Bloggvärlden runt på 8 minuter
Rubriken betyder ingenting, jag bara skrev så. Jag var ute på sightseeing i bloggosfären efter att ha hört ett program på P1 och jag hittade bloggen som en som var med i programmet skriver. Bloggen ligger i topp i besöksstatistik och läses av en massa tonårstjejer som vill ut och bli lika fria som andra runt Stockholms inneställen. Tja, om man inte har någon väninna att sladdra med kan man väl både skriva och läsa bloggar av det slaget. För mig blev det lite vemodigt, sorgset på något sätt. Jag vill inte veta det jag fick veta, inte se det jag såg. Jag följde en snitslad bana med länkar till andra bloggar som handlade om fylla, spyor, fest, knull, skor, mode, glitter.
Jag blev nedslagen. Kan det vara så där? Är tonårslivet en stor barrunda? Jag blir inte indignerad, jag blir ledsen. Det är så mycket som ska påbörjas, förberedas, mogna i tonåren, livet i fortsättningen handlar väldigt lite om en ytlig glittervärld. Kanske man ska bli chockerad över språket - jag blir inte det, jag blir bara ledsen över torftigt, slarvigt språk och jag blir ledsen över det tomma ytliga liv som de goda tonåren innehåller för en del tjejer. Hon som är en bra bit över 20 och fortfarande lever kvar i föreställningsvärlden Stureplan borde närmast vara skrämmande exempel för de yngre, inte idol. Bäst-före-datum är sedan länge överskridet.
Det är så ytligt och falskt, ett desperat jagande efter kickar. Kanske det var så tonårstiden var, jag har nog glömt. Generationsklyftan känns som ett ginnungagap. Jag bestämmer mig för att jag inte begriper någonting, är insnöad fossil och borde gå en verklighetskurs. Finns det något litet reservat där man kan få sitta insvept i sina illusioner?
Jag blev nedslagen. Kan det vara så där? Är tonårslivet en stor barrunda? Jag blir inte indignerad, jag blir ledsen. Det är så mycket som ska påbörjas, förberedas, mogna i tonåren, livet i fortsättningen handlar väldigt lite om en ytlig glittervärld. Kanske man ska bli chockerad över språket - jag blir inte det, jag blir bara ledsen över torftigt, slarvigt språk och jag blir ledsen över det tomma ytliga liv som de goda tonåren innehåller för en del tjejer. Hon som är en bra bit över 20 och fortfarande lever kvar i föreställningsvärlden Stureplan borde närmast vara skrämmande exempel för de yngre, inte idol. Bäst-före-datum är sedan länge överskridet.
Det är så ytligt och falskt, ett desperat jagande efter kickar. Kanske det var så tonårstiden var, jag har nog glömt. Generationsklyftan känns som ett ginnungagap. Jag bestämmer mig för att jag inte begriper någonting, är insnöad fossil och borde gå en verklighetskurs. Finns det något litet reservat där man kan få sitta insvept i sina illusioner?
Kommentarer
Trackback