Tomhet
Det känns som om jag inte har mer att skriva om alkoholism och nykterhet, jag har vänt och krängt på allt - skriver jag mer blir det kanske bara fler upprepningar. Jag är en människa som måste känna en uppgift, ha en uppgift, få en eller skapa en. Jag har egentligen aldrig kunnat vara sysslolös, det känns inte bekvämt för mig. I stället för att vara jublande glad över att ha kommit i mål, deppar jag när ett jobb är klart. Vad ska jag göra sen?
Medan jag funderar över fortsättningen, ska jag städa i lådor och skåp. Jag väntar ett tag med att hitta en ny uppgift att sätta tänderna i. Tills vidare blir det en aning sporadiskt med inläggen här - som det nu varit en tid.
Jag förstår känslan. Du kan ju alltid börja inventera fornminnen (som jag). Nej jag skojar. Men du kommer nog på något. Förresten är hösten här och snart vintern. Då SKA man ta det lite lugnt. Kram Ninni
Fråga till Ninni om du läser det här!
Du, som jag håller oss inte nyktra med AA. Bestämde du dig rakt av bara att inte dricka eller använder du någon teknik.
Nyfiken bara.
Moses
Min pappa är alkoholist och jag själv är rätt kluven till alkohol, men det var inte det jag ville fråga om. Jag har en ytlig bekant. Vi stöter på varandra då och då, han umgås i kretsar där mina vänner umgås. Han har ett otroligt destruktivt drickande. jag skulle vilja konfrontera honom med det, men jag känner honom inte. mina vänner som känner honom närmare diskuterar det här men ignen tar upp det med honom. Ska jag sitta o se på när han super? jag skulle vilja säga något. Det kanske tar mer om det faktiskt är nån som inte bryr sig om han blir arg. ?
Hej,
jag förstår hur du tvekar. Det är nästan meningslöst att säga ngt till en alkoholist, han vill inte lyssna och blir kanske bara arg.
Eftersom du inte bryr dig om det, så kan du väl
försöka säga det till honom. Vänta dig bara
inte att han kommer att göra som du säger.
Du känner honom inte och du har inte med det hela
att göra, men du kanske kan lägga fram det på ett
klokt och lugnt sätt.
Det är så starka krafter som arbetar inom en aktiv alkoholist, goda råd biter tyvärr inte på dem.
Torrdockan
Till Moses. Ja vad ska jag säga? Nej ingen teknik alls. men det var en lång väg. Behandlingar och återfall i det oändliga. Tror jag bestämde mig när min abstinens var så fruktansvärd hemsk. När ångesten var så enorm när jag upptäckte att spriten var slut. När jag kämpade mig igenom den ohyggliga abstinensen beslöt jag mig för att aldrig aldrig genomlida det igen. Något ditåt. Inte så dramatiskt efteråt. När man mått så dåligt var skräcken för att hamna där igen så stor att den hjälpt mig i 2-3 år nu. Hm... Det finns kanske mer men det är sleeping time nu. Kram Ninni
ohajtu! Tack Torrdocka för din bok! På pricken! Skrev ut den på webben. AHA-upplevevelse!
Det finns flera vägar till nykterhet. Det kan variera mellan människa och människa vilken metod som passar. Den ena metoden förringar inte den andra, huvudsaken är att resultatet kommer. Den som klarar av att bli nykter utan hjälp utifrån kan skatta sig lycklig, erfarenheten har visat att det är mycket ovanligt. Om det inte funkar så prövar man en annan metod. Det viktiga är att inte släppa målet ur sikte. AA:s program har visat sig vara tryggt och säkert, erfarenheter finns dokumenterade från hela världen, men de har ingen "ensamrätt" på nykterhetsarbete. Tolvstegsprogrammet har stora fördelar, den som når varaktig nykterhet på annat sätt ska använda den metoden. Ofta kommer en alkoholist som misslyckats med att bli nykter på egen hand tillbaka till tolvstegsprogrammet eftersom det har en så spridd användning och ett så väl flätat nätverk till den ensamma alkoholistens trygghet.
En väg som leder till varaktig och harmonisk nykterhet är bra - vilken teori eller faktagrund den än stöder sig på.
Ja Torrdockan så är det. Varje människas väg till nykterhet är unik. Ingen är den andra lik. Vad som är fara och frestelse för en kanske inte bekommer en annan osv. Som du säger, det är resultatet som är det viktiga. Kram Ninni
AA passar utmärkt för de som vill ha det, problemet är att det är få som vill ha det. Bara en bråkdel blir kvar. Många liksom jag kom till AA för att få hjälp att bli nykter, inte överlämna sitt liv och vilja till gud.
Jag kan aldrig ta ifrån AA att de bromsade mitt fall och att det finns underbara människor där, men jag liksom andra har varit tvugna att gå vidare eftersom vi sökte nykterhet och inte gud. Många liksom jag stångades för att förstå programmet, utan resultat.
Jag vill inte att männsikor som känner sig trygg och säker i AA lämnar AA. Jag vill att de som känner sig förvirrade och olyckliga i AA skall veta att AA är inte enda vägen, för det finns ingen som talar om det för dem. Vare sig inom AA eller mynigheter eller sjukvård.
Jag är fri och nykter och eftersom jag är en generös människa så vill jag dela med mig av min frihet.
Allt gott
Moses
Jag är glad för din skull att du har hittat nykterheten. Vägen dit är inte lika för alla,
det finns många sätt och huvudsaken är att
nykterheten är varaktig - det är ofta där
problemet ligger. Att sluta dricka är ingen
svårighet, att inte börja igen kan vara det.
Jag känner inte igen mig i din beskrivning av AA,
men det kan vara ditt intryck från en speciell grupp. Det är medlemmarna som präglar gruppen och du kan ha haft otur att hamna i en grupp som drar snett
från själva grundprinciperna. Låt oss inte diskutera
detta utan bara konstatera det vi alla vet: det finns flera sätt att bli nykter. Var och en måste välja det som passar en själv, det är resultatet som räknas - inte metoden.
Goda tankar
Torrdockan
Snälla Rakel Torrdocka, författare! Sluta inte blogga! Ditt budskap kan inte repeteras för mycket. Det finns hela tiden nybörjare, oerfarna individer, som behöver upplysas om alkoholens lömska sida. Och det finns förrädisk glömska bland dem som redan VET allt. För övrigt tyckte jag, att du hade fräscha infallsvinklar i andra ämnen också, förutom alkoholismen. Din bok var super!!! (F'låt ordvalet!) Såg att den ligger bland bästsäljarna på vulkan.se. Grattis! Ha' det bra! önskar hatcho
Du har rätt, hatcho, jag borde fortsätta blogga! Jag kommer nog att göra det, när jag hämtat mig lite från spänningen att ha gett ut en bok.
Det finns mycket kvar att säga och det är alltid nya som kommer i skaran och de behöver läsa en del sanningar. När jag tänker efter så skulle jag själv ha velar hitta en sådan här blogg när jag var som värst däran, då varken sol eller måne lyste och jag var så nära att ge upp allt!
Om ett tag börjar jag nog igen, jag har skrivklåda dessutom så jag kan nog inte låta bli!
Goda tankar från
Torrdockan
Jag har precis hittat din blogg, sitter hemma själv på en fredag, ska vara nykter i helgen. Hör själv hur det låter, vara 22 år och ha jättesvårt att vara nykter en helg. Men det blir första på väldigt många år. Det är svårt att inse att man har problem, vill inte inse. Jag började dricka när jag var 12, var(är fortf) alltid den som var fullast, galnast, går hem sist, dansar, skrattar, partyprinsessa. Blev bjuden på fester, hade fester, alla visste att jag aldrig bangade på en fest. Alkohol fixade man alltid fram, samma sak med pengar. Sen fyllde jag 18, krogen öppnade en hel värld med ännu mer fest, alkohol. Jag fyllde 20 och det är bara jobbet som gör att jag inte är full dygnet runt. Fredag till söndag är det fest och man är full dygnet runt(ingen mening att bli bakis, bara köra på), onsdag är lill-lördag, det är afterwork med jobbet, öl med kompisar, middagar med vin. Nu sitter jag och funderar på vad jag ska göra i helgen, om jag inte kan dricka?
tack för en jättebra blogg
Hitta precis hit o har läst en del, skrivet o suddat ut o nu hamar jag i detta inlägg o skriver här o ska nog posta de.ett känsligt ämne tycker jag, jag är inte alkoholist men vet att jag ligger i riskzonen då jag känner igen tecknen från tidigare erfarenheter.
Det viktigaste för mig var, att inte se mig som misslyckad, som att allt var kört osv då jag fick mina återfall dagligen i 12 år tid. Jag sa till mig själv att imorgon ska jag inte.. morgondagen kom o jag föll dit.. skamen, känslan av oduglighet, hopplöshet osv listan kan göras lång.
Min läkare såg mig som ett hopplöst fall o ville avsäga mig som patient då jag höll på att gå bort, trots detta så fortsatte jag, det är ändå kört,varför orka kämpa att bli frisk,livet är redan förstört menen sitter redan där. Behandling i 6 månader o ändå kommer jag hem o har inte lyckats bli kvitt mitt o tagit återfall även där, inte dagligen o flera ggr/ dag som när man är hemma. Å vad jag kände mig kass.
Men så kom det den dagen nån månad efter hemkomst, att jag sköt upp det, det kan vänta lite.. tiden blev längre o längre o de ggr jag tog återfall så lät jag bli att känna mig misslyckad. O det var min räddning. Att inte hela tiden dömma en själv för sina brister. ´
Att påminna sig om för och nackdelar och fördelarna blev bara större o större. Idag vill jag verkligen inte ha tillbaka det som en ggr varit. Precis som en här nämnde, vill inte gå igenom samma sak en ggr till.
Någon tog upp AA. Jag lever m en aktiv alkoholist, han tog 12 stegs behandlingen gick på AA möten varvat med NA,sedan så slutade han med det o då tog han sig sitt återfall efter 1,5 år. Han började prata o umgås utanför, med en annan som gick där också flera ggr i veckan, och då spårade det ur, då båda ville kunna leva ett liv utan att det bara kretsade kring en massa möten.De fick för sig att vist kunde de drick m motta idag. Så de blev nån öl ihop och strax efter så körde hans vän över på fel sida av vägen,i ej nyktert tillstånd.
Resultatet var en stor sorg.
AA är inte religöst på så sätt att man måste tro på en gud. Jag anser att Gud är något vi har alla inom oss. Kalla det vårt inre, universum eller vad som.Ber vi så tar hjärnar upp information och jobbar åt det hållet.
Man behöver inte ens kalla det att be, utan bara utrycka sina mål o önskningar för sig själv.Att ljuda det för sig själv så man hör sin röst tycker jag ger bättre resultat.
Hjärnan är otrolig, o det är dit som jag tycker är det viktigaste stället att be om hjälp.
Vad jag har märkt av några stycken är att de säger sig att det är AA som håller dem nyktra, detta tror jag är farligt,för säg att nån bor i skogen o bilen pajjar o de inte kommer till AA, vad gör denna då ?
AA är ett bra kompliment till sitt eget uppbygge av sitt inre. Och hjälper en massa människor. Jag har gått på AA o NA 1 ggr vardera och kände direkt att jag inte klarade det, jag blev inte hjälpt utan kände istället saknade av livet man en ggr lev. Jag har även gått på Alanon, jag lovade att jag skulle ge det 3 ggr, men mådde inte bra där heller av att höra anhöriga berätta hur de kände inför sina aktiva. jag kände igen mig där med, i deras aktiva anöriga, Jag hade ju varit likadan. Jag står med fötterna på båda sidor, o ibland är jag mkt klyven i mitt tänkande o kännande. Men jag hoppas att alla som idag är aktiva kommer till insikt att det faktiskt kan bli så mycket bättre utan alkohol. Ingen i hela världen kan göra något åt att få en alkoholist nykter. Det är bara han själv som kan och när denna känner sig redo.
Å ibland så skulle jag bara vilja slå vett i skallen på min sambo, men det hjälper ju inte. Ena stunden ber han om hjälp, snälla försök att stoppa mig, skulle jag säga något ja då e de fel, säger jag inget ja då e de också fel. Just nu så är det istort sett hela veckorna o så jobbar han också, jag vet att det inte kommer att hålla och är livrädd att han inte kommer till insikt förren det är försent.han är trots allt ingen ungdom heller längre.
Jag vet att detta inte är genomförbart men jag hade önskat att alla aktiva skulle kunna få så pass mycket motivation av att lägga av med bara tanken på att det finns de i omgivningen som verkligen älskar dem och blir oerhört ledsna och framför allt rädda då de ser sina kära ha ett sådant destruktivt levende o skada sig själva.
