har det! Cyniskt. Och jag känner mig inte inbjuden. Som tur är har jag hittat några kanaler som ger mig något, bl a History channel, alltid intressanta saker och jag får veta en del som jag inte haft en aaaaning om. På TCM ger de för det mesta Myteriet på Bounty (vilken gång i ordningen?) så vilken lycka att jag har filmkanalen Silver. Där hittar jag guldkornen som jag väljer med omsorg.
Just nu har mitt läsintresse en högsäsong och jag har en packe härliga böcker att plöja. Men jag gör ingenting! Jag dagdriver och rör mig i slow motion, jag änner inte igen mig själv. Jag tillhör DI, De Ivriga, det är en klubb man antingen tillhör för evigt eller aldrig. Är det här ett farligt tillstånd?
Kommentarer
Trackback