Att bli nykter är bara början

Det är lätt att tro att bara man skruvar på kapsylen eller stänger kranen och slutar dricka, så är allt helt OK. Ingenting kan vara felaktigare. Det är inte bara att stänga av alkoholflödet. Det är enbart en start till det stora reformarbete som ligger framför. De flesta alkoholister inser att det inte var alla andra människor som var elaka och det var inte omgivningens fel att det blev som det blev. Orsaken finns hos alkohlisten själv, och ska någonting bli stadigvarande bra måste denne ändra sig, sitt sinnelag och sina värderingar. Och vem vill erkänna att den haft fel och ta skulden på sig själv? Det har varit alltför enkelt och bekvämt att skjuta skulden på andra och försvara sig med otur, ägna sig åt självömkan och förbanna allt och alla runt omkring.

Den som inte gör någon inre resa för att analysera vad det är i den egna personligheten och tankevärlden som borde renas, den är tillkämpat nykter och tar lättare återfall. Den sortens nykterhet kallas för ”vita knogar” och man kan föreställa sig hur det ser ut, någon sitter med knutna nävar vid bordskanten och tvingar sig själv att inte ta det där förbannade första glaset. Alla förstår att den sortens nykterhet inte håller i längden. Det fordras mer.

Alkoholistens lättfärdiga prat om att sluta, att aldrig dricka mer, att nu ska det bli nyktert resten av livet — allt sådant är bara tomma ord och den närmaste kretsen har hört det till leda och låter sig inte i längden duperas. De vet att alkoholister inte kan hålla sådana löften. Många anar inte ens hur snabbt det går att bryta löftet eftersom många alkoholister har utvecklat ett otroligt effektivt system att dölja sitt missbruk, gömma flaskor, smyga med supandet och låtsas som ingenting. Den härdade familjen brukar genomskåda det hela vanligtvis ganska snabbt. Många sådana brutna löften gör att anhöriga tappar respekten för sin alkoholist. Denne har inte heller själv några illusioner, för innerst inne anar han eller hon att det inte går att hålla löftet. Den här gången heller.

Allt gammalt groll och harm måste inventeras och städas undan och det inre livet måste rensas för att nykterheten ska få fäste. Den sjuke kan inte behålla sina attityder och sitt gamla beteende för då är vi där igen. Flaskan kommer fram som tröst och då glöms alla föresatser omgående. Ett återfall brukar föra direkt till den tidigare nivån i konsumtionen om inte värre. För att bibehålla nykterheten måste alkoholisten gå igenom ett slags reningsbad, företa en andlig resa för att upptäcka andra dimensioner och värden än de som härskade i  alkoholdimman.

Vem kan ändra sig? Vem kan städa i sitt inre och vem kan erkänna sina fel och gottgöra andra människor för allt som har sagts och gjorts i fyllan och villan? Allt om hur det ska gå till och genomföras står beskrivet i AA:s skrifter där ”stora boken” är det viktigaste dokumentet. Där beskrivs tolv steg mot nykterhet. Där finns också tolv löften som infrias vartefter stegen görs. Jag kan inte gå in på några detaljer eftersom jag inte har mandat att föra någon organisations eller enskild annan människas talan. Jag har heller ingen medicinsk utbildning, jag är en alkoholist som kämpat med sin sjukdom i många år och kan bara beskriva det jag själv upplevt och lärt mig.

Sök på webben efter mer information. Många adresser står i spalten här till höger, men det finns många fler. Även den som inte har direkt anknytning till problemet alkoholism, kan ha nytta av att lära sig mer om sjukdomen eftersom den är så vanlig att man kan räkna offren i många miljoner.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback