© Torrdockan

En djävulsk allergi

Den som har pollenallergi springer självklart inte ut i skogen och börjar ruska i hassel ovh björk för att kunna andas i sig så mycket pollen och bli så sjuk som möjligt. Den som inte kan äta kiwi utan att sväva i dödsfara köper inte fem kilo kiwi och slafsar i sig på en kväll. Skaldjursallergiker åker inte på räkfrossa och klämmer i sig så mycket räkor det går. Allt det där är självklart. Men en typ av allergiker har precis det beteendet och det är alkoholisten. En alkoholist tål inte alkohol utan blir sjuk av det, är sjuk av det, men likväl dricker alkoholisten. Det är den bisarra verkligheten. Alkoholisten är besatt av det ämne den inte tål. Den vill ha mer och mer och kan inte sluta. En djävulsk allergi, eller hur? För att bota den måste man komma åt besattheten. Viljan är maktlös, det är egentligen bara en annan alkoholist som kan hjälpa en alkoholist till nykterhet genom att visa vägen till ett andligt uppvaknande. Steg för steg.

Nog är det en underlig sjukdom som så många lider av.

Tavla av Pablo Picasso

Men det går att hantera alkoholism, på samma sätt som med allergi faktiskt. Man får helt enkelt undvika att utsätta sig för "allergenen". Men det är ju enklare sagt än gjort, hjärnan är ju faktiskt "kidnappad" av drogen (bra artikel i Times du relaterade till). Jag är i 40-årsåldern och har varit nykter i över ett år. Innan dess drack jag "utan konsekvenser" (tror jag...) större delen av mitt vuxna liv och rent alkoholistiskt de sista 3 åren. Fast nog kände jag väldigt tidigt i mitt liv att alkohol var lite för viktigt.... Jag tillhörde den vanligaste typen av alkoholist, fru, barn, villa, jobb, god ekonomi. Förnedringen skedde i hemmet, oftast i smyg för fru och barn (trodde jag i alla fall). Efter ett otal försök att "dra ner" och något försök att sluta helt (som misslyckades) kom jag kring midsommar 2006 till vägs ände. Mitt psyke var slut, ALLT var ångest och oro om jag inte fick alkohol i mig. Jag visste att jag måste sluta, men jag kunde inte själv. Det jag var tvungen att göra själv var att kapitulera inför alkoholen, inse att jag inte kunde hantera den och aldrig kommer att kunna. Sedan sökte jag mig till AA och fick där insikter om vad jag behövde göra för att leva nykter. Jag har läst, läst och läst om alkoholism, både i böcker och på nätet. I början var det svårt, svårt att acceptera att jag aldrig mer kan dricka. Sedan följde en period av regelbundna sug efter alkohol i situationer där jag tidigare druckit. Sugen kom mer och mer sällan och idag saknar jag inte alkoholen. Jag är lycklig över att jag slipper dricka. Jag mår bra, min omgivning mår bra. Det finns inget negativt med att jag slutade dricka alkohol. Nykterhet är färskvara och jag påminner mig då så behövs om att jag är "allergisk", att jag inte kan hantera alkohol. Andra kanske kan, men inte jag. Detta skriver jag för att kanske ge någon medmänniska en tanke, en insikt om att även om det är svårt och jobbigt så finns det en lösning. Det går att leva nykter och det är väldigt, väldigt mycket bättre än alternativet.