© Torrdockan

Visst går det att ha alkoholfria perioder även för en alkoholist. Livet kan innebära tvång och krav på det och det brukar vara en rastlös tid men går att uthärda. I gemenskapen kallas sådana perioder för "spritfria" hellre än nyktra, eftersom nykterheten är tillkämpad och minst av allt något som alkoholisten kan tänka sig vara för evigt. När en sådan spritfri period är över brukar många hemfalla åt verkliga orgier liksom för att ta igen något de förlorat under den alkoholfria tiden. Så var det för mig.

Jobbet eller familjelivet krävde stundtals att jag hade helnyktra perioder och jag genomförde dem med stor ansträngning och utan särskilt entusiasm. Men jag undvek katastrofen av att vara det minsta berusad under sådana tillfällen. Min självdisciplin ställdes på hårda prov och jag väntade mig ingen belöning i denna öken mer än att klara det jag föresatt mig. När jag väl kunde slå upp ett glas igen gjorde jag det med glädje och lättnad för jag hade ännu inte fattat nykterhetens välsignelse. Den var ett tvång och betydde underkastelse. Nu gällde att ta "skadan" igen. Just så naivt kan en alkoholist se problemet, eftersom det i dennes ögon inte är ett problem utan något naturligt och som ska försvaras som en mänsklig rättighet.

För en alkoholist är det lika med en mänsklig rättighet att supa sig full med jämna mellanrum, dricka sig bortom sans och vett utan tanke på morgondag och konsekvenser. Som alkoholist förstod jag aldrig att sätta några gränser och hade jag gjort det överskred jag dem med 100%-ig målmedvetenhet. Dessutom hade jag  för mig att  jag inte drack mer än andra och att jag bara blev trevlig och avslappnad av alkohol. Jag hörde nämligen inte mig själv. Jag hör omedelbart (även på en främling i telefon) när en person är berusad - men att detta även gällde mig, föll mig aldrig in. Alltså visste förstås alla vad som stod på när jag ringde runt för att snacka när jag var på det humöret. Jag rodnar av skam, jag fasar för de här tankarna. Inte ens nu efter ganska lång alkoholfri tid kan jag låta bli att skämmas! Jag måste arbeta på att förlåta mig själv!

Alkoholfritt för mig är numera en befrielse. Jag har nått en frihet jag aldrig kunde drömma om. Jag anade inte förrän jag blev nykter att alkoholen tog så mycket tid och stal så mycket intresse från mig. Alkoholen var verkligen en energitjuv av stora mått. Vad gör jag med all min frihet och all min fritid? Använder den efter bästa förstånd och behov. Jag försöker föra budskapet vidare, bl a med denna blogg. Friheten finns där i nykterheten. Det finns en väg för alla ut ur alkoholens fängelsehåla! Rymningsvägen ligger öppen för alla som vill. Räck ut en hand, gå till ett möte, ring ett samtal och dörren öppnas på glänt. Tar du nästa steg slår dörren upp på¨vid gavel och du kan komma ut i alkoholfriheten.