Det finns en nödbroms! Använd den!
Jag inbillade mig att jag var ensam om problemet. Därför smög jag med mitt drickande och gjorde allt för att hålla skenet uppe. Ingen skulle komma på mig med att dricka för mycket. Det skulle vara en outhärdlig skam!
Nu dricker jag inte. Jag är en nykter alkoholist. Jag vet att andra lever i samma eländiga lögn som jag gjorde. Många kvinnor gör precis som jag: de dricker varje kväll efter jobbet. De håller det tyst för sig själva, de låtsas inte om att de dricker. De smusslar undan flaskor och glas, de har gömställen, de byter Systembolag där de handlar, de låtsas inte om att det finns några problem. Utåt sett gör det inte det heller. Men vakna då, för sjutton! Vakna, vännen, innan det har gått för långt! Det finns en nödbroms! Använd den.
Pifflan skriver: Alla vaknar tyvärr inte...utan det slutar med att de somnar in för evigt. Men du Torrdockan är mitt hopp, mitt bevis på att det går att "vakna". Kram!
Ninni instämmer helt och fullt i detta. Att man var så blind! Gudskelov att det är över. Kram
Micke berättar: Ja, tänk hur det var... Jag tillbringade så många år på samma sätt. Jag visste att jag var alkoholist, men jag tänkte att "blir det inte värre än så här så funkar det ju". Jag sköt upp beslutet, ska bara dricka över semestern, sedan ska jag sluta. Men jag förstod att om jag slutade kunde jag inte börja igen, så jag ville bara "unna mig" några dagar till med alkoholen som kamrat. Sen gick det ju inte att sluta efter semestern, för då kom ju julen om några månader och då var jag ju ledig och då var det ju så gott med glögg och med whisky framför öppna spisen. Så höll jag på!
Dessvärre hade jag inte koll, det blev värre, det blev mycket värre. Men det blev värre så långsamt att jag knappt uppfattade det. Jag uppmärksammade inte hur mitt psyke bröts ned och hur alkoholen snart blev en förutsättning för att överhuvudtaget kunna fungera. Till sist bröt jag bokstavligen ihop och var tvungen att fatta ett beslut. Det var 15 månader sedan i dagarna och det var mitt livs bästa beslut. Så jag håller med dig Torrdockan, till alla kvinnor och män som anar, misstänker, tror att ni har problem med alkoholen. Dra i nödbromsen! Det blir inte bättre, det går inte över.
Ja, tänk hur det var... Jag tillbringade så många år på samma sätt. Jag visste att jag var alkoholist, men jag tänkte att "blir det inte värre än så här så funkar det ju". Jag sköt upp beslutet, ska bara dricka över semestern, sedan ska jag sluta. Men jag förstod att om jag slutade kunde jag inte börja igen, så jag ville bara "unna mig" några dagar till med alkoholen som kamrat. Sen gick det ju inte att sluta efter semestern, för då kom ju julen om några månader och då var jag ju ledig och då var det ju så gott med glögg och med whisky framför öppna spisen. Så höll jag på! Dessvärre hade jag inte koll, det blev värre, det blev mycket värre. Men det blev värre så långsamt att jag knappt uppfattade det. Jag uppmärksammade inte hur mitt psyke bröts ned och hur alkoholen snart blev en förutsättning för att överhuvudtaget kunna fungera. Till sist bröt jag bokstavligen ihop och var tvungen att fatta ett beslut. Det var 15 månader sedan i dagarna och det var mitt livs bästa beslut. Så jag håller med dig Torrdockan, till alla kvinnor och män som anar, misstänker, tror att ni har problem med alkoholen. Dra i nödbromsen! Det blir inte bättre, det går inte över.
Ninni instämmer helt och fullt i detta. Att man var så blind! Gudskelov att det är över. Kram
alla vaknar tyvärr inte...utan det slutar med att de somnar in för evigt.
Men du torrdockan är mitt hopp, mitt bevis på att det går att "vakna"
Kram!