© Torrdockan

En del förnekar det. De menar att det finns ett anlag, att det går i släkten, att alkoholism drabbar människor som har det där speciella anlaget, att det sitter i hjärnan och så vidare. Jag skulle aldrig gå i polemik med forskning och vetenskap, jag vet att det finns stor kunskap om alkoholism, och jag har bara den egna erfarenheten att luta mig mot. Men ibland tror jag att man kan supa sig till alkoholism. Att det finns en gräns mellan buteljerna, när man överskrider den går det inte att backa utan problem.

I mitt fall tycker jag det var så. Jag hade inga problem med alkohol under många år, jag skötte mitt privatliv och mitt arbete oklanderligt. Jag gjorde inga skandaler och jag "bar mig inte åt". Jag kom in i en bransch där det var vanligt med alkohol i många sammanhang. Det var representation, mässor, konferenser, utställningar, allt skedde i en aldrig sinande ström av vin och drinkar. Jag drack oftare och oftare. Fortfarande var det ingen uppseendeväckande konsumtion, men jag tillhörde definitivt den grupp som tyckte om att festa och hänga med i svängen. Samtidigt luckrades alkohollagarna upp, hela attityden till alkohol förändrades och vinet gjorde sin entré i vanligt sällskapsliv. Okunniga och naiva politiker försökte dämma upp vinfloden med högre priser och lördagsstängt på systemet, men förgäves.

Någon gång gled jag över den osynliga gränsen. Det var i samband med en tragisk händelse, sjukdom och allmän tristess. Jag började trösta mig med alkohol, stärkte mig, försökte skölja bort bekymmer och sorg. Det lyckades naturligtvis inte. Jag blev fast i ett beroende och det skulle ta många år innan jag lyckades hoppa av karusellen. Jag är inte helt säker på att jag skulle ha utvecklat min alkoholism om livet hade gestaltat sig annorlunda. Historien visar att det måste finnas tillgång till alkohol för att sjukdomen ska uppträda. Kvinnor drack inte särskilt mycket för bara ett par generationer sedan. Nu är vanorna annorlunda och kvinnliga alkoholister - också mycket unga kvinnor - är ingen ovanlighet.

Samhällets toleransnivå är naturligtvis en viktig faktor. Liksom lagstiftningen som tidvis varit mycket sträng med motbok och restriktioner, den ena mer absurd än den andra. Det fanns en tid då Systembolaget måste skylta med annat än alkohol, vitvaror till exempel. Skylten fick inte hänga vertikalt ut från väggen för att folk inte skulle upptäcka den på långt håll. Det är alldeles, alldeles sant! Svenskarna kunde alltså gå förbi ett system utan att ana att det fanns där! Man springer ju inte in och köper ett kylskåp så där i förbifarten!

Det är numera en mycket generös och välvillig inställning till alkohol i vårt samhälle. Till alkohol, ja. Men till alkoholister är inställningen fortfarande fördömande, avståndstagande, misstänksam. Generösa utskänkningstillstånd, långa öppettider på krogen, god ekonomi och framförallt en tillåtande attityd från omgivningen är alkoholistens vagga. Det är lugnt, det är tillåtet, det är bara i trafiken alkohol anses farlig, annars är det OK. Allt firas med champagne! Jag drar inte gränsen för alkoholism vid de utslagnas tragiska existens, jag tycker det finns alla gradskillnader i sjukdomen alkoholism. Halv-, kvarts- och åttondelsalkisar seglar vidare i fast förvissning om att de inte är alkoholister. De är bara i början av sin karriär och hur utvecklingen blir vet ingen. Jag skulle inte vara så säker på lycklig utgång med den kunskap och erfarenhet jag nu har.

Det är kanske möjligt att dricka sig till alkoholism. En vårdslös hantering av alkohol, riskdrickande och nonchalans inför varningar och tanklöst supande i tid och otid, kanske är ett sätt att skaffa sig sjukdomen alkoholism. Ju tidigare debut desto farligare. Det här måste var och en ta ställning till själv. Det är ett personligt ansvar, ingen politiker kan hjälpa svenska folket att behärska sitt supande. Kanske vänder trenden snart. Att supa blir betraktat som dumt, riskfyllt, motbjudande och osmakligt. Att uppträda berusad stämplas som nördigt. Och kvällstidningarna lyckas inte höja upplagan med ett enda ex för att löpsedeln skriker ut det bästa lådvinet!

Den framtidsversionen verkar utopisk i dag, den kanske inte ens är önskvärd. Men visst vore det uppfriskande med en ny trend som tog bestämt avstånd från fylla och alkoholfixering!