Vilken fullkomligt vansinnig idé!
Om det är någon som drabbats av den vansinniga idén att alkohol kan "bota" ensamhet eller tristess eller leda, så är det bara att glömma det. Det hjälper inte med alkohol, snarare tvärtom. Alkohol ger depression! Men eftersom goda råd är helt bortkastade på någon som drabbats av den vansinniga idén är det bara att hoppas att den som dricker ensam ur boxen eller pavan själv fattar att det är en dålig idé!
Du är arg på alkohol, jag förstår det. Det är ungefär samma ilska som man känner när en käresta lämnar en! Man får inte mer av det man är så van att få. Men visst är alkoholmissbruk, i de flesta fall, genetiskt betingat, vissa behöver stimulera sin belöningspunkt i hjärnan, för somliga är det alkohol för andra är det annat missbruk. Ett missbruk som kan handla om spel, sex, narkotika och diverse annat, som vi s.k. normala inte betraktar som "normalt". Jag tycker du kämpar bra, efter vad jag förstår är de 4 första åren jobbigast. Stå på dig!
Jag har en mamma som supit under cirka 40 år av sitt liv och nu på gamla dar, sen ungefär 10 år tillbaka (hon är 80) klarar att dricka socialt och lagom (1-2 glas vin) igen. Jag fattar inte hur det här funkar...
Själv tycker jag det är väldigt viktigt att skilja på missbruk och beroende. Jag är beroende, av alkohol. Säkert skulle jag illa kvickt bli beroende av andra liknande droger som fixar med min dopaminfrigöring. I mitt fall är jag övertygad om att det finns en nedärvd känslighet. Eftersom jag utvecklat ett beroende kan jag aldrig mer utsätta min hjärna för alkohol, eller droger med beroendepotential. Missbrukar jag å andra sidan är det långt ifrån säkert att jag är beroende eller kommer att utveckla ett beroende. Fortsätter jag missbruka gör jag kanske det. Är man extra känslig och benägen att utveckla ett beroende tror jag man kan göra det utan någon period av missbruk innan.
En åttioårig kvinna som supit och nu dricker "socialt". Ja, hur går det till? Finns säkert någon lärd inom området som vet. Antingen drack hon "mycket" utan att vara beroende innan, eller så har åldern gjort att hon inte behöver dricka på samma sätt längre. Har läst i någon medicinsk tidsskrift att vi inte "svarar" på samma sätt när vi blir äldre och intar droger. "Kicken", eller belöningen uteblir, därför dricker många alkoholister mindre om dom blir riktigt gamla... Det vill säga OM man blir gammal. Delar bara med mig av något jag läst och sånt jag "tror", egentligen vet jag ju inte.... Det enda jag vet är att jag inte kan dricka alkohol...
Alkoholen var min "vän" enda tills jag insåg att den blivit min värstafiende. Helgerna varvade jag ner med alkohol, mådde jag dåligt så var det alkohol mm. Summan blev att jag drack
och drack och drack. Men efter en fylle kväll med minneslucka på 3 timmar insåg jag att jag var farligt ute. Jag satte mitt och mina barns liv på spel. Jag var 30 men kände mig som 80.
Efter den dagen la jag av. Men varje helg varje högtid svider i min kropp och jag längtar efter min föredetta "vän" alkoholen.
Jag har nu nått en pungt som jag länge trott mej kunna behärska, ett drickande där jag skyller på andra, att de är "sura" när de anser att jag dricker för mycket. Jag är en alkoholist som måste sluta supa! punkt slut,,, det finns ingen annan acceptabel väg för mej. Jag är sen ihelgen helt övertygad om att min fru lämnar mej med min yngsta dotter om jag dricker mera. och det vill jag inte för all sprit i världen! jag tänkte nyss på vad det är som gör det så bra att supa?
Och nu kan jag inte hitta någon sån andledning.
Vidare så har jag idag tagit kontakt med min chef och informerat om mina problem.
Jag vet liksom många av er att så snart det har gått en vecka efter förra svängen så börjar det kännas acceptabelt med nåra öl i garaget eller en virre framför tv´n, Men det har jag sen länge slutat med,, jag har mest ängnat mej åt att smygsupa och hoppas att ingen märker något!
Hur korkad får man bli? Hur kan jag lura mej till detta? och alla kära runt omkring?
Jag har ett mål! jag ska bli nykter alkoholist!
Mina festprisse dagar har sedan länge mist sin glans, inga av de fest vänner man hade (utom de i samma sits)träffar man så.
nu ska jag bara hoppas att att jag har kraft nog att rädda min familj?Att jag har kraft att stå emot mitt fåniga leende när jag har möjlighet att sprätta en wisky i källaren eller garaget. det som är självklart för så många, och mej också,,!
att min familj mår bra och känner frid tillsammans med mej! och inte skäms för sin sprit luktande pappa eller man.
jag har nu 2 nyktra dar bakom mej ! och jag ska kämpa!
Ja,,, nu har det snart gått ett år sedan jag skrev här om mitt mål,
Och hör och häpna ,, jag är nykter än! Och det kan jag tacka AA och 12 stegs programmet för, Jag kom iväg på ett behandlings hem och fick sanningen levererad (visste väl att jag var alkoholist)
Idag har jag återvunnit mycket av min fru´s förtroende. samt att jag har ett mkt bra mående. jag går på aa möten varje vecka.
Den hopplöshet som jag hade och kände i augusti 2008, har omvandlats till tillförsikt ,lugn, och en stor tacksammhet. jag vet ochså att det här bara är första steget ,, jag har ett helt liv kvar som jag vill leva utan alkohol men med ett värde!
Tack.
hej igen, jag är fortfarande nykter. och pappa med hemmavarande barn. livet har förändrats, och jag och min fru har gått skilda vägar, men inte pga mitt supande, inte heller pga min nykterhet tror jag?
Det vore lögn att säga att jag mår riktigt bra,, men jag mår helt förträffligt i min nykterhet, den gör att jag kan fungera som man, pappa och arbetskamrat. och framförallt som mej själv!!
AA är min räddning, så är det!
Jag tror väl någonstans att tiden ska hela mitt liv, hela min tro på ,, familjen som en helhet...
jag känner för att självömka mej här,, skriva att det är synd om mej,, men det är faktiskt inte det. jag bygger just nu,, bygger en dag itaget med mina barn, ett fundament starkt nog att vila lite på, och jag tackar för en dag till nykter utan ångest.
Tack,