Repris: Vem har satt gränserna?
Vilka är de främsta kännetecknen på en alkoholist? Det beror på vem man frågar. Alkoholisten själv som ännu inte har förstått sin situation ser inte sig själv som alkoholist. Han eller hon kan däremot ledigt peka ut andra som alkoholister. En del snobbar anser att den som bälgar i sig fina whiskysorter, dricker fyrstjärnig konjak och årgångsviner med tresiffrigt pris inte är alkoholister även om de får bäras hem. Andra i sin tur tror att det bara är gamla människor som har hunnit bli alkoholister. Den som vanligen får stå som modell för alkoholist är bekvämt nog Berra på Bänken. Så länge han fungerar som illustration av alkoholist så blir det ingen ordning i begreppsförvirringen. Berra har nämligen väldigt lite med det hela att göra. Så långt som till Berras situation når de flesta alkoholister aldrig. De har dött för länge sedan. Det finns säkert massor av uppfattningar om hur en alkoholist är och vad som kännetecknar det tillståndet. Den som tror sig veta kan begrunda det här och se om det stämmer med den egna uppfattningen.
"Det är inte mängden du dricker,
hur ofta eller hur mycket du dricker,
som avgör om du är alkoholist eller inte.
Det är vad alkoholen gör med dig som räknas."
(citerat från AA:s hemsida)
Plötsligt blir perspektivet vidare, strålkastaren lyser på många fler, ljuskäglan träffar en del som aldrig ens snuddat vid tanken att de skulle kunna kallas alkoholister. Det är alltså inte så oskyldigt att dricka alkohol. Nej, det är inte det. Alkoholen är en drog som tar god tid på sig. Det går att dricka alkohol i decennier utan att det till det yttre ger några märkbara konsekvenser. Det kanske inte är så trevligt att ha en familjemedlem som är på pickalurven jämt och samt, men vad får inte en stackars familj stå ut med. Sakta gör alkoholen sitt jobb. Känslorna förändras, hjärnan simmar i sin marinad, händerna darrar. Alkoholen går alltid segrande ur striden, särskilt som det ofta är en lätt match när man kommit så här långt.
Avsikten med den här texten är inte att förstöra glädjen för människor som njuter av gott vin och gärna smakar på det aromatiska ölet; de är troligtvis inte i någon riskzon och kan fortsätta med sin vana. Det är de på vilken alkoholen verkar som dr Jekylls brygd och får dem att förvandlas från godmodige Jekyll till fasansfulle mr Hyde som ska se upp. Tyvärr finns det ingen självkännedom inblandad i alkohol och fanns den, rann den säkert bort med procenten. Omgivningen kan dock dra en del slutsatser.
Det är alkoholen själv som sätter gränserna. Det alkohol och andra droger kan göra med människor är ohyggligt. Där kan ändå Berra på Bänken bidra som ett tragiskt exempel på hur ömkligt djupt en alkoholist kan segna ner i sin sjukdom Han började förmodligen också i någon flott skinnsoffa och mjuk persisk matta innan han gled ner på parkbänken. Han har bara oturen att överleva så länge att han får spela sista akten av sitt dödsdrama för öppen ridå.
(Repris från februari 2007)
Tack för att du ibland tar dig tid och skriver ett inlägg, eller ger en favorit i repris. Din blogg har hjälpt mig mycket; jag njuter av dina insikter såväl som av ditt vackra språk. Har svårt att läsa texter som inte är välformulerade, och unnar mig att ha mitt språkmissbruk kvar nu då jag tillfrisknar från min alkoholism. För summan av lasterna är väl konstant?
Vem är alkoholist och vem är inte? I dagens samhälle dricker alla. Mycket. I alla fall dom jag känner. Du vet vad jag menar. AfterWork. Vin till maten och helgparty. Vem diagnostiserar vem som är alkoholist och hur? Krävs fysiska skavanker som höga levervärden eller räcker det med en helgfylla, minneslucka eller ett dagligt intag av vin till maten?
Systembolagets trams att alla som dricker mer än 1.5 flaska vin i veckan är alkisar tror ingen på. Jag tror att du är en AA människa. Ni behöver jobba på erat budskap för att kunna nå "vanliga" människor.
Stina,
Varför är ordet alkoholist viktigt?
Blir livet vidrigt och ohanterligt när du dricker? Dricker du mer än du vill än hade tänkt dig från början? Tro du att det kan vara alkoholen, så var utan ett par månader och se vad som händer?
Går du till doktorn och frågar om du är förskyld när du är snorig och hostig? Självdiagnos.
Bara du vet hur du mår av alkoholen, mår du inte bra så kan du välja att må bättre eller forstätta att må dåligt.
Du väljer själv.
Egon
Själva ordet är betydelselöst. Men får du obehagliga konsekvenser av ditt drickande bör du nog stanna upp och rannsaka dig själv.
En person som upprepade gånger råkar ut för saker eller gör saker som hon eller han inte skulle gjort i nyktert tillstånd och som dessutom skäms över eller får ångest över det, den personen har problem med att hantera alkohol.
Bra blogg. Citatet från AA's hemsida är klockrent.
Den hårdaste sanningen är den man upptäcker på egen hand. Utan pekpinnar eller moralkakor. Jag vet hur jag mår och fungerar. Och detta utan att jämföra mig med andra. Jag mår piss och skit samtidigt. Och även om jag inte vet varför så vet jag vad som inte gör situationen bättre. Hur jag sedan hanterar det, ja, det är inte längre upp till mig eftersom jag inte fixar mitt liv längre. För ensammen och utan stöd klarar jag inte mitt liv just nu. Jag skäms inte, men jag är fan inte stolt. Stolt kände jag mig när jag vågade be om hjälp. Då jävlar kände jag mig stolt på riktigt! Det satt några år inne, men till slut så erkände jag att: nej, jag kan inte hantera mig och vad jag gör längre. Jag vill ha hjälp. Panikångest och tårar. Nästan kollaps och akutintaget på alkoholkliniken (när jag bara tänkt gå till kassan för att beställa tid). Det kändes som om jag dog, men när jag gick därifrån så svävade jag fram. Men sen gick det 7 dagar och jag nådde krönet på uppförsbacken som känts så lätt. Nedför. Samma sak igen. Igen. Igen. Och där är jag nu. Igen. Igen. Igen. Igen. Igen. Orka.