© Torrdockan

Inte vet jag vad klappat och klart egentligen betyder, klappar man någon eller något eller klappar man till någon eller något? Men hur som helst, nu är det klappat och klart! Och det betyder just nu att om ett tag reser jag ut i världen och möter sol och värme. Det kändes så hopplöst med den långlånga januari och det konstiga vädret som gjorde minsta promenad till ett obehagligt äventyr med regn, glopp och blåst och min granne och jag kom överens om att nu skulle vi ge oss av ett tag. En vecka på ett riktigt maxigt hotell med all inclusive och uppvärmd pool, det får bli lösningen på vinterns problem. Och det blir inte något av de allra vanligaste semestermålen!

Det är en ytterst praktisk vänskap som uppstått tvärs över farstun här. Vi går på teater och opera tillsammans och har gjort några små utflykter förut. Nu tog vi tag i den här resan och jag har tidigare med andra reskamrater varit van vid att det skulle diskuteras till tusen om varje detalj och bläddras kataloger till vansinne tills det mesta var så uttjatat att resan inte längre kändes lockande. Vi drög upp riktlinjerna på tio minuter, åkte till en resebyrå och ärendet var avklarat inom mindre än tjugo minuter vid disk. Och det var ändå en ganska stor affär!

Så nu är allt verkligen klappat och klart! Det dröjer ett tag innan det är packat också, men det känns skönt att ha något att se fram emot. Det är lättare att uthärda mörker och ruskväder med ett glittrande resmål i sikte! Jag tror att förmågan att komma till beslut har skärpts hos mig, jag har mycket enklare att skala bort alternativ och se den bästa vägen till beslut och mål. Förr var jag en vingelfia som velade som en åsna mellan femtioelva hötappar och det tog evigheter att komma till beslut. Dessutom ångrade jag mig omedelbart när jag väl hade bestämt något! Kan det verkligen vara nykterheten som gett mig den inre målmedvetenhet som jag aldrig tidigare haft?