© Torrdockan

Ibland känns det så hopplöst! Jag skulle också kunna skrika åt en som super: "Ta dej i kragen! Sluta dricka och var inte ett sånt kräk!" Jag vet att det är meningslöst och att tusentals förtvivlade hustrur och män, systrar och bröder och barn skrikit så åt sin älskade alkoholist, och det hjälper inte. Men hur ska man få ett litet frö av önskan efter ett nytt liv inplanterat i hjärnan på en missbrukare? Jag ber för mina olyckliga kamrater som ännu inte hittat  lösningen, jag ber  att de ska få styrka, att jag ska få behålla min, att vi ska kunna lösa vårt gemensamma problem.

Trots att jag vet att det är meningslöst vill jag ändå skriva till den som behöver det: Sluta sitt ensam och sup! Gå till en grupp och få vänner, ett värdigt liv och en utväg ur din ensamma plåga! Satsa en dag på nykterheten och kliv ut ur ditt gömsle!