Det ringer, skynda dig att svara!
Jag är trött på det där, jag vill vara som Operan! Säga till i högtalaren att stänga av mobilerna för att inte störa den pågående föreställningen! Jag vill leva i illusionen att jag är viktigast just för ögonblicket, det jag har att säga är viktigare än vad telefonen kan förmedla. En illusion visserligen, men hur skulle mänskligheten kunna leva utan illusioner. Att vara tillsammans med levande telefonkiosker är alls inte roligt! Jag känner mig undanskuffad i vrån och jag får helt andra budskap än vad jag väntade.
Biografer, teatersalonger, föreläsningssalar - mobilfria! Middagsbord, vänsamtal, möten i levande livet - bode vara det! Men OK, alla dessa samtal i mobilen kanske snart ersätter samtliga levande möten - grattis till oss! Att det finns mobiler så man till och med kan gå på toa utan att missa ett enda samtal! Förresten, har någon prövat att använda den där väggfasta saken som äldre människor har i sina hem. Sitter man och pratar i den en stund, så blir samtalet strax avbrutet av en mobiltrudelutt i bakgrunden. Ursäkta, jag måste ta det där samtalet! Det andra samtalet är alltid viktigare, det bryter alltid det pågående!
Jag har läst en del av din blogg, jag är dålig på att läsa ska jag erkänna för jag har inte koncentration för det men det jag har läst har gjort att jag stannat kvar på bloggen och måste bara få säga att du gör det bra som skriver så utförligt och du skriver på det viset att jag kommer tillbaka fler ggr...
Får jag länka till dig?
Jag önskar dig en bra dag
Jag vill skriva till dig lite om det missbruk jag haft. ¨Jag har missbrukat Treo Comp sedan -93, det började med att jag hade det vid smärtor men så ökade dosen mer och mer, till slut så gick det ett rör i veckan och jag bara skrev på min hc genom receptförnyelse och jag fick flera recept i veckan...
Jag smög till slut och hade lade i dricksflaskor med vatten 3-4st och småsmuttade, jag drack inte upp det i ett nafs utan bara småsmuttade och fixade en ny flaska när jag druckit upp första, jag själv tyckte att det var ingen fara jag behövde det...
Min sambo försökte ett flertal ta ifrån mig det men jag reagerade hysteriskt, skrek, grät och hotade och sade att det där var behövligt annars skulle jag ha ont bla bla...
så det slutade med att jag fick tillbaka det...
I April i år hamnade jag på tvångsvård på psyk för jag skadade mig själv, men jag smusslade in Treo Comp så jag gick hög med dom och benso men ingen i personalen tänkte på det...
Så fick jag åka på semester med min familj en vecka och jag fortsatte med Treo comp och benso och när vi kom tillbaka till sjukhuset så tog min sambo med ett möte med dr och personal och talade om att jag åt 14 Treo comp en dag och benso så jag hade varit fruktansvärt hög och frånvarande, jag höll inte med men min sambo sa att jag hade aldrig tyckt om det om jag sett mig själv på film...
Det slutade med att personalen gick igenom hela mitt rum, madrassen bakom element etc, när jag fick besök så letade de igenom mina besökare...
Min sambo gav mig ett ultimatum att slutade jag inte så orkade han inte att leva med mig och jag blev så desperat, jag hade fruktansvärd abstinens och ångest så jag prövade att avsluta allt och höll på lyckas...
Det bestämdes att jag skulle få en annan medicin som skulle dämpa allt och nu har jag varit fri i snart 7 veckor från Treo Comp och det tas drogtester, men det går bättre när jag är på sjukhuset för när jag är hemma på permis så har man större möjlighet att ordna mediciner men jag försöker att kämpa...
All min ångest, självskadebetende, missbruk osv kommer från min barndom där jag är utsatt för incest från att jag var 4 år till 21 år av två släktingar, mamma är en häxa, pappa var en snäll alkholist han slog oss aldrig och såg till att vi mådde bra...
Mitt liv rasade totalt i April när min äldsta dotter försökte ta sitt liv och det berodde på att hon blivit utsatt för samma förövare som jag, efter 1 vecka kommer det fram att ett annat av mina barn var också drabbad så det blev polisanmälan, förhör och nu händer inget allt står still, veckan efter allt detta så dör min allra bästa kompis (som nu de flesta inte tyckte om för hon började använda knark när hon var 32, när hon miste sin son, men hon var aldrig knarkpåverkad när hon var hos mig det var en moral hon hade)...
Jag bröt ihop totalt och har sedan 16:e April varit på psyket och har inte kommit därifrån än, jag är på permis över helger och fram till halva veckan för att vänja mig och det känns skönt...
Det blev ett långt inlägg och jag hoppas att du inte ogillar det, jag bara kände att jag ville berätta/Kramar från mig
Håller med dig fullständigt. Värst är det kanske om man mår riktigt pyton och måste gå till ett "proffs" som inte lyssnar och tittar på klockan hela tiden. Tala om att känna sig värdelös. Är det ok. för dig att jag lägger upp din sida som länk?
Hej!
Jag är bara glad åt att någon länkar till mig. Alla är välkomna att göra det och att komma hit och leta efter några guldkorn.
Goda tankar
Torrdockan