Rätt proportioner
Sen jag blev nykter förändras jag gradvis. Det pågår sakta, steg för steg. Jag trodde att när jag ställde ner glaset och ruset hade lämnat mig, levervärdena var bra och yttre symptom som svettningar, darrningar och flammig hy var borta, var jag fullt frisk och precis normal igen. Icke. Jag är långvarig konvalescent, förmodligen för resten av mitt liv. Varje dag innehåller nya erfarenheter och förändringar. Jag är som ett barn som lär sig allt på nytt.
I stället för de känslokast jag ständigt slungades runt av, känner jag lugn och sinnesro. Mitt liv har fått normala proportioner, stadga och mål. Efter alla oroliga år, alla knutna nävar mot hårda muren och rodd i motvind, så har jag fått lugn. Inte statiskt, men när sjögången börjar kan jag hantera den och ersätta den med sinnesro. Jag var så otäckt nära att förlora mig själv, jag var bara några andetag från döden. Nu ser jag vad jag vårdslöst höll på att förlora, vilket pris jag aningslöst var beredd att betala för total, definitiv tomhet.
Dina fyra senaste (ja inte bara de förstås) är helt lysande och borde läsas högt i TV och radio som morgon- och kvällsandakt hela sommaren. Jag har aldrig stött på någon som skriver så insiktsfullt både om själva missbruket och om hur livet är för de som finns omkring.
Det du skriver om är så hett, nära och inpå och berör alla så att ingen vågar lägga sig i debatten. Alla vet att du har helt rätt. Det syns i de kommentarer som inte blir skrivna. Jag avskyr alkohol och droger och vad det kan ställa till med både för den som använder det och för dess anhöriga. Jag håller helt med Riskbrukarens fru. Den största möjliggöraren är staten som borde se att problemet angår oss alla.
Tack för era kommentarer, jag är glad att kunna belysa problemet ur många vinklar. De flesta av oss alkoholister har inte bara erfarenhet av vårt eget missbruk utan också av andras. Kompisar, släktingar, arbetskamrater. Det är en enda röra av beroende och medberoende och ingen roll är enkel. Det viktigaste av allt som jag ser det är att människor blir mer medvetna om vilka traditioner kring alkohol som är farliga att föra vidare till yngre och att alkohol är en drog som inte är att leka med.
Alkoholberoende borde diskuteras mer öppet och vuxna borde ta större ansvar för sin del av alkoholkulturen. Det finns kloka och kanske livsavgörande beslut och restriktioner som trots att de är obekväma måste till för att stävja ungdomars alkoholvanor. Jag fick en kommentar av en trettonåring nyligen som ansåg sig vara tvungen att ta till både sprit och tabletter för att dämpa sin ångest.
Det knasiga är ju att när jag dricker behöver jag alkohol för att dämpa min ångest.
När jag varit nykter några veckor så behövs det inte längre.
Ändå börjar jag igen.
Hur smart är jag egentligen?
Det du beskriver är alkoholismen i ett nötskal.
Jag drack för att dämpa min ångest,
fick ännu värre ångest, slutade, blev lugnare,
började igen för jag hade sug, karusellen var i gång.
Det har inte med förstånd, ekonomi, förnuft, vilja,
karaktär, planering, hänsyn att göra. Det har med en sjukdom att göra. Den som inser det behöver hjälp att sluta dricka eftersom det enda sättet att få bukt med den sjukdomen är att sluta dricka alkohol.
Du verkar ha sett sammanhanget. Hoppas du hittar en väg till nykterhet. Goda tankar från Torrdockan