Alkohol upp i halsen!
Jag är på väg till en ny utvecklingsfas i min nykterhet, jag har lämnat fasan och ångesten, passerat bitterheten och ilskan, lämnat besattheten åt sitt eget öde, nu har jag fått som en blodtransfusion av solsken. Livet är mer intresssant än någonsin, jag ror sakta på en lugn vattenyta och ser märkliga bilder därnere. De kallar sig minnen och pockar på min uppmärksamhet. Sinnesro och acceptans heter mina åror. Nykterhet heter båten.
Det var vackert det du skrev! Jag känner igen sinnestämmninge jag tror mig uppfatta i dina ord. Det är en härlig känsla när man varit nykter en längre tid och allting plötsligt börjar kännas verkligt, vackert och possitivt. Själv har jag haft en nära relation med herr finkel och fröken marijana i 30 år. Jag har just tagit mig ett återfall som kommer att vara till på måndag då jag får börja självmedicinea med antabus igen. Jag tror jag får börja gå på AA möten också fast jag tycker att jag inte platsar där.
Sök upp möten, hoppas det finns flera att välja på där du bor. Det finns mycket styrka att hämta i den gemenskapen. Försök. Du kanske kan genom din delning få andra att må bättre. Det är ofta den som börjar tala som ger mötet puls och inriktning. De som bara snackar gör ingen större nytta, men de måste ju också få plats, eller hur?
