Torralkisar
Hemma är torralkisen en irriterad och grälsjuk person tills den första ölen slunkit ner. Irritation och ilska är ett ganska säkert tecken på att det inte står riktigt bra till. Självklart finns det människor som är arga och retliga utan att vara alkisar, men det är en speciell sorts vantrivsel som en alkoholist ger uttryck för. Anhöriga känner igen signalerna. Det är ingen tvekan om saken. Ge farsan en öl! Har någon upplevt det där antingen själv eller hos en anhörig är det enkelt att tolka tecknen utanför hemmet också, på jobbet till exempel. En van medberoende har glasklar uppmärksamhet och ser tecknen direkt. En annan sak som väcker misstänksamhet hos personer med erfarenhet av alkoholister eller egen alkoholism är när någon säger sig ta en vit vecka. Hm, jag skulle akta mig för att säga det med den kunskap jag nu har. Det är ungefär som att säga rakt ut att man har problem med alkoholen. Så öppet brukar ingen tala som sitt beroende, men att ta en vit vecka är en kod som verkar oskyldig men som avslöjar en hel del...
Hoppas du får en mysig fredags kväll :)
Tack för att du finns och fortsätter att sprida så mycket klokskap på din blogg. Själv är jag nykter sen drygt två år tillbaka och dyker ofta in här och hämtar idékraft och visdomsord...
Ville även passa på att inflika en liten kommentar kring fenomenet vit vecka...
Som jag ser det kan detta i många fall vara ett rop på hjälp. Så var det i alla fall för mig i slutet av min avskyvärda spiralfärd mot botten.
Jag tror jag insåg vilka signaler jag skickade ut till mina nära genom att prata om en vit period. Däremot vet jag med säkerhet att jag inte visste vad jag ville uppnå genom att göra detta. Hade jag bara gett upp allt och sket i hur det gick för mig eller hoppades jag på att att någon person i min närhet skyndsamt skulle komma till min undsättning? Jag kan idag inte svara på detta men det är heller inte det enda som inte är helt kristallklart från denna period i mitt liv...
Hursomhelst så har (och hade) jag en fin grupp av varma och generösa familjemedlemmar, vänner och arbetskamrater där inte någon plockade upp dessa signaler från min sida. Det blev slutligen andra saker och problem som fick mina nära att börja påtala mina problem för mig och då var jag mycket nära den totala kollapsen.
Jag vill absolut inte skuldbelägga någon för detta och jag tror inte heller att någon person i världen hade kunnat få mig att tidigarelägga min totala kapitulation inför alkoholen.
Det är ju som de flesta alkoholister känner till först när man nått sin egen botten som man är redo att börja rannsaka sig själv och verkligen i grund och botten särskåda ens persons otillräckligheter. Först när man gör detta kan man hitta kraften och ödmjukheten att bygga upp en varaktig nykterhet.
Men ändå... Hur kommer det sig att ingen sa något när jag pratade om en vit månad? Hmmm... Undrar om någon ens reagerade på detta? Jaja... ingen idé att gräva i detta... Allt är ändå glömt om hundra år :)
Tack för platsen och tillfället att skriva av mig lite. Skönt!!!
Ha't gott och sköt om dig!
Jaa du,,, Jag hoppas Finna Vägen Ut ur Detta