Tidningen M om alkoholism
M står för Mappie (Mature Affluent Pioneering Personal, på svenska ungefär Mogen Attraktiv Pionjär) och tidningen ges ut av den underbara Amelia Adamo, vacker och elegant och med lysande intellekt och entusiasm. Senaste numret dunsade ner i min brevlåda i går och jag får alltid en stunds god, glad glädje utan bittersmaken som vidhäftar modekataloger och modetidningar i vanliga fall (18-årsfixeringen bl a).
Detta nr 4 2007 har en artikel om alkoholkonsumtionen som ökar hos kvinnor i mogen ålder, dvs 50+, och där finns en del bra fakta. Artikeln handlar om Lisa, 52 år, som längtar efter vin och dricker vin varje dag. Hon vill inte behöva sluta dricka helt och sätter upp en massa regler för att undvika det. Lisa berättar: "Jag är inte alkoholist, inte alls. Har inte missat en enda dag på jobbet som arbetsledare inom vården och jag märker att jag vill ha mer. Och mer. Jag tappar inte minnet och blir inte otrevlig. Men jag är beroende."
Kvinnan ger en glasklar beskrivning av alkoholism. Hon är alkoholist, men hon vet det inte eller accepterar det inte själv. En alkoholist kan mycket väl ha en hög befattning, vara framgånsgrik, sköta sitt jobb perfekt, vara socialt välanpassad och perfekt i sin sociala roll. Likväl är personen en alkoholist. Den traditionella bilden av hur en alkoholist ser ut och lever skymmer sikten. De allra flesta alkoholister finns i det normala och välfungerande livet. De är inte utstötta, asociala varelser, tvärtom. Det är sättet att dricka som avslöjar alkoholism, inte yttre attribut. Själv anser jag att gränsen för vad som räknas som alkoholism är alltför snävt dragen. Den som dricker sitt vin dagligen som tröst, uppmuntran, belöning eller avslappning är alkoholist. Det är klockrent. Ingenting urskuldar det dagliga drickandet. Med den vanemässiga konsumtionen måste en person inse sanningen och det är bara en tidsfråga innan konsumtionen ökat, lett till misstag och försummelser på jobbet eller sociala incidenter. Det kan dröja åratal, men de finns i framtiden som ett hot.
Underligt nog finns i artikeln inte ett ord om AA, som är en säker och lugn flyktväg ut ur alkoholism. Tror möjligen tidningen att AA är en massa mumbojumbo, kvacksalveri och villfarelser? Kanske. Som komplement till talet om beroendemottagningar, terapeuter och kuratorer tycker jag att AA skulle ha en given plats i artikeln. Den förvirring, ensamhet och stress som ofta finns med i en ensamdrickares tillvaro behöver botas och läkas i samvaro med andra alkoholister. Det är bara de som själva har sjukdomen som kan bearbeta den inifrån. AA är respekterat världen runt, det är ingen hemlig sekt som döljer sig för dagsljuset. Det skulle vara självklart att AA funnits med som ett alternativ för alkoholister som vill sluta dricka. Proffessionell vård på beroendemottagningar står för akuthjälpen, AA står för långvården. Det är visserligen anonymitet som gäller i AA, men det är inget hemlighetsmakeri.
För övrigt, läs M, prenumerera på den, gläds åt allt vackert, roligt, intressant och flärdfullt som finns för 50+ även om du har långt dit. Artonårshysterin är tröttsam för kvinnor med fötterna i verklighetsmyllan.
Detta nr 4 2007 har en artikel om alkoholkonsumtionen som ökar hos kvinnor i mogen ålder, dvs 50+, och där finns en del bra fakta. Artikeln handlar om Lisa, 52 år, som längtar efter vin och dricker vin varje dag. Hon vill inte behöva sluta dricka helt och sätter upp en massa regler för att undvika det. Lisa berättar: "Jag är inte alkoholist, inte alls. Har inte missat en enda dag på jobbet som arbetsledare inom vården och jag märker att jag vill ha mer. Och mer. Jag tappar inte minnet och blir inte otrevlig. Men jag är beroende."
Kvinnan ger en glasklar beskrivning av alkoholism. Hon är alkoholist, men hon vet det inte eller accepterar det inte själv. En alkoholist kan mycket väl ha en hög befattning, vara framgånsgrik, sköta sitt jobb perfekt, vara socialt välanpassad och perfekt i sin sociala roll. Likväl är personen en alkoholist. Den traditionella bilden av hur en alkoholist ser ut och lever skymmer sikten. De allra flesta alkoholister finns i det normala och välfungerande livet. De är inte utstötta, asociala varelser, tvärtom. Det är sättet att dricka som avslöjar alkoholism, inte yttre attribut. Själv anser jag att gränsen för vad som räknas som alkoholism är alltför snävt dragen. Den som dricker sitt vin dagligen som tröst, uppmuntran, belöning eller avslappning är alkoholist. Det är klockrent. Ingenting urskuldar det dagliga drickandet. Med den vanemässiga konsumtionen måste en person inse sanningen och det är bara en tidsfråga innan konsumtionen ökat, lett till misstag och försummelser på jobbet eller sociala incidenter. Det kan dröja åratal, men de finns i framtiden som ett hot.
Underligt nog finns i artikeln inte ett ord om AA, som är en säker och lugn flyktväg ut ur alkoholism. Tror möjligen tidningen att AA är en massa mumbojumbo, kvacksalveri och villfarelser? Kanske. Som komplement till talet om beroendemottagningar, terapeuter och kuratorer tycker jag att AA skulle ha en given plats i artikeln. Den förvirring, ensamhet och stress som ofta finns med i en ensamdrickares tillvaro behöver botas och läkas i samvaro med andra alkoholister. Det är bara de som själva har sjukdomen som kan bearbeta den inifrån. AA är respekterat världen runt, det är ingen hemlig sekt som döljer sig för dagsljuset. Det skulle vara självklart att AA funnits med som ett alternativ för alkoholister som vill sluta dricka. Proffessionell vård på beroendemottagningar står för akuthjälpen, AA står för långvården. Det är visserligen anonymitet som gäller i AA, men det är inget hemlighetsmakeri.
För övrigt, läs M, prenumerera på den, gläds åt allt vackert, roligt, intressant och flärdfullt som finns för 50+ även om du har långt dit. Artonårshysterin är tröttsam för kvinnor med fötterna i verklighetsmyllan.
Kommentarer
Trackback