Insyltade päron
Rubriken är bara på skoj, jag kunde inte låta bli. Det är inte mammas ingefärspäron jag menar; de var mörkt brunröda och serverades med iskall vispad grädde. Man höll dem i skaftet och skar småstrimlor med skeden, doppade den i gräddklicken och tuggade i sig godsaken. Sist jag gjorde efterrätt köpte jag Ekströms nya innovation, smulpaj med äpplen, finns i frysdisken och är två sammangjutna plastförpackningar, den ena med smulorna, den andra med äpplen. Å, mamma så långt från varandra vi är! (Detta kallas flykt från ämnet, och sågs inte med blida ögon av svenskläraren på min tid.) Tillbaka till ämnet, alltså!
Med insyltade päron menar jag oss inblandade föräldrar som är hjälplösa vuxna utan realistisk uppfattning om våra barn. De flesta av oss föräldrar har nämligen inte det. Mina barn och andras ungar. Det är alltid dåliga kamrater man skyller på. Vilka är föräldrar till dåliga kamrater? Ingen. De förmodas vara föräldralösa barn som driver omkring på stan, bor i källargluggar och har ett jätteförråd av cigarretter, sprit och knark som de frestar med. Förmodligen är de dåliga kamraternas föräldrar också övertygade om att deras barn är offer för ännu sämre kompisar. "Dåligt sällskap" är det närmaste ett medgivande att den egna telningen inte är Guds bästa barn, en aningslös förälder kan komma. Sopa, sopa, sopa!
De allra flesta av oss är mer eller mindre inblandade i alkoholproblem. Jag vet ingen som inte känner till eller känner en alkoholist. Jag vet ingen släkt eller familj som lever fullkomligt utan kontakt med alkohol eller med alkoholens tillbedjare och offer. Det är vi och dom, var man än befinner sig i generationerna eller samhället. Alkohol är ett synnerligen laddat ämne. Att ens antyda att någon i familjen är alkoholist är i samma nivå som att erkänna att någon sitter inne eller har försnillat pengar. Vi talar inte om det. Sopa, sopa, sopa!
Är det kanske därför vi vuxna har en så slapp och överseende attityd till ungdomars dryckesvanor. Ungdomar borde inte ens ha dryckesvanor, åtminstone inte när det gäller alkohol. Om vuxna hade en smula krut skulle de vägra att finansiera fyllorna. Det är väl inte stulna pengar lastbilskortegen betalas med efter studentfirandet? Föräldrar står för kalaset. Sopa, sopa, sopa! Om rektorn hade en smula krut skulle det bli förbud att åka dryckeskortege genom stan från skolan. Om rektorn hade en smula krut skulle höstens nollning, en orgie i fylla och förödmjukelser, vara förbjuden! Om föräldrar hade en smula krut skulle de ta avstånd från spektaklen. Om föräldrar och rektor hade en smula krut skulle de bilda en pakt mot ungdomsfylleri.
Vi har tonåriga alkoholister i vår kultur. De har inte blivit det av Cocacola. Det är dags att inse att de egna tonåringarna kanske tillhör kategorin "dåligt sällskap". Det är dags att sluta sopa, sopa, sopa.
Med insyltade päron menar jag oss inblandade föräldrar som är hjälplösa vuxna utan realistisk uppfattning om våra barn. De flesta av oss föräldrar har nämligen inte det. Mina barn och andras ungar. Det är alltid dåliga kamrater man skyller på. Vilka är föräldrar till dåliga kamrater? Ingen. De förmodas vara föräldralösa barn som driver omkring på stan, bor i källargluggar och har ett jätteförråd av cigarretter, sprit och knark som de frestar med. Förmodligen är de dåliga kamraternas föräldrar också övertygade om att deras barn är offer för ännu sämre kompisar. "Dåligt sällskap" är det närmaste ett medgivande att den egna telningen inte är Guds bästa barn, en aningslös förälder kan komma. Sopa, sopa, sopa!
De allra flesta av oss är mer eller mindre inblandade i alkoholproblem. Jag vet ingen som inte känner till eller känner en alkoholist. Jag vet ingen släkt eller familj som lever fullkomligt utan kontakt med alkohol eller med alkoholens tillbedjare och offer. Det är vi och dom, var man än befinner sig i generationerna eller samhället. Alkohol är ett synnerligen laddat ämne. Att ens antyda att någon i familjen är alkoholist är i samma nivå som att erkänna att någon sitter inne eller har försnillat pengar. Vi talar inte om det. Sopa, sopa, sopa!
Är det kanske därför vi vuxna har en så slapp och överseende attityd till ungdomars dryckesvanor. Ungdomar borde inte ens ha dryckesvanor, åtminstone inte när det gäller alkohol. Om vuxna hade en smula krut skulle de vägra att finansiera fyllorna. Det är väl inte stulna pengar lastbilskortegen betalas med efter studentfirandet? Föräldrar står för kalaset. Sopa, sopa, sopa! Om rektorn hade en smula krut skulle det bli förbud att åka dryckeskortege genom stan från skolan. Om rektorn hade en smula krut skulle höstens nollning, en orgie i fylla och förödmjukelser, vara förbjuden! Om föräldrar hade en smula krut skulle de ta avstånd från spektaklen. Om föräldrar och rektor hade en smula krut skulle de bilda en pakt mot ungdomsfylleri.
Vi har tonåriga alkoholister i vår kultur. De har inte blivit det av Cocacola. Det är dags att inse att de egna tonåringarna kanske tillhör kategorin "dåligt sällskap". Det är dags att sluta sopa, sopa, sopa.
Kommentarer
Trackback