© Torrdockan

Många av oss har en dröm om att vi ska kunna dricka igen som "normala" människor. Det är en envis dröm som en del av oss inte överger förrän vi står vid gravens rand. Vi tror att vi ska kunna dricka och skratta, sitta i glada vänners lag och njuta av mat och dryck och att allt ska vara så som det var i vår dryckenskaps början. Detta är en fullkomligt vansinnig, omöjlig dröm som aldrig kan gå i uppfyllelse. Vi hamnar i rena mardrömmen i stället. Det går inte att börja dricka så kallat normalt igen. En alkoholist kan aldrig mer i sitt liv dricka på ett behärskat sätt. Det är det ödesdigra, måttlösa drickandet som kännetecknar alkoholism, inte det sociala skålandet.

Med hundraprocentig säkerhet hamnar en alkoholist i ett helvete värre än någonsin om han/hon börjar dricka igen. En alkoholist tar återfall mot bättre vetande. Det är som att det inte kan hamras in i hjärnan att det är omöjligt att dricka "lite grand". Det finns inget sådant mått för en alkoholist. Det blir ett hejdlöst drickande direkt eller ganska snart och sen bär det utför i rasande fart. En alkoholist kan lika gärna hoppa rakt ner från tiometers-trampolinen i ett hav av alkohol. Alkoholister sitter inte och smuttar på en drink eller höjer sitt vinglas med en elegant gest, en alkoholist dricker som om det gällde att släcka en outhärdlig törst i en brinnande öken.

Misstaget att ta ett återfall får alkoholisten betala med ångest, bakfylla, vånda, vanmakt och vettlös skräck. De flesta vet det, men kan ibland ändå inte hejda sitt återfall. Ett återfall är ingenting som kommer dimpande som en liten överraskning. Det kan vara ett ytterst medvetet val av en alkoholist att ta sig ett återfall. Helvetet kan förefalla värt ett återfall när verkligheten känns omöjlig att tackla. En del återfall sker av en hastig impuls, andra är resultat av långa förberedelser. Återfall är en ständigt lurande fara som många alkoholister bär med sig dagligen. Till slut kan trycket bli för starkt. Då är det lätt för omgivningen att skaka på huvudet och dra snabba slutsatser om brist på självdisciplin, moral, vilja och kraft. Men det är inte detta det handlar om.

Ett återfall är en stackars människas desperata flyktväg kanske från en outhärdlig ångest eller framkallat av ett så starkt behov att ingenting kan stå emot det, inte ens en vilja av stål. Den som aldrig känt ett sådant sug och tryck, kan inte föreställa sig processen. Den som har försökt sluta röka eller har svårt att låta bli godis och mat, kanske kan svagt ana vilka krafter som arbetar inom en alkoholist. Suget efter alkohol och andra droger är starkare än något annat behov. Tårar och förbannelser hjälper inte, böner ibland inte heller, vanmakt förlamar kropp och själ och återfallet är ett faktum.

Ett återfall är alltid farligt, det kan vara en direkt larmsignal om död. Ett återfall kan bli långvarigt, ibland vara i flera år - eller livet ut. Det är aldrig ofarligt och enkelt att ta ett återfall. Det är inte korkade alkisar som ingenting begriper som tar återfall, det är människor som vet faran och konsekvenserna men ändå inte kan hejda förloppet. Det är den skriande nöden hos en missbrukspersonlighet som inte klarar av nykterheten längre, som vill ta paus, som vill tillbaka i alkoholens falska trygghet, som inte orkar stå emot, som vet priset och betalar det.

Ett återfall är tragiskt och förfärligt. Det är ett totalt misslyckande som tynger ner alkoholisten, förskräcker omgivningen och gör många rädda. Vänner i gemenskapen kan rycka ut och försöka hjälpa, men det avgörande steget tillbaka till nykterheten måste den sjuke själv ta. Det är enkelt att tro att den som tagit ett eller flera återfall är en svag stackare, men ingen annan vet hur lång den uppgivna kampen varit. Ingen vet att det kanske varit månadslång kamp mot återfallet eller åratals motstånd - ett återfall kan vara slutet på en mycket lång period av "duktighet". Besvikelsen över ett återfall drabbar även den som tagit det - det är en skam och nesa som kan kännas outhärdlig att gå igenom. Den som tagit återfall kan känna sig värdelös, skamsen, rädd, sjuk av ångest, arg och besviken på sig själv. Det är en känslig tid med gråt och självförebråelser eller ilska och försvar.

Återfall är vanliga. Ett återfall måste man ha med i beräkningen. Ett återfall är en vit flagg som betyder: Jag ger upp! Jag orkar inte längre! Arkebusera mig, sätt mig i fångläger, döm mig, förkasta mig, låt mig dö, ge mig nackskottet, lämna mig i fred i en fängelsehåla! Gör vad du vill, men låt mig behålla mitt brännvin! Förakta mig, gå ifrån mig, hata mig - jag är bortom hjälp, jag vet att jag gör fel! Se din medmänniska!

Den som tagit återfall måste vara ärlig mot sig själv och andra. Det går inte att bluffa och mörka. Ett återfall föregås av en mer eller mindre lång tid av total nykterhet. Ständiga små "återfall" är egentligen bara ett sätt att smådricka hela tiden. Den som klunkar lite då och då tar inte återfall, den har aldrig slutat att dricka. Det är skillnaden.