© Torrdockan

De första åren av nykterhet vågade jag inte resa charter. Det var helt förknippat med en väldig mängd alkohol med början redan på flyget. Det behövde bara klirra en smula från serveringsvagnen så fick jag fart på impulserna. Faktiskt startade jag ett återfall på en flygresa - på hemvägen! Det var löjligt! Jag hade suttit med juice på poolkanten och hycklat i flera veckor, nobbat alla paraplydrinkar och allt vin till maten. På hemresan fick jag ett slags panik och kastade mig över småflaskorna. Jag hade köpt ut taxfree och menat det som en present, men hemma drack jag opp presenterna och sen var jag ute på banan igen.

Nu är jag nyligen hemkommen från en charterresa och jag har inte ens tänkt på alkohol som en möjlighet. Min reskompis har druckit en halv flaska vin till middagen, jzg har inte känt mig frestad. Serveringsvagnen har klirrat förbi på planet, stolsgrannarna har haft tunga påsar med klirrande, kluckande innehåll, men jag har inte reagerat. Jag blev själv förvånad. Hur kan tankarna på alkohol ha försvunnit? Är jag botad? Har jag blivit frisk?

Nej, sakta i backarna. Alkoholism är obotlig. Det är ingen idé att slå sig till ro och inbilla sig att sjukdomen är över. Ånej, den är listig, falsk och stark. Jag har en paus, jag har haft en lycklig vecka utan kval, jag är nykter, släpade inte hem någon taxfree som jag tror ska räcka länge men blir uppdrucken i snabb takt, jag har hela resan i klart minne, det har inte hänt några pinsamheter och jag känner mig utvilad, frisk och lycklig! Mitt arbete med min nykterhet är därför inte över. Det måste fortsätta som vanligt med uppmärksamhet på lurande faror och sinnesstämningar, möten med andra alkoholister i vår gemenskap, studier av texterna och en ödmjuk attityd. Då kan min nykterhet fortsätta.