Gårdagens text

När jag i går skrivit om möjliggörandet, kände jag mig befriad. Jag har aldrig gått på djupet i det ämnet. Kanske för att det är för känsligt, det drabbar hjärtat, det rör upp saker som borde ligga med glömskans damm över sig nere på botten. Självklart hade jag möjliggörare i min alkoholtillvaro. I mitt fall inte minst min arbetsgivare som hade en stor roll i alkoholkulturen på företaget. Numera tycker jag det är naivt och riskabelt att det dricks alkohol på jobbet. På bilverkstan eller på sjukhuset råder förhoppningsvis total nykterhet, men varför inte på IT-företaget, statliga myndigheter och verk och "pappersföretag"? Varför firas ett avslutat ärende med champagne på jobbet?

Jag har själv varit en möjliggörare. Jag förstod inte och styrdes av min "snällhet", var blåögd och dum som inte fattade att de  pengar jag lånade ut skulle jag inte få tillbaka . OK då! - men att de gick raka vägen till bolaget och byttes direkt till alkohol fattade jag inte riktigt. Jag är inte ensam om att vara så naiv. De flesta föräldrar och anhöriga till en alkoholist går någon gång i fällan. Det är svårt att stå emot, att köpa sig ett gott samvete är vanligare än man tror. Lättast att lura är de med största hjärtat.

Jag borde ha tänkt så här: Hur mycket alkohol blir det av den här femhundringen? Skulle jag ge två helor sprit till mitt supande barn? Aldrig! Men det är vad jag gör när jag räcker fram en femhundring! Jag ger bort pengar och begär nykterhet. Hur naiv får man vara? Ingen går under av stränghet, regler, restriktioner. Det är av alkohol och droger människor går under. Med det här öppnar jag falluckan framför fötterna på en del möjliggörare. När jag själv insåg vad jag gjorde med min "snällhet" vände sig jorden upp-och-ned.

Det är så lätt att ta på sig rollen som möjliggörare. Den är en del av det medberoende vi som har alkoholism i vår närhet dras in i. Vi som skyddar, beskyddar, jämnar vägen för alkoholisten. Det kanske betraktas som snällt och uppoffrande, men det är naivt och riskabelt! En förälder är förälder, inte kompis. Att inviga sina barn i alkoholkulturen är kanske detsamma som att gräva deras grav! (Nejmen, nu tar hon väl i! Alla är ju inte alkoholister! Vi kan väl inte ändra på allting för alkoholisternas skull!) Ingen vet vem som drabbas av alkoholism. Även om du själv kan hantera alkohol på ett föredömligt sätt, kan ditt barn utveckla sjukdomen. Vill du ta den risken?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback