Skyll inte på kontinenten!
Nordbornas flitiga resande till södra Europa borde ha lärt oss mycket om vilka alkoholvanor som finns på kontinenten. Där finns inte vårt ohejdade intresse för vin och sprit. De flesta tar förekomsten av alkohol i livsmedelsaffärerna som något självklart och pratar inte om vin som om det vore det viktigaste livsmedlet. Här i landet har vi ju ständigt en komisk debatt om alkohol i alla dess former. Massmedia har hakat på den underliga fixeringen vid alkohol och TV4 serverar vin och sprit till och med i morgonsoffan!
En italiensk löpsedel med jättebokstäver om vilket lådvin som passar bäst till grillat är otänkbar. En fransk tidning som försöker sälja lösnummer på något liknande blir förmodligen utskrattad. Mina grekiska vänner bjöd in mig på lunch med en provkarta på allt gott som finns i det grekiska köket. Därtill serverades vin som en självklar måltidsdryck. Ingen ägnade det större intresse men man talade om maten och lovprisade den. Efter måltiden var det dags för hypnos. Mätta och trötta och en aning lummiga drog sig alla tillbaka och sov någon timme. Hela byn blev tyst. Alla slumrade en stund under den värsta hettan. Det vill jag kalla kontinentala vanor!
Jag håller med dig helt och hållet. Dels i att vi här hemma har en fixering vid alkohol, dels i att det inte alls är så i södra Europa. En annan stor skillnad jag upplevt under mina resor i andra Europeiska länder är att det inte ses som märkligt om man väljer en dryck till maten som inte är alkoholhaltig. Upplevde ett typiskt svenskt samtal i helgen. Jag, min fru och min 11-årige son var på en finare restaurang och åt middag. När vi skulle hämta våra kläder var garderobiären mycket pratsam och trevlig. Han frågade om vi var nöjda med maten och om vi druckit något gott vin, vi sa att vi var så nöjda så. "Ja", sa mannen i garderoben och tittade på min son "men du fick väl inget vin va?". "Nej, det är bara mamma som dricker vin", svarade sonen. "Jaha, det är du som får köra hem idag då", frågade mannen mig. Jo, så var det medgav jag. "Ja, men då är det din tur att dricka nästa gång ni kommer", säger mannen. Någon vidare diskussion kring detta kändes inte relevant tyckte jag. Mannen i fråga var på intet sätt otrevlig, snarare tvärtom. Men i någon mening är det så typiskt tycker jag, hur samtalet så lätt kommer in på nödvändigheten av att dricka alkohol. Vi hade haft en underbar kväll. Trevlig personal, fin miljö, fantastisk mat och ändå blev slutklämmen att "det var lite synd om mig som inte "fick" dricka vin"
Ja Guuu va typiskt svenskt!
Denna totalfixering vid att livet inte är värt att leva och att det är sååå synd om en om man inte får dricka alkohol? Helt otrooligt!
Jag har aldrig mått så bra och haft så kul i mitt liv som nu sedan jag slutade att dricka alkohol. Men det går INTE att förklara för en "normalsvensson". De tycker bara synd om mej... Konstigt. Jag tycker MER synd om dem som MÅSTE dricka för att kunna ha trevligt.
Tack för mej!