Finns det en gemensam nämnare?
Jag vet att det här låter konstigt, lite för konstigt kanske. Men jag tänker på hur man ska kunna få unga människor att inte gå i alkoholfällan. Skulle trygghet, uppskattning, jämlikhet, intresse från omgivningen och en självklar plats i kamratskaran kunna hejda ungdomsfylleriet? Vad var det som gjorde dig och mig till alkoholister, men inte de andra i gänget? Finns det en gemensam nämnare?
Visst fortsatte vi dricka för att det kändes så väldigt bra, belöningssytstemet vred på för fullt. Varför det är så vet väll ingen, det bara är så hos oss.
Hur kan man förhindra någon att göra om något som känns så himla skönt?
När jag gick på AA så besökte vi skolor och berättade och det tycker jag var en mycket bra aktivitet. Vi fick ofta väldigt bra respons. Kan man hindra någon att dricka innan 20 tror jag mycket är vunnet.
Kan man få någon att aldrig vilja dricka så är det jackpot.
Moses
Hej Torrdocka.
Jag hittade hit av en ren slump i förra veckan.
Har sedan dess hunnit närapå sträckläsa allt du skrivit inklusive kommentarer. Jag har nog aldrig sett motstycke till stjärnklar beskrivning av ett så omfattande och svårt ämne som alkoholism. Jag känner igen mig i nästan varje ord.
Själv är jag på mitt tredje nyktra år (spelar egentligen ingen roll om det är tre dagar, tre år eller trehundra år) och mår bara bättre och bättre för varje dag jag inte tar det första glaset.
Efter många års sökande efter hjälp hittade jag till slut till AA. Där fanns den hjälp just jag behövde. Kanske inte passar alla, men vi är ju olika sorter trots att vi har samma problem. Numera räcker det att jag vet att de finns och när jag behöver det, åka någon gång då och då till AA för att påminna mig om vem jag är och hur jag måste hantera min sjukdom.
Jag hoppas innerligt att du kommer att fortsätta skriva din blogg lång tid än, då jag tror att du har mycket kvar att utreda i ämnet. Jag kommer i alla fall att läsa den varje gång där finns något nytt.
Hallå alla! Jag tror Moses prickar in rätt: belöningssystemet. Om den första upplevelsen av alkohol är positiv, så minns kroppen det. Exempel: en bekant prövade på som 14-åring dricka. Han blev så sjuk, så under sitt 70-åriga liv, har han inte tagit ett enda glas igen.
Själv hade jag knappt smakat något, innan jag i 30-årsåldern började på ett arbete, där man ordnade fantastiska firmafester och i övrigt "firade" allt med vin. Allt runt min konsumtion var positivt ... tills - ja, ni vet ju - tills inget flaska kunde stå orörd i skåpet.
Därför är det naturligtvis bra, att inte unga introduceras för tidigt, men det är ingen garanti, att dom inte "trillar dit" senare i livet. (Varför så patetiska uttryck, som "trilla dit"? När man är livsfarligt sjuk?)
En gemensam nämnare kanske är är individens kroppskemi? Sköldkörtelhormonet och andra hormoner är säkert med och störs av förgiftningen. Eller har vi redan från början ett fel på hormonerna?
Jag hoppas forskare fortsätter studera mera om detta för framtiden.