I grund och botten handlar det om solidaritet och vilket samhälle vi vill ha. Visst är det så att det kanske "bara" är runt 5% av alla alkoholkonsumenter som utvecklar ett beroende och därmed får sitt eget privata (ja och omgivningens då förstås) helvete att hantera. Sedan är det kanske 10% till som får direkta problem av sitt bruk (missbruk) men inte utvecklar ett kemiskt beroende. Säg totalt sett kanske 700 000 personer, bara i vårt land. Lägg till alla i dessa personers omgivning så blir det rätt många individer...
Det är med andra ord ett samhällsproblem, även om de allra, allra flesta kan hantera alkohol och får en positiv effekt av sitt bruk. Hur hanterar vi att en laglig produkt, som säljs i ett statligt monopol har dessa effekter. I Sverige är vi ändå rätt långt fram med åtgärder och upplysning, trots detta känns det som om mycket mer borde kunna göras. Kan man exempelvis på något sätt förändra våra ungdomars syn på alkohol, eller måste det för evigt vara en del av vuxenlivet att lära sig dricka?
Jag tror inte på några förbud, jag agiterar inte på gator och torg, jag tror på människors rätt att själva besluta om sina liv. Men för att våra barn ska få en möjlighet, att när dom blir vuxna, kunna välja på samma fria sätt så krävs en mer nyanserad bild av vad alkohol är och vilka risker den medför. De allra bästa förebilderna och de med störst makt att påverka är inte Riksdagen med sina lagar, Folkhälsoinstitutet eller Systemets upplysningskampanjer. Det är vi redan vuxna omkring barnen som kan visa att man inte nödvändigtvis måste nyttja alkohol. Varje helg för att slappna av och belöna sig, varje fest för att bli lite roligare eller varje midsommar....
Det finns en tankeväckande bok jag kan rekommendera i ämnet droger och vilka krafter som egentligen styr när det gäller produktion, tillgång och legalitet; "Vanans Makt - drogernas historia och den moderna världens födelse" av David T Courtwright.
I grund och botten handlar det om solidaritet och vilket samhälle vi vill ha. Visst är det så att det kanske "bara" är runt 5% av alla alkoholkonsumenter som utvecklar ett beroende och därmed får sitt eget privata (ja och omgivningens då förstås) helvete att hantera. Sedan är det kanske 10% till som får direkta problem av sitt bruk (missbruk) men inte utvecklar ett kemiskt beroende. Säg totalt sett kanske 700 000 personer, bara i vårt land. Lägg till alla i dessa personers omgivning så blir det rätt många individer...
Det är med andra ord ett samhällsproblem, även om de allra, allra flesta kan hantera alkohol och får en positiv effekt av sitt bruk. Hur hanterar vi att en laglig produkt, som säljs i ett statligt monopol har dessa effekter. I Sverige är vi ändå rätt långt fram med åtgärder och upplysning, trots detta känns det som om mycket mer borde kunna göras. Kan man exempelvis på något sätt förändra våra ungdomars syn på alkohol, eller måste det för evigt vara en del av vuxenlivet att lära sig dricka?
Jag tror inte på några förbud, jag agiterar inte på gator och torg, jag tror på människors rätt att själva besluta om sina liv. Men för att våra barn ska få en möjlighet, att när dom blir vuxna, kunna välja på samma fria sätt så krävs en mer nyanserad bild av vad alkohol är och vilka risker den medför. De allra bästa förebilderna och de med störst makt att påverka är inte Riksdagen med sina lagar, Folkhälsoinstitutet eller Systemets upplysningskampanjer. Det är vi redan vuxna omkring barnen som kan visa att man inte nödvändigtvis måste nyttja alkohol. Varje helg för att slappna av och belöna sig, varje fest för att bli lite roligare eller varje midsommar....
Det finns en tankeväckande bok jag kan rekommendera i ämnet droger och vilka krafter som egentligen styr när det gäller produktion, tillgång och legalitet; "Vanans Makt - drogernas historia och den moderna världens födelse" av David T Courtwright.