Faran över?
Det kommer aldrig någon signal till mig eller någon annan alkoholist att faran är över. Den som påstår det är en lögnare. Faran för återfall finns där alltid, ibland hotande nära, ibland långt borta. Det går inte för en alkoholist att friskförklaras. Sjukdomen ligger latent, den är väckt med ett glas och raserar då allt som byggts upp i nykterhet.
För en som inte har sjukdomen kan det vara lätt att inbilla sig att det faktiskt finns botade alkoholister. De dricker ingenting, de verkar helt "normala", allt har gått bra i åratal. Och visst ser det så ut på ytan. Att en alkoholist alltid - även efter tiotals år - kan vara utsatt för sug är det svårt att föreställa sig för den som aldrig känt det.
Jag förstod inte heller att de som gått före mig i nykterheten kunde känna sug och frestele. Naivt trodde jag att för dem var faran över. Sen fick jag lära mig att så är det inte. Då och då hör jag om andra alkoholister som kanske efter tio, tjugo år i nykterhet faller för impulsen att ta det där första glaset. Alkoholen är en listig och farlig fiende och väntar i evighet på att få sätta in ett dödande hugg och ta makten. Därför går alkoholister till sina självhjälpsgrupper fortfarande efter många års nykterhet. Det delas inte ut något diplom eller slutbetyg där, ingen blir färdig, ingen får garantier och löften.
Självklart har inte mitt sug efter alkohol försvunnit. Det kommer alltid att finnas kvar. Jag måste alltid vara på min vakt. Faran är minst av allt över. Ibland tänker jag inte alls på alkohol, ibland glömmer jag helt bort den delen av tillvaron, ibland känner jag sorg efter alla de ändå glada festliga stunderna som fanns, då inga sorger än i våra sinnen bodde. Jag vet nu att jag inte är ensam om det, andra alkoholister berättar om sina svåra stunder, jag om mina. Det ger oss gemensam styrka.
Det går att jämföra situationen med en allergikers. Den som är allergisk mot jordnötter kan självklart inte knapra i sig en enda liten nöt! Faran går aldrig över. Det är lätt att förstå. Så är det också för alkoholister. Faran kan undvikas men aldrig gå över. Det gäller att gilla läget.
Det är mycket kloka och viktiga ord du skriver tycker jag. Du går före mig i nykterheten, jag har ett drygt halvår nu. Jag mår bra, har fått tillbaka mitt liv tycker jag. Tillhörde också skaran "findrickare" med fungerande social situation (tills jag ballade ur helt...).
Jag har precis som du beskriver inte alltid sug, men ibland slår det till. Stenhårt! Oftast inte kopplat direkt till alkoholen, utan mer till en situation eller önskan om att uppnå ett tillstånd. Men jordnötsliknelsen är klockren, brukar ta den för mig själv ibland jag också. Extra lätt eftersom jag har en son som är jordnötsallergiker och får åka ambulans om han äter en.....
Tack för att du skriver.
/Micke
Hej Mikael,
det är bra att höra att du varit nykter så längre. Det är starkt gjort! När man som du inser att suget efter alkohol eller vad det är slår till även om man har varit nykter länge, blir man ännu starkare. Det är en förberedelse att veta om det, så man inte blir helt överraskad. Fortsätt, det är bra! Goda tankar från Torrdockan
Hej,
Har inte kommit så långt i nykterheten (inte alls) som du eller Micke. Men skulle gärna vilja. Ingår väl också i det sk "findrickarliret" men lika full blir jag iaf. Sköter jobbet mer än väl godkänt, är en arbetsgivares önskedröm, förmodligen just för att inte bli avslöjad. Vill ut ur detta ständiga beroende och bakfylla, men vågar inte gå till AA. Vet inte vad jag ska göra, lusläser alltid vartenda artikel som handlar om nya "mirakelpiller". Söker mao den lätta vägen ut, även om jag vet att den inte egentligen existerar. Vet egentligen inte vad jag ska göra, bara att jag måste göra nåt snarast. Och det så att ingen annan märker nåt.
Lilla jag
Hej Någon,
det finns en väg ut men den finns inte någon smitväg, ingen enkel gräddfil till nykterhet. Bra att du börjat fundera på det hela, det är en mycket bra början! Det går som du säkert läst här inte att av egen kraft sluta dricka, åtminstone är det i så fall ett enstaka undantag. Du ska inte tro att du tillhör den gruppen utan räkna med att du är som oss vanliga alkoholister. Du behöver hjälp. Den finns i AA. Bor du på en större plats finns det säkert flera möten att välja bland så att du inte behöver känna dig iakttagen. Ingen frågar dig, ingen förebrår dig, ingen röjer dig eller kommer med kommentarer. Du får ett vänligt välkomnande och andra alkoholoister tar hand om dig. Du får många telefonnummer direkt, du hälsas med värme och du behöver inte skämmas eller urskulda dig. Alla vet vilka kval du lider.
Några mirakelpiller är det ingen idé att vänta på. Alkoholister har funnits sen Noa började plantera vin och skulle det gå att bota alkoholism med piller hade de varit trillade för längesen. Glöm det.
Än märker inte omgivningen någonting, men din ångest blir värre och värre. Bryt så fort du kan, du behöver bara önska att sluta dricka för att besöka ett möte. Du behöver inte ens vara helt nykter när du kommer. Att gå till ett möte är det bästa tips jag kan ge.
Du får gärna maila mig torrdockan@yahoo.se
Goda tankar
Rakel Torrdocka