En kräftskiva utan tillbehör
Vi åt kräftor i dag, mitt på dagen och barnbarnen var med för att invigas i hur man äter en kräfta, lektion ett. Vi hade inga hattar och inga serpentiner, ingen mångubbe i papp och jag drack bubbelvatten (trots antikampanjen mot sådant, men bubblor vill jag inte avstå från när det är fest!) Herrarna tog sig en liten nubbe jämte ölen och barnen drack cocacola. Västerbottenosten tronade bredvid den stora kräftskålen, svenska kräftor hade vi slagit till med. Allt var ungefär som vanligt på en fest med kräftor utom att vi inte sjöng och inte skålade och att jag inte kände mig som en död, kokt kräfta efteråt! Det var inte svårt att äta kräftor utan alkohol. Pröva!
Medan vi satt till bords tänkte jag på att våra svenska traditioner ofta går i alkoholens tecken. Svensken hittar på många tillfällen att dricka. Kräftskiva och surströmmingskalas, midsommarfest och jullunch, glöggpartyn snart sagt hela december och nyårssupé som avslutning på året. Sen petar var och en in en massa fester mellan de officiella, så det blir en hel del hinkande i traditionens namn. Sedan några år tillbaka vet jag att det inte behövs alkohol till varken sill eller kräftor. För ytterligare några år sedan kunde jag inte tänka mig det - hellre avstå från sillen eller kräftorna än att försaka nubbarna, vilket är ett bevis för att det går att ändra sig. Det går att vända skutan!
Kommentarer
Trackback