© Torrdockan

Visst är det härligt att få skriva precis ur hjärtat och vädra alla tankar och åsikter. Bara rätt ut utan eftertanke. Och så kan vi skicka ut allt på vida webben och alla i hela världen kan läsa det! Om de kan läsa vårt lilla döende språk som några föreslår ska bytas ut mot engelska. Bloggvärlden exploderar av alla synpunkter och hot och trakasserier. Allt i den heliga yttrandefrihetens namn. Så enkelt och glasklart är det som bekant inte. Men det är vanligt att generalisera i bloggvärlden. Där målas mest med vitt eller svart: skriva mest, synas mest.

Webben är en ny arena för gräl och påhopp. Vad är gamla gränder och gårdar där skällsorden haglat och grannfejderna böljat fram och tillbaka mot den öppna fria webben? Skickliga bloggare har hittat de mest spännande ärenden, hakar på de hetaste samtalsämnen och fått kackla med i universums(?) största hönsgård. En del kacklar så att de blir lomhörda, en del viskar bara, men alla som vill får ett ord med i laget. Webben är fri, hela vilda webben ligger framför oss! Kackla på! När lugnet sedan lagt sig ligger bara en endaste fjäder kvar på hönsbacken. Det är den där berömda fjädern som man gjorde en hel höna av, nej, en hel hönsgård blev det.