© Torrdockan

Räck ut en hand!

Det enda du behöver göra när allt har rasat samman, när du knappt orkar komma upp på morgonen, när du inte kan tänka på annat än hur pengarna ska räcka till mer alkohol, hur du ska planera, fixa, smussla, när du inte kan avstå en endaste dag från alkohol utom med sammanbiten beslutsamhet (och den räcker aldrig till läggdags). när ångesten stormar genom din stackars kropp så att det bara finns en medicin och den finns på Systemet - då ska du räcka ut en hand för att få hjälp. Inte till vem som helst, utan till en annan alkoholist, en som lever i nykterhet. En som förstår vad du pratar om och kan berätta hur han eller hon har gjort för att komma ut ur alkoholfällan. Sök på webben efter AA, ring, gå på möte, ta tag i de händer som finns där. Ensam är inte stark. Gemenskapen ger stadga, trygghet, vägledning, skratt och tröst. Goda råd kan du glömma! De brukar komma från sådana som inte kan problemet från insidan. Lyssna på hur vägen ut ur förbannelsen fungerar. Det enda som behövs är en önskan att sluta dricka, och det vill vi alla, men vet inte hur det ska gå till. Följ de nyktra alkoholisternas fotspår.

Antar att det är så. Bra skrivet! Min pappa har precis räckt ut en hand. Antabus, räcker det?

Det var de första dagarnas nykterhet som var absolut svårast för mig. Efter två dagar hade man varit så duktigt så då förtjänade man verkligen några (!) glas vin på kvällen som belöning. osv osv osv osv. Efter kanske en vecka var jag skör men stolt, det gick lättare och lättare. Men inga katastrofer eller oförutsett fick inträffa... Ninni

Jag räckte ut en hand och bad om hjälp. En del av den medicinska hjälp jag fick och faktiskt frågade efter var antabus. För mig var antabus bra i början. Det var bra eftersom det tog tankarna från alkoholen. Alkohol var ingen option, eftersom jag åt antabus. Men för mig var det aldrig aktuellt att hålla mig nykter med antabus, utan bara att skapa tid och möjlighet att bli så pass återställd mentalt att jag klarade mig utan. Insikt, vilja och AA-möten hjälpte mig i början. Idag, inne på mitt andra nyktra år, är det insikten om att jag aldrig mer kan dricka som är grunden i min nykterhet. Den insikten och det faktum att jag fått livet åter gör att jag väljer bort alkoholen och istället väljer livet "naturelle".

Det är ett bra beslut din pappa tagit. Till en början är kanske Antabus bra, det går inte att dricka med den medicinen. Den tar inte bort suget dock som jag vet. Det är bra att gå till AA, lyssna och läsa deras böcker. Mycket stort steg han tagit och hoppas det följs av flera. En bra början.

Å, lilla Ninni, så duktig du är. De första dagarna var svåra, det minns jag också. Jag fick ta en timme i taget ibland. Hjälp så skör jag var! Jag gjorde likadant när jag slutade röka, men det var mycket lättare än att sluta dricka. Jag är en sådan typisk beroendepersonlighet, jag blir besatt. Den enda gång i livet jag haft nytta av det var på en del jobb. Jag bet tag i en uppgift som en envis bulldogg och gav mig inte förrän jag gjort jobbet klart! Morr!

Det var ett bra svar, hoppas Pernilla läser det du skriver om Antabus. Jag har aldrig prövat det. Men som jag ser får man ta till alla medel, pröva allt som erbjuds när man tar första steget mot nykterhet. Det är ju en av de svåraste sakerna man kan kan klara av i livet. Som du påpekar är det säkert en bra start när man är som mest labil och förvirrad.

Jag önskar att alla vare sig de dricker mycket eller litet skulle lära sig några grundfakta om alkoholism. Att det är en sjukdom, att inte ta första glaset, att inse att det är total avhållsamhet som gäller och att man måste observera sina sinnesstämningar.

Pernilla, läs Mickes kommentar så får du synpunkter från en som har erfarenhet av Antabus.