Duktig-flicka-syndromet
Dagens unga kvinnor behöver bara se på sina mödrar så inser de att duktig flicka det skulle man vara i den generationen också. Förmodligen var det de årskullarna som ansträngde sig maximalt. De skulle inte bara sköta man, hem och barn, de skulle ut och jobba också. Och ingen hade nämnt för männen att de kunde gå ut i köket och fixa något själva när de blev hungriga. Nutidens män är fenomenala underverk om man jämför med 30- och 40-talister som oftast gick från mammas omvårdnad till fruns utan att passera köket eller städskåpet på vägen.
Hur ska en mamma som måste rusa hemifrån varje morgon och komma hem sent på kvällen orka med sin tillvaro i längden? Hur ska småbarnsföräldrar orka hålla den takt som det krävs? Hur kan en singel som måste klara allt hemma själv och som kämpar i karriären orka? En som har slitjobb och skitjobb och får ont i hela kroppen av en vanlig arbetsdag? Hur ska någon orka? Vad gör en stressad nutidsmänniska för att slappna av och återhämta sig? Cipramil och Zoloft är svaret för en del. Gråt, gräl, missnöje, ilska, utbrott är vanligt för andra. Alkohol är svaret för många. Alkohol har en lugnande effekt och kan ge en välbehagskänsla. Man slappnar av med alkohol, det är lätt tillgängligt. Det behövs inget recept som till lugnande mediciner.
Jag är övertygad om att alkohol liksom den var för mig är en vanlig medicin för stressade människor som måste orka, måste fungera, måste hinna med. Någon läkare behöver inte blandas in, det är enkelt och accepterat och borde inte vara farligt. Det är det heller inte för de allra flesta. Det är bara en del som är alkoholister och faller in i missbruk. De flesta klarar av att ta en drink någon gång, men avstå för det mesta. De flesta klarar av att ta ett glas och inte mer och sen ställa flaskan tillbaka i skåpet. Det är helt acceptabelt.
Vad alla måste vara varse är att det kan vara farligt att använda alkohol som medicin för att stressa ner, lugna sig, försöka hämta krafter. Det kan vara en förödande vana som utan att man ens tänker på det leder till allt större intag och allt oftare användning. Då är det dags att tänka efter. Hög tid.
Alla duktiga flickor och pojkar som stressar för att klara alla roller och tror att de måste vara perfekta, vackra, framgångsrika, på topp, välbärgade, smarta, inne, lyckliga har det tufft. Kraven kan kännas omänskliga, bördan för tung, rytmen för intensiv. Då är det lätt att pysa upp en öl och sjunka ner i tv-soffan och känna lugnet sprida sig i kroppen. Det är två saker man kan ta till sig: ingen behöver vara perfekt och alkohol löser inte problem, den konserverar dem.
Du skriver så bra. Jag önskar att även det Du skriver hamnade på löpsedlarna, det skulle kunna vara en varning för många och en förklaring för dem som redan råkat illa ut. Men alla skulle nog inte kunna ta det till sig, "det händer inte mig". Det verkar som om man måste löpa linan ut...
Du skriver verkligen otroligt bra. Jag halkade av en slump in på denna sidan i samband med att jag verkligen insåg att min pappa är alkoholist. Att läsa dina rader gör att jag förstår sjukdomen bättre inifrån, jag tvättar bort min obefogade skuld och bitterhet och kommer närmare en försoning med min pappa. Det är oerhört viktigt för mig att göra innan han dör och dina rader hjälper att stärka mina tankar när jag tror jag inbillar mig allt.
Tänk att vi skall ha så förb-t svårt att prata om alkoholism i vårt samhälle. Det måste vara den yttersta skammen.
Svar till J
Tack för din kommentar. Det känns bra att få veta att min text betyder bättre förståelse för alkoholism. Det är en av avsikterna med att jag skriver. Jag vet att det är svårt att ha en alkoholist i sin familj, det är en stor sorg och smärta. Om man som du vill nå en försoning är det bra, men det går inte alltid. Alltför mycket är förstört och det finns inget förtroendekapital kvar. Jag tror ändå att det är viktigt att försöka mötas och försöka förlåta om det går. Det skulle kännas lättare för dig och jag är övertygad om att du kan närma dig din pappa vid lämpligt tillfälle. Ibland måste man begrava sin bitterhet. Tro inte att inte din pappa har haft sorg och ångest över allt han missat och förstört. En alkoholist dricker ännu mer vid de känslorna, så tragiskt är det.
Goda tankar från
Torrdockan
Svar till Mona
Tack för dina kommentarer, du har skrivit flera gånger och jag blir glad när de som läser min blogg skriver till mig. Du har rätt i att inte alla kan ta till sig att det är farligt att leka med dryckenskap. Konstigt nog kan det aldrig hända att storkonsumenter blir ?alkoholister?. Att de redan är det förstår de inte. Den som inte kan vara utan alkohol om det så bara är helgsupandet som inte kan försakas, är alkoholist. Det är varken mängden eller frekvensen som avgör i början av en dryckeskarriär, det är bristen på förmåga att hålla kontrollen och att avstå.
Det är tydliga signaler, men de flesta uppfattar dem inte.
Tack Mona, vi hörs igen.
Ktam från Torrdockan