© Torrdockan

Åtminstone tror jag inte att drickandet ser ut så här hos danskarna, men kanske de också håller på med detta vanvettiga ensamdrickande. Vad jag vet är det kanske bara i Sveriges land en massa ensamma kvinnor sitter med varsin vindunk och kolkar i sig det ena glaset efter det andra. I ensamhet! Drickande borde ske i glada vänners lag, inte i sur och sipp ensamhet med den inbjudne osynlige gästen herr Ågren. Men så är tyvärr tillvaron för fler och fler kvinnor, ensamheten sköljer de ner med boxvin och det finns bara väggarna att anförtro sin harm och bitterhet till.

Kalla det bara inte kontinentala vanor! För det finns inte i kontinentens vanemönster alls. Där sitter inte ensamma män och kvinnor var för sig och dricker vin utan mat. Det är otänkbart att svepa i sig glas efter glas utan att samtidigt äta en god väldoftande måltid. Varifrån har denna barbariska vana smugit sig hit? Inte söderifrån i alla fall. Det där har vi svenskor hittat på själva. Vilken urbota dum idé! Sorgligt att dricka ensam. Tragiskt att skåla med sig själv. Hur kom vi på den frusna tanken att man kan värma sig med en dunk rödvin?

Och hur ser det ut på kontinenten med ölandet? Inte sjutton sitter varje gubbe för sig själv hemma i soffan och knäpper upp den ena burken efter den andra! Det är något som spritt sig här för i andra länder går man på puben och dricker öl och snackar. Sitta ensam och häcka i en soffa när man kan spela dart och snacka med kända och okända på kvarterskrogen? Nej tack. Hur blev förresten öl så ointressant till färg och bubblande att den inte ens dricks i glas. Folk öppnar en ölburk och suger i sig ölet genom ett hål i stället för att se på den vackra färgen, njuta av bubblorna som stiger, se på skummet och torka av en skummustasch från överläppen. Det måste vara sjukt att ha så bråttom att man inte hinner hälla upp ölet i ett glas! Ljudet av en ölburk som öppnas låter patetiskt.

Jag var där själv för inte så längesen, satt med mitt vinglas i soffan och dåsade, slötittade på program jag inte brydde mig om och berusade mig bort från den verklighet jag inte kunde påverka. Det fanns ingen fest alls kring drickandet, det var bara mekaniskt för att nå berusning och harmen och bitterheten steg i samma takt som vinets nivå i boxen sjönk. Om dessa rader når någon i den situationen så vet jag ingen bättre lösning på ensamhet och missnöje än att parvla sig iväg till ett möte med andra alkoholister och få lite sällskap i eländet. Det är inte bara en väg ut ur missbruk utan också ett sätt att få nya kompisar och trevliga vänner som har annat för sig än att sura över sitt rödtjut. Ensam i soffan är svag! Svag och självömkande och kan knappt skilja den ena dagen från den andra. Det  går att möta verkligheten utan vin.